Jag och apparater och Scarlett Johansson

När vi ska se en film, jag ligger ju lägst i näringskedjan, jag får aldrig välja vad vi ska se, så jag har gjort Macbooken till min hemmabio.
scarlett-johansson-03 Det ställer till problem de kvällar och sena nätter jag får ha teven för mig själv. Det händer så sällan att jag minst är från Barcelona vid kontrollspakarna till den nya dvd-spelaren.
Innan de går och lägger sig får kvinnor och barn hjälpa mig få igång filmerna.

Ända tills jag en kväll sa att jag kan själv nu och stoppade i »A Love Song for Bobby Long« med John Travolta och Scarlett Johansson. Bara musiken i den filmen — med den vackra titelsången och andra spår från Grayson Capps finfina album If You Knew My Mind — bara soundtracket gör den till en omistlig film. Jag har sett den en gång till sen den kvällen. Och nej, det beror inte e n b a r t på Scarlett Johansson …
Så inte undra på att jag första gången efter en stund svor högt.
mv5bmza1mjgzmzc5ml5bml5banbnxkftztywodk4njy2_v1_cr600364364_ss90_1 »Fan också, nu har dom skickat en dvd-film som är textad på norska.«
A kom. A tittade. A sa:
»Amenherreguuud, fattar du inte ens att du själv måste välja språk.«

mv5bmtg5njy1mzk4nf5bml5banbnxkftztywmda5njy2_v1_cr600364364_ss100_mv5bmtk4ndq5nzcwnl5bml5banbnxkftztcwotcwndkymq_v1_ss100_I Macbooken behöver jag inte kunna det där, där har jag svenska som språk förinställt i filmvisningsmojängen. Så här satt jag framför platt-tv:n och tvingades dra till med en nödlögn. Eller hur?
»Det var ett skämt«, sa jag, »tror du att jag är helt dum i huvudet?«
Istället för att ge ett rakt svar, valde kvinnan den diplomatiska taktiken att byta samtalsämne.

* * *
»Man kan inte tala om havet med en brunnsgroda. Den har för snäva horisonter
Chuang-tse

images3

Fyra man inte vill möta i en mörk gränd:
Professor Moriarty
Den Döve
Poeten
Hannibal Lecter

DAGENS LÄSARMEJL
Hei
Jeg fant din blogg via Lennart Perssons nye hjemmeside. Leste noen av tekstene du har liggende ute på bloggen og vil gjerne kjøpe din bok. Hvordan gjør jeg det?

Hilsen
Hans Erik (i Norge)

NY CD
full_5770_6759_1500652Nu kan ni lyssna på smakprov från min vän Ola Bjurmans nya cd-album Fogerty Files, proddad och arrad av gitarristen Peter O Ekberg. Det handlar om personliga tolkningar av John Fogertys sånger. Lyssna bara på den släpiga tolkningen av min personliga favorit-Creedence »Almost Saturday Night« och ni kommer att förstå varför jag kallar den sångaren för Blues-Ola. Här är skivan som kommer att bli hans stora genombrott. Read my lips.

* * *

Monty Python-humorn, jag är svag för den, så jag kan inte låta bli att norpa det här från the real mymlans blogg.

* * *

Nu har alltså Halvars huvudsaker två läsare i Norge. Stort.

* * *

c259dafb-5ebf-497f-9c44-84831930f3fdNja, jag vet inte längre. Den är nog inte så bra som jag i upphetsningen över en ny Ulf Lundell lurade mig att tycka. Omlyssning i dag fick mig att ta bort Omaha från Huvudsaker just nu. Åtminstone tillfälligt.

* * *

Den här stumpen behöver ni inte bry er om, det är bara ett test för att se om Halvars huvudsaker dyker upp på en karta över bloggar här hos mig i Borlänge.

DAGENS CITAT
images1 »Om man drömmer om att bli författare har man garanterat dunkla, sliskiga tankar om att bli en riktigt berömd författare — tro inte på folk som påstår något annat.«
Nick Hornby
, »31 Songs«

* * *
Om det nu är så att kärleken är blind, varför tas det då på sexiga underkläder?

* * *

I lurarna just nu är det »Jesus, Etc.« med Wilco. När jag en gång droppade den i en tidningskrönika strök redigeraren Etc. Man har haft sina krig med klåfingriga redigerare.

images-11

Det var snöiga vintrar på den tiden och CCCP hade Fetisov och Kasatonov som backar bakom Krutov, Larionov och Makarov.

* * *

Skriva är den ensammes sätt att umgås.

KÄKDROPPET

images2

På Expo Köp — de hade färdig julskinka i skivor. Hemma — det fanns Vikabröd, skånsk senap och kall mjölk.

* * *

Djupt känt tack för alla era bokbeställningar. Chockskadad hoppas jag hämta mig så pass att jag hinner börja leverera under helgen.

* * *
Något gjorde att mitt glas öl på puben sällan räckte lika länge som andras.

Kickwriting – det är både min och Kerouacs gren

Jag sitter här i läsfåtöljen efter lubbrundan och duschen och vet inte vad jag ska börja med.
Alltså, det är inte det att jag inte vet vad jag ska börja skriva om här. Det har jag ju redan gjort, eller hur? Jag har aldrig några skrivarvåndor. Bara kickstartar någon flummig tanke och sen får det bli vad det blir.
Nej, vad jag tänker på är det som är samma sak som att skriva, en gren på samma träd: läsa, vad jag ska läsa nu.

Höstbokfloden väller nämligen in över en stackars redaktör på en bokblogg, sanktionerad av bokförlagen, som Halvars huvudsaker.
Travarna med böcker som nyss kommit från trycket ger en våndor. Schysta våndor. Vilken bok ska man börja läsa nu? Nu när man nyss har läst ut en som jag ska be att få återkomma till när första recensionsdag närmar sig.

Dock ingår det inte i planerna att jag mer än undantagsvis ska skriva regelrätta recensioner av nyutgivningen. Skulle jag aldrig hinna med, och nån måtta får det vara på gratisskrivandet, jag drar ju inte in ett enda öre på bloggandet. Jag gör det för att jag tycker att det är roligt.
Så recensioner, nej. Korta boktips, ja.

Jag tittar på de där travarna på bordet intill läsfåtöljen. Jag kickar ju igång mitt skrivande och bara låter det löpa på. Så kanske skulle man börja med nyutgåvan av den första beatromanen, Jack Kerouacs »På väg«. Den har alla läst utom jag. Kom på svenska första gången 1959. Den här gången har den en ny översättning, av den eminente Einar Heckscher.

Jag fattar inte varför jag inte har läst »På väg«, eller »On the Road« som den heter i original. Bara storyn om hur det gick till när Kerouac skrev den är ju magisk litterturhistoria.
Ni vet det där om hur Kerouac, som skrev snabbt på maskin, fick idén att skriva nonstop för att få den känsla av kick och framåtrörelse som han ville åt, »kickwriting«.
Han tejpade ihop fyra meter långa ark av ritpapper, som han hade kapat i marginalen så att de skulle passa i skrivmaskinen, och matade in dem i maskinen som en oavbruten rulle.
Han tog bensedrin för att hålla sig vaken och svettades så häftigt när han skrev att han fick byta t-shirt flera gånger om dagen och han hängde de blöta tröjorna på tork över hela lägenheten och levde, förutom knarket, på ärtsoppa och kaffe under den aprilmånad 1951 som det tog honom att skriva »On the Road«.

Jo, jag tror att det får bli den.

* * *

»Med pennan i hand är jag modig, men öga mot öga är jag ganska feg.«
Henrik Ibsen

* * *

Att leva nykter är det skönaste man kan göra med kläderna på.

* * *

Nu är det »Mumble in My Ear« med Marcell Strong från den där soulsamlingen. Fy fan vad bra, snaggen står rätt upp på en.
Jag har lyssnat nästan oavbrutet på den här boxen i … ja, vad blir det nu, tre dygn, tror jag det blir, så är det så att ni gillar soul så be jultomten stoppa »Take Me To The River: A Southern Soul Story 1961-1976« i säcken. Det är exakt vad jag själv också skulle ha gjort, om man inte hade sådana kompisar som Lennart Persson.

* * *

»Det är nog den värsta lögnen av alla, att det är så roligt att dricka. Vem har lurat i mänskligheten det? Jag kan på rak arm räkna upp minst 14 saker som är roligare än att supa«.
Benny Haag; «Makt, mod och motstånd«

* * *

»Får inte den mannen Nobelpriset innan han dör, så kan Svenska Akademien stoppa sina punschhuvuden i ärtsoppan.«
Expressens Nils Schwartz i recension av Philip Roths nya roman »Indignation«

* * *

Som om det inte var nog med boktravarna – i dag kom nya numret av husorganet för alla seriösa lubbare: Runner’s World. Läsning som behövs som sporre nu när oxmånaderna kommer, tiden som skiljer agnarna från vetet. De elaka vindarna, det kalla regnet, snöbyarna som piskar den ensamme löparen i ansiktet. Å andra sidan: nu blir det ännu skönare efteråt.

* * *

Lasse, inte min gamle skolkamrat Lasse Wängermark, utan den Lasse som är Halvars huvudsakers enda (?) norske läsare meddelar i ett mejl att han »… också startat med at jogga (lubba??) tre dager i uken, samt en dag i skogen på helgene.« Han bifogar ett »Lubbatejp«:

Bastard Sons of Johnny Cash – Austin nights
Blackie and the Rodeo Kings – Down by the Henry Moore
Eagles – Peaceful easy feeling
Carlene Carter – Baby ride easy m/ Dave Edmunds
Graham Parker – Soul shoes
Gary U.S. Bonds – Jole blonde
John Hiatt – Two hearts
Lucinda Williams – Passionate kisses
Lucy Kaplansky – (What’s so funny ‘bout) love and understanding?
Margaret Lewis – Reconsider me
Mink De Ville – Love & emotion

* * *

Det enda som kan få mig att ta en paus från den där »Take Me To The River«-soullådan är Lotta Bromé i radion. Så bäst hon är den kvinnan.

* * *

»Alla riksdagspartier är överens om att ungefär tio procent av befolkningen har alkoholproblem.
– Då anser jag att vi ska unna de nittio procent som klarar av att handskas med alkohol ett gott glas vin, sa Fredrik Reinfeldt i en tv-debatt för några år sedan.
Vad han missade/glömde var omgivningen till den som super.
Ta hundra slumpvis utvalda personer – statistiskt sett har alltså tio av dem problem med spriten. På varje högkonsument går det minst fyra personer, en mamma, en pappa, en son, en dotter, vänner, arbetskamrater som alla blir lidande, får försämrad livskvalitet på grund av en annan människas drickande.
Hälften av befolkningen har följaktligen alkoholproblem fast de kanske inte dricker en droppe själva. Så måste man prata om kröken!
Medge att ett hisnande perspektiv infinner sig när man räknar på det sättet.«
Benny Haag; »Makt, mod och motstånd«

* * *

När jag läser ett briljant inlägg om Glasgowbandet Glasvegas debutalbum hos den briljante bloggaren bernur, då slår det mig att det skulle bli fulländat om man samtidigt som man i lurarna har Glasvegassångaren James Allens emotionellt hudflängda röst, läste Denise Minas kolsvarta noir från Glasgows backstreets.

* * *

Min vän Blues-Ola tog sig ju a little delay från bloggandet. Nu är han dock igång igen därborta i de goa gubbarnas stad. Ny platta har han också spelat in, arrad och producerad av Peter O Ekberg. På Olas blogg kan ni få ett smakprov på hur det låter på denna Fogerty-hyllning.

* * *

Cee-Jay till och med! Han har också börjat lubba. Som soundtrack i Lugnets mördarbackar har han senaste tiden haft Dylans nya arkivrensning »Tell Tale Signs«. Så Grängesarslet uppträder nu på Dalarnas Tidningars redaktion under namnet Stövar’n.

* * *

Skatan – slå mig inte nu, men titta vilken bok Ollebo, den bäste av brevbärare, kom med i går.

* * *

Nu förväntar vi oss också rapporter från New York om att Aftonbladets korrespondent har börjat morgonlubba på Manhattans gator.

* * *

Det där satans Apple – nu kommer de med en ny liten läcker Macbook igen.