Mer och mer höst – mer och mer trivsel

Jag respekterar mina barn som människor, jag respekterar mina barns barn som människor, men jag vill inte ha någonting med familjen att göra.
Skriver Lundell i kommande boken Allt är i rörelse.
Och det får väl respekteras, den inställningen.
Men man förundras.
Jag söker mig också likt Lundells alter ego Red i boken till ensamheten. Men inte till att vara ensam ensam.
Jag vill ha familjen, flocken, där. Omkring mig.
Utan min flock är jag ingenting.
De få dagar i mitt liv när den inte finns i min närhet,  jag trampar bara omkring då, trampar vatten.
Oförmögen till någonting.
Det blir mer och mer höst och jag trivs mer och mer med tillvaron. Jag till och med sover bra och djupt. Drömmer mycket.
Dagdrömt har jag alltid gjort mycket. Den där hopplösa sortens drömmar man knappt hinner drömma klart förrän nuet har hunnit ikapp en.
Jag är cd-köpare igen efter några spotifyår, nya John Hiatt blev en liten besvikelse efter första varvet i Bosespelaren.
Hade Dirty jeans and mudslide hymns avlyssnats streamad kanske den inte hade getts fler chanser.
Nu har skivan gått några veckor i cd-spelaren och vuxit till det bästa Hiatt gjort på många år.
Van Morrison skrev I could be your lover to när han flyttade till Woodstock för att hänga med Bob Dylan.
Men de sågs nästan aldrig.
Att Morrison drog dit var värt den enda sången, skriver Håkan Lahger i sin nya Dylanbok.
Gott om trevliga anekdoter i den boken.
På miniräknaren får jag det till att veckan har 168 timmar. Lika för varenda en, där är livet rättvist. Jag lägger tio av dem på löp- och gymträning. Plus ytterligare åtta tio på långpromenader med Boxarn i skog och mark.
Nästan 150 timmar kvar till allt annat.
Räcker gott för mig.
Jag beställer nya Wilco.
Utan att först lyssna.
En del kan man lita blint på.
Jeff Tweedy är en sådan.
Armhålorna kliade. Röda. Det hade ingenting att göra med den vecka som nyss gick förlorad.
Duschkrämen?
Deon?
Vad är det för skit i dom där? Vilka kemikalier?
Man vill inte veta. Visste man, då skulle man hellre gå omkring med en lätt odör av armsvett.
Jag ligger efter med allting när energin på lördagen återkommer. Mest orolig för utsålt på alla höstreor av rosor och buskar och perenner.
Dock finns en del kvar av det önskade när jag kuskar runt med baksätena nedfällda i familjebussen.
Två syrenbuddlejor, en vit och en röd.
Fyra bärhäggmispel.
En paradisbuske.
Åtta måbär, häckplantor.
En bukettapel.
En vingbenved.
Ett dussin stäppsalvia.
Åtta kantnepeta.
Tre perovskia.
På rosfronten dock intet nytt. Urplockat där. Men Bäsna återstår att besöka. Annars finns höstreor ävenså på nätet. Fast då blir det fråga om barrotade rosor.
Jag läste i ett sträck Johan Theorins nya, Sankta Psyko.
Synd bara att han sabbar det på slutet.
Slut är svåra. Speciellt i krimgenren.
Jag ser att många kritiker gillar Läckbergs nya. Jag läser den.
Hon har fortfarande svårt för allting. Början, mitten, slutet.
Och allt däremellan.
Man hinner inte gnälla klart över att inte ha något nytt att läsa.
Nu ligger tre nya tjocka böcker på bordet vid läsfåtöljen och stressar en under läsningen av nya tjocka Ulf Lundell.
Jonathan Franzens Frihet.
Joyce Carol Oates: Änkans bok.
Rikard Wolffs självbiografi Rikitikitavi.
Lundell bör läsas sakta.
Vare sig syrenbuddleja, aka fjärilsbuske, eller perovskia är härdiga i Borlänge. Långt därifrån. Typ skåneväxter.
Men jag vill ha fjärilar i min trädgård. Då får man se till att kapa klimatzoner. Höja upp, bädda in med sten, dränera med grus och stenar, vindskydda med buskar och träd.
Och än sen om det ändå inte skulle gå. En buske går loss på två tre hundra. Högst.
Hur många trehundringar har det inte bränts på krogarna. Utan att blinka.
Fågelholkar köptes också. Sex stycken i olika modeller och storlekar.
Jag tänkte spika upp dem i de gamla lindarna som står stolt allé innanför planket ut mot gatan. I ståhöjd.
Men det är så lite man vet om både holkar och fåglar.
Vid en påläsning ser jag att de ska spikas upp på minst fyra meters höjd. Detta för att inte katter och råttor ska bli nyfikna på holkarnas invånare.
Och inte i söderläge. Bäst är ett skyddat läge med morgon- och kvällssol. Alltså nordost, där bara två, kanske tre, av lindarna kvalar in.
Frågan är om ens det går. Avståndet mellan holkarna bör vara minst 20 meter då många fåglar hävdar revir.
Dock står det inte någonstans någonting om huruvida slutet av september början av oktober är lämplig tid för att i höstvindarna stå fyra meter upp på en stege som står och vinglar på kullerstenar och spika upp holkar.

Ett par tre kullerstenar i bottnen
på varje planteringsgrop.
Som värmemagasin.
Som dränering.
Som fukthållare.
Jag har gjort så.
Jag gör så.
Och allt planterat upphöjt över marknivå.
Allt.

Trädgården står vacker nu. Det är ju så med trädgårdar. Vackrast om hösten.
Rönnarna.
Benveden.
Häggmispeln.
Nyponen i rosbuskarna, jag vill ha bara gammaldags rosor.
Och stäppsalvian, kantnepetan, perovskian och lavendeln som fortfarande blommar. Blått, violett.
Jag är glad, tacksam för att jag tänkte höst då. Då när trädgården började byggas upp.
Det planerades ingenting. Ingenting. Men det tänktes höst.
Sommaren, för att inte tala om våren, är ju inte mer än en grisblink.
Jag tror på metoden stenar och upphöjt. Allt överlever och växer så knaket hörs. Ävenså dom halvhärdiga och ohärdiga.
Det är nog växtzon tre i den här dalaträdgården på gränsen mellan zon fem och sex. Ja, på sina ställen tror jag zon två.
Det har varit och är en fröjd i mitt liv det här trädgårdsprojektet. Tre somrar och höstar nu.
Gigantiskt och dåraktigt men en fröjd.
Minst tjugo sådana somrar och höstar till är att hoppas på.
Om jag fortsätter springa och fortsätter hålla mig borta från pilsnern, energitjuven, bör det gå.
Jag läste boken Born to run och köpte fort som fan odämpade löparskor från en nätbutik i USA.
De är än så länge bara provsprugna nån halvmil på mjukt underlag i Mellstaskogen. Samt några halvtimmar på gymets löpband. Men än så länge fungerar det.
Ingen känning av de onda knäna längre.
Nikes skolaboratorium har ett och annat på sitt samvete.
Och ingen duschkräm ingen deo under armhålorna ens i samband med den duschen, after löpduschen.
Bara vatten.
Det kliar inte.
Inga röda fläckar.
Vatten är bättre än allting.

Sommarens finaste altcountry

son volt

Sommarens finaste altcountry låter så här. Amerikansk flanellskjorta.
Jag tror att det var exakt så här Jay Farrar ville att Uncle Tupelo skulle låta.
Det ville inte Jeff Tweedy, han ville låta som Wilco.
Så Tweedy bildade Wilco och Farrar bildade Son Volt.
Med den här finfina skivan som måttstock håller jag på Jay Farrar.

Och titta här då. Här har Farrar flanellskjortan på sig och allting.

Kort och gott om ditt och datt

Granarna var vita, snöbehängda, när Boxarn och jag pulsade bort till älvkröken i dag. Riktig vinter, gammeldags.
498104_absolute_white__snow_around__path_into_the_forest2Jag gick i den där mjuka snön bland mina tankar, dessa långsamt kringdrivande associationer. Kort och gott om ditt och datt.
Joni Michell sjöng i poddens lurar.
It’s lifes illusions I recall
I really don’t know life at all

Jag var beredd att hålla med henne.

Och när vi kom hem skrev jag ner en del av de där tankarna i min svarta Moleskine och såg att John Lennon hade varit där och sagt:
Jag skriver om mig själv för att jag kan mig själv bäst.
Jag var beredd att hålla med honom.

* * *
Ensam är ett vackert ord. Förutsatt att man är ensam ensam, och inte i sällskap eller ensam i ett sammanhang.

* * *
Allt är tillåtet i kärlek och journalistik.

* * *
Expressens Pamela Andersson ger Per Fosshaug epitetet »bandydåren«.
Hey, Pamela – har du missat att Fosshaug berättat att han har diagnosen adhd?

* * *
9789100118358Ni minns att jag har skrivit om min smärtgräns när det gäller böcker. Trettio sidor ger jag en bok – har den inte lyckats fånga mig vid det laget börjar jag på en ny.
Senaste exemplet på det är Carl-Johan Vallgrens nya roman »Kunzelmann & Kunzelmann« (Albert Bonniers). Men när jag nu ser att det i nästan alla recensioner påpekas hur illa den börjar men att den tar sig får man kanske ge den en ny chans.

* * *
»Har ni också tagit ut semester den här veckan för att följa bandy-VM så där riktigt ordentligt? SVT gör ju en storstatsning på alla de idrotter som ingen annan vill ha, hatten av för den inställningen. I vår sänder man 40 timmar direkt från casting-VM, och sedan blir det 80 timmar från norska slutspelet i vattenpolo. Gräjt.«
DNs tv-krönikör Johan Croneman vågar sätta sin lit till de 30 procent av läsarna som förstår ironi.

* * *
9789185283965Ända sedan förra helgen har jag tänkt tipsa om Mark Billinghams nya i Tom Thorne-serien, »Dödsbud« (Minotaur), men glömmer hela tiden bort det.

* * *
Nyligen läste jag det igen, eller om jag hörde det på radion, nån som skrev eller sa nånting om »Hemingways hårdkokta stil«.
Hur seglivad kan en myt bli?
Papa skriver inte hårdkokt. Han skriver mjukt, han skriver vackert.

* * *
9789170011696»Varför dricker du? För att jag är ledsen. Varför är du ledsen? För att jag dricker.«
Jhonny, The Juke Box Man, har ett fyllesnack med sig själv i Åke Edwardsons »Jukebox« – en bok i ljust minne bevarad.

* * *
»I min ålder vill man inte se bra ut för sin ålder.
Ansiktslyftning?
Jag orkar inte ens lyfta en matkasse.«
Bodil Malmsten på sin blogg.

* * *
Varför ger jag en bok bara trettio sidor? Därför att jag inte längre har någon recensionsplikt och det finns så mycket goda böcker att det inte finns någon anledning att läsa illa skrivna. Jag läser för att det är en njutning att läsa och jag läser bara det som är en njutning att läsa.

* * *
»Den som inte är beredd att vara ensam ska inte heller ge sig ut på jakt efter friheten.«
Schopenhauer

* * *
images17Klipp från Lasse Anrells Floskeltoppen i Aftonbladet:
»Jag ramlar inte längre ut, full, från bilar utan trosor«.
Victoria Silvstedt i Aftonbladet.se, avd Mycket upplyftande kommaterings- meningsuppbyggnads- och syftningsfelsextravaganza, allt i ett.

* * *
Självcensur – detta skammens hot mot yttrandefriheten.

* * *
Nu är det »Two hearts« med The Jayhawks.

* * *
Jag gömde mig i ölen och i drömmarna.

* * *
Har jag tipsat om Mark Billinghams »Dödsbud» nu?

* * *
Jag gick i den där snön och tänkte på att göra om skrivarstugan till en ateljé. Vara därute några timmar om dan på somrarna och måla med fönstret och dörren öppen och musik på hög volym.

* * *
Och nu är det »Either way« med Wilco.

* * *
Det finns inga ateister i skyttegravar.

* * *
Att upprepa någonting gång på gång gör det inte sant eller ens sannare.

* * *
När jag drack, då drack jag oftast mer än jag hade tänkt mig och gjorde och sa galna grejer. Jag insåg att sånt var väldigt kul när jag var arton och tills jag var tjugo nånting, men inte så kul när man var fyrtio.
Att dricka tillförde inget till mitt liv längre, så jag tröttnade på det.

kleerup_big

Andreas Kleerup skriver i kväll, söndag, på debattsajten Newsmill om konstnärer och stimulantia. »Vissa röker tobak. Andra röker annat. / … / Testa snus. Att sätta sig över folk som Vet att de har problem när du själv är slav under Nikotin-devil är bara tunt.«

* * *
alla mina drömmar
har gått i uppfyllelse
jag skriver det här till er
som tvivlar på att ni behöver mig

Bruno K. Öijer

* * *
Sådärja. Förutsatt att allt det här hänger ihop – vilket jag själv är alldeles säker på – så slutar vi här för den här gången.

* * *
Häng on.

Att knarka jobb och tidningar

myrdal_2_72dpiimages-1710967023_tml2

Jag har nu världens, eller åtminstone norra Europas, trivsammaste skrivarkabyss. Så till alla ens laster kan nu addas arbetsnarkomani.
Men ändå.
Vi håller oss till enbart kortisar i dag.

***

Jag ville ha en Kimmie Rhodes med på spellistan. Sökningen kommer upp med en rätt fyllig biografi med foto. Men noll album, noll låtar. Det tolkar jag som att mycket är på gång in.

***

tidningarDNs Nils Hansson ger full pott till en ny Hank Williamsbox.
*
I fotspåren på sina föregångare deklarerar Aftonbladets nya kulturbossar Åsa Linderborg och Karin Magnusson i dag sin syn på kriminalgenren. Pliktskyldigt dammas årets utländska deckarutgivning av i bunt. Och räck upp en hand alla som tror att man kan hitta amerikansk crime noir i den genomgången.  Så fisförnäm syn på böcker och läsning en del kan ha. Snobbism som gör mig spysjuk.
*
»Själv fann jag Strindberg ha rätt i skolfrågan och lämnade skolsystemet när jag var 16 för att slippa kontroll och få tid att läsa.«
Jan Myrdal lämnar sitt bidrag till Expressens debatt om kulturkonservatism.

***

cafe-11-2008-1Tidningsknarkare är man ju också. Tung. Ända sedan jag fick min första Fantomen av morfar. Ändå var det så här nära att jag sket i att förnya Café-prenumerationen. I dag var den värd sitt pris, i dag kom januarinumret, och Mats Weman – jo, den Weman – gör ett av sina patenterade personporträtt.
Weman börjar: »Folkungagatans Robert DeNiro hukar i duggregnet …«
Och fortsätter på elva glimrande sidor där Sveriges bäste – och bäst betalde – skådespelare berättar om den stenhårda filmatiseringen av Stieg Larssons romaner, uppväxten i fosterfamilj, Thorsten Flincks avundsjuka, mordet på hans farfar, konsten att vara full på presskonferenser samt hur man tacklar skamliga förslag från Dramatengroupies och Michelle Pfeiffer.
Kalasbilder dessutom av Calle Stoltz.
Behövde jag säga att det förstås handlar om Michael Nyqvist.

***

Medan ni läser det här ovan hinner jag ut på verandan och röka en cigg. Ja, ännu finns den sorten som inte gör allt rätt. (Hinner ni läsa klart innan jag fimpat, så kan ni under tiden fundera på vilken låt jag snodde meningen före parentesen ur).

***

images-31images-25Peace & Love har nu klart med ytterligare 15 artister till sommarens festival i Borlänge den 22-27 juni.
Volbeat (DK), Jerry Williams, The Soundtrack Of Our Lives, Promoe, Kleerup, The Wildhearts (UK), Sophie Zelmani, Pain, Governor Andy/Inna StyleBand, Blindside, Bongo Brains featuring Stefan Sundström, Graveyard, Coffinshakers, Tysta Mari, Goodlooking Trash.

***

Musikkunnigheten bland den här bloggens läsare är häpnadsväckande. Själv upptäcker jag varje dag i spellistorna ni skickar någonting nytt som jag aldrig annars skulle ha hittat till.

***

Spotify har fått en utmanare.

***

»Det är bara att gå hem till unga lönearbetarfamiljer (arbetarklass även om de nu är slipslösa men har vit krage, villa och tror sig vara medelklass) och se deras bokhyllor. Deras farföräldrar och morföräldrar och ibland deras föräldrar hade en välfylld hylla med folkböcker. Man läste – ja, man läste! – Ivar Lo och Moa och många, många andra. Själva har de i sina hem nu kanske hyllor; men inte för böcker. Där finns blott tv och krafs.«
– Jan Myrdal fortsätter.

***

Varför blir det en smiley när jag skriver en siffer-åtta? Hur jag än gör blir åttan en smiley. Jag som får mjäll av smileys.

***

Halvars låtar vol.7

images14

1)  Don’t Deny – Vaya Con Dios /Aaron Neville 2) Try – Blue Rodeo 3)  Mercy – Mojave 3 4) Eleanor Rigby – The Handsome Family 5)  Jesus, Etc. – Wilco 6) Cross Your Heart – The Brothers Figaro

7) Rudolph The Red-Nosed Reindeer – Texas Tornados 8) All The Way Home – Southside Johnny And The Asbury Jukes 9) I’m Gonna Make You Love Me – The Jayhawks 10) Tiny Tears – Tindersticks 11) 18 With A Bullet – Pete Wingfield 12) Poore Side Of Town – Eels