Dammig

Man är en dammig medelåldring, jag vet.
Men kan jag hjälpa det?
Nej.
Så efter Van Morrison lyssnar jag på … just det, rätt tippat, Bob Dylan.
Nu är det ”Workingman’s Blues # 2” på skivan Modern Times och det känns väldigt fint att vara den jag är.

Efter Dylan – jag har 150 sidor kvar i Nick Hornby-boken, rekommenderas – tror jag att det blir en omgång Tony Joe White.
Och därpå Elvis Costello.

Van the Man-prosa

Jag sitter och läser, jag valde att börja med Nick Hornby-boken, Juliet, Naked, den handlar om en sådan där underbar nörd som Nick Hornby är ensam i den litterära världen om att kunna gestalta, och jag har i hörlurarna Van Morrison.

Jag känner att jag önskar att jag kunde skriva som en Van Morrison-sång.
Som den tidige Van Morrison, med tonen och rytmen och rösten och melodin och melankolin och allt det där andra så svårt att sätta ord på i låtarna på Moondance och Astral Weeks: ”Cyprus Avenue”, ”Cracy Love”, ”Glad Tidings”, ”Caravan”, de båda titelspåren.

Kunna hitta det där i det man skriver, det som finns i ”Madame George” och ”Into the Mystic”.
Och i ”In the Garden” på No Guru, No Method, No Teacher.
Och i ”Queen of the Slipstream” på Poetic Champions.

Att få det att låta så, sjunga så, i det man skriver.
Van the Man-prosa.

Rehab i läsfåtöljen

Jag har ont lite överallt.
Det av det onda som samtidigt som det oroar mig gör mig lite mallig är det som smärtar i höger ben, rätt högt upp på låret, nästan i ljumsktrakten.
Det är lubbningen. Att ha en idrottsskada i min ålder.
Utropstecken.

Av den anledningen kommer hela den här helgen att gå i rehabiliteringens tecken.
Jag kommer knappt att lyfta arslet ur öronlappsfåtöljen.
Ändå har jag alldeles nyss gjort så.

Två böcker har jag varit och köpt hem som jag ska sitta där i öronlappsfåtöljen och låta läka min idrottsskada med.
Björn af Kleens Jorden de ärvde.
Nick Hornbys Juliet, Naked.
Jag tror att det är finfina böcker båda två.

Björn af Kleen träffade jag förresten back stage på Peace & Love.
Han påstod att han läser vad jag skriver.
Själv låtsades jag inte om att jag först nu ska läsa hans hyllade debutbok.

John Hiatt så god som någon bok

I dag kom det en sån dag då jag inte behövde jobbskriva ett endaste ord.
Så när jag vaknade i morse bestämde jag mig för att istället arbeta på min bok.
Det blev ingenting gjort med det. Inte i dag heller.
Jag har alltså kommit av mig. Nu igen.
Så härmed bestämmer jag mig för att aldrig mer yppa ett ord om någon ny bok förrän densamma eventuellt är på väg till trycket.

john-hiattAtt ingenting blev gjort med det jag inte ska nämna med ett ord hade dock det fina med sig att jag istället började tömma skrivarstugan på skivor.
Jag sitter här omgiven av John Hiatt just nu, och det är ett skapligt gäng. Jag har honom dubbelt upp, både på LP och cd (jag kan inte förmå mig att skriva LP med små bokstäver).

John Hiatt är en livskamrat, och i min lilla värld en av de riktigt stora.
Den countrysoul blandad med rock och r&b Hiatt gör bäst av dem alla är nog, när allt kommer omkring, den typ av musik jag gillar allra bäst.

Hiatt är också en av de stora vardagspoeterna. Han skriver låttexter till melodiös musik som sammantaget gör honom till en som gör intrång i ens liv, sätter märken i ens karaktär och förändrar en som människa.
Man blir aldrig samma en som man var innan man hörde »Have A Little Faith in Me«.

* * *
anders_westgardh82x82_47e»Som musikälskare kan man ju inte annat än tilltalas av idén att komma åt all världens bästa låtar med ett knapptryck. Det är som att ha kranar med bordeaux, maltwhisky och champagne hemma i köket.«
Aftonbladets kolumnist Anders Westgårdh ser på fildelning som en digital egotripp.

* * *
9185625450Dagens bokreatips. För den som ännu inte har läst Joe Nesbø finns hans första bok, »Fladdermusmannen«, med norske polisen Harry Hole med på rean.
Här skickas Hole till Sydney för att utreda mordet på en norsk kvinnlig B-kändis, och han hamnar inte i turist-Sydney, utan i de skitiga miljöerna i Sydneys skuggvärld, och i glädjekvarteren bland horor och hallickar, cirkusartister, transvestiter och langare.

* * *
ipodtouch-hero-8gbDet finns nu en programvara som gör att man snart kan ha Spotify i en iPhone-mobil.
Själv är jag ju mobilvägrare, men har en iPod Touch, vilket så att säga är en iPhone utan telefonfunktion. Jag visste väl att det skulle visa sig bli en bra investering.

* * *
Fem bästa John Hiatt-låtarna

Have A Little Faith In Me
She Loves the Jerk
Buffalo River Home
Perfectly Good Guitar
Don’t Know Much About Love

* * *
Johnny mejlar och säger att jag kan få det där typsnittet som den andra bloggen hade här också. Men då måste man in i det där css eller vad det heter och in i de där kulisserna ger jag mig inte. Där går gränsen.

* * *
Kom igen med fler Nick Hornby-listor. Annika, till exempel, droppade en med fem böcker. Jag som trodde att jag hade läst varenda deckare som finns, har inte läst någon av dem.

* * *
imagesJag var ironisk, jag vill inte vara en blogghora. Jag har lagt ner planerna på att lusa ner bloggen med reklam, så jag är nöjd med de läsare som redan finns här. Hittar nya läsare hit så hittar de hit. Jag ska fortsätta som förr och enbart länka till sådant som jag anser har läsvärde.

* * *
Häng on.

Daniel Defoe snodde storyn från tv

Farfar Halvar hyser visst hopp om att Liam, 6 år, ska bli en bokläsare. Vi läste rätt mycket när han var mindre. Nu får jag läsa för honom ibland, när han har tid. Det har han alldeles för sällan.
defoe1-1Jag minns en gång när jag försökte läsa Daniel Defoes »Robinson Crusoe« för Liams pappa, eller om det var för någon av Liams två farbröder. Det var hursomhelst på den tiden då den det nu var befann sig i den åldern då man fick ha indianer i knäet.

Jag har den boken i en vacker utgåva som min morfar en gång köpte åt mig. Tjockt, gulaktigt papper. Rejält sydda blad och rikligt med svartvita illustrationer.
Doften från sidorna när man bläddrar i en sådan gammal bok … Åh, de borde göra parfym av den doften.

Så jag ville – och vill än – gärna läsa den för något småfolk. Som Morfar gjorde för mig.
Men ingen av mina indianer har varit intresserade. Den jag pratade om här ovan sa:
– Robinson, den idén har gubben som skrev boken snott från teve.

* * *
Jag har sagt det förr och säger det igen: det är alldeles åt helvete för dåligt med Nick Hornby-listor på den här bloggen. Så här kommer en. Ryckt ur rockärmen.
Tidernas fem bästa krimböcker.
9789100576493»Rött regn« – Dennis Lehane
»Rosens namn« – Umberto Eco
»Händelser vid vatten« – Kerstin Ekman
»Den sista prärievargen« – Michael Connelly
»Svarta sinnen« – Ian Rankin

* * *
Fyra nya klara för Peace & Love: brittiska indiepopbandet The Kooks,
amerikansk-kambodjanska alternativbandet Dengue Fever, unge Erik Hassle och softgrassbandet Abalone Dots.

* * *
Droppa gärna era egna Nick Hornby-listor som bloggkommentarer. Det behöver inte vara böcker. Det kan vara fem bästa maträtterna, fem bästa ölsorterna  eller vadfansomhelst.

* * *
Fem bästa Bob Dylan-låtarna. Också snabbryckta ur rockärmen.
Positively 4th Street
Like A Rolling Stone
You’re A Big Girl Now
Tonight I’ll Be Staying Here With You
Blind Willie McTell

* * *
97891130158801Dagens bokreatips: Michael Connellys »I lagens limo«. Huvudpersonen, försvarsavdokaten Mickey Haller, är en rätt obehaglig typ. Som man ändå gillar. För att ha råd med sin utsvävande livsstil behöver han hela tiden nya lönsamma fall. Den töntiga svenska titeln (»The Lincoln Lawyer« i original) kommer sig av att Haller har sitt kontor i baksätet på en vräkig Lincoln limousine. Ingen Harry Bosch, alltså, men Connelly är ju minst lika bra när han skriver fristående thrillers.

* * *
Den gode Mats Weman är outtröttlig i sin Bob Dylan-mission. På sin blogg börjar han nu samla in läsarnas Dylan Top 20-listor. Jag och Bogey har lagt ribban och redan lämnat våra.

* * *
skivmassa-svartvit1Påminner om att Conny Thunders bjuder på skivmässa i Falun på lördag. Maila till skivmassa@gmail.com och uppge namn så sätts ni upp på en gästlista.

* * *
Efter först influensa och sen ryggskott var det tungt att komma igång med lubbningen igen. Men fyra blodsmakande rundor sedan comebacken förra tisdagen har smörjt upp ryggen och tagit en upp på banan igen. Efter kvällens distanspass, onsdagens intervallpass och lördagens långpass räknar jag med att även udden ska vara tillbaka.

* * *
Mina mål med träningen:
1) Lubba en mil på 50 minuter.
2) Ta min egen kroppsvikt i bänkpress.

* * *
Med anledning av 500 blogginlägg har favoritbloggaren Tug gjort ännu en exklusiv Oskar on Oskar-intervju.

* * *
Nya U2-albumet »New Line On The Horizon« lär visst finnas på Spotify nu. Själv har jag inte brytt mig om att lyssna. Det var längesen U2 hade något att säga mig.

* * *
97891735143091Träningsmålsättningen har jag snott rakt av från en sann psykopat – Jack Reacher i Lee Childs böcker. Jack Reacher-böckerna har vi ju pratat allvar om förr här på Halvars huvudsaker.

* * *
Jag börjar läsa Karolina Ramqvists kommande roman »Flickvännen« (Wahlström & Widstrand). Det känns snuddande nära att den kommer att stupa på min 30-sidors smärtgräns.

* * *
Förr om åren förde jag aldrig träningsdagbok. Nu gör jag det på två ställen på nätet. Här och här. Kurvor och stapeldiagram och cirkeldiagram och jag vet inte allt som visar hur man ligger till. Bara det gör att man kommer iväg och inte slarvar och skjuter upp och har sig.

* * *
Jag lurar på att börja lägga ut de där kurvorna och staplarna och cirklarna på bloggen framöver. Peppa mig själv. Men först vill jag förstås att resultaten ska ligga snäppet närmare Jack Reacher-nivåerna än de gör nu.

* * *
Häng on.

Snusspottande bonnrock

Det kan handla om att det är jag som har blivit gubbgrinig och träig och tycker att allting var bättre förr, jag vet inte, men säg det åt mig att det är så och jag tänker inte komma med mer än småpruppande protester.
För hur det än är med den saken så har jag inte lika lätt som förr för att gå ner i spagat över ny musik. Ja, det är värre, bra mycket djävligare, än så – det mesta som släpps lämnar mig likgiltig.
Likgiltig. Fy fan. Likgiltig, det värsta man kan vara.
Slå mig inte, men jag tycker så, det är sorgligt, men jag känner så.

67b21b47-48b8-4658-85d0-bfe3caeacc06Därför blir jag så glad nu när det äntligen kommer en ny skiva som jag, som förr, tjejspelar.
Tjejspelar, alltså lyssnar på om och om igen.
Perssons Packs come back Öster om Heden.
Jag tänkte i går kväll, under läsningen av Paul Austers »Mannen i mörkret«, att jag skulle hitta på några bra ord, ett par fina meningar, som beskrev Perssons Pack.

Men så i morse, när jag läste Malena Rydells DN-recension av Öster om Heden, jag insåg det meningslösa i det. Hur länge jag än satt här och grunnade skulle jag aldrig komma på något bättre än Malena Rydells » snusspottande bonnrock« och »laglös brännvinsrock«.

Dessutom är jag överens med henne om att det allra bästa spåret på skivan är duetten med Annika Norlin, »Stenad i Stockholm«.
Snusspottande bonnrock.
Laglös brännvinsrock.
Det är alltså vad som behövs för att numera få ned gubbgriniga typer i spagat.

* * *
9789137132075_small1Jag vet inte, det kan vara en gammal nyhet för er, men magnifikt självcentrerad som man är så är allt som är nytt för mig en nyhet. Alltså att Nick Hornbys »Slam« (Månpocket) nu finns med mjuka pärmar till priset av en stöl på bättre krogar.

* * *
Jag saknar fåglarna. De där som sitter i fågelstugan som jag satte upp på en avsågad äppelträdgren utanför fönstret på skrivarstugan. Det är det enda jag saknar med flytten från skrivarstugan.

* * *
Vem fan kan å andra sidan hålla reda på alla böcker som kommer ut. Det lär handla om fyra tusen per dag. Om vi tänker oss att vi läser fyra böcker i veckan och att all publicering av kommande böcker avbröts, så skulle det ändå ta oss 250 000 år att ta del av allt som hittills skrivits.

* * *
Jag har inte på ett tag svarat på bloggkommentarer och mejl. Det är inte för att jag är oförskämd, det beror på att mitt ryggproblem gör att jag måste sitta så korta stunder som möjligt.

* * *
9789100120153_smallPaul Austers »Mannen i mörkret«, jag läste ut den i går kväll, det var snabbt gjort, tvåhundra sidor, och tja … Den har inte recensionsdag förrän i vecka 11, men jag kan redan nu säga så mycket att jag inte vill ha på mitt samvete att rekommendera den till andra än Austers hard core-fans – de som läser honom för språket.

* * *
»Jag vet inte hur många som läser den här bloggen – nätfolket på DN berättar inte sånt eftersom om siffran är låg så ber vi dem skriva sina egna satans bloggar, och om den är hög så kräver vi ekonomisk kompensation – men jag uppdaterade inte igår och känner mig väldigt illa till mods av det.
2112037964Förmodligen känner alla bloggare och site-innehavare så. Det finns en osynlig församling därute som man automatiskt har upprättat ett kontrakt med. Om man inte uppdaterar så drabbas man av hemska visioner: miljoner trogna läsare som sitter och hulkar i sin vilsenhet, knyter nävarna mot himlen och stönar varför har du övergivit oss?
Efter tre dagar utan uppdatering börjar de jävlarna bygga guldkalvar och dansa kring andra bloggare. Människan är svag.«
Dagens Nyheters bloggande kulturredaktör Jonas Thente träffar bulls eye (i ett rätt gammalt inlägg som jag kopierade men glömt bort tills nu)

* * *
Nu tigger ryggen om nåd. Häng on.

Frank Sinatra ställer till med pölsa i hyllorna

Jag storstädar. Det är ett smutsigt jobb men någon måste göra det. Det var ett år sen sist. Minst ett år sedan.
franksinatra42Vad jag pratar om är att jag dammar, rensar och sorterar de enda världsliga ting jag fäster vikt vid — mina böcker och skivor. En del av det ska flyttas över till hyllorna i mitt nya skrivarrum.

Jag vet att jag kommer att få svårt med nattsömnen när jag har bökat klart i hyllorna, vältrat upp en massa begravda hundar, blivit påmind om alla halvarslade hjältesamlingar man har på gång.

Det kan gå långa perioder under vilka jag lyckas förtränga att jag i min ägo inte har exempelvis förstaupplagan av Stieg Trenters »Farlig fåfänga«. Jag kan också tillfälligt hänga av mig minnet av när jag i en tågkupé glömde Raymond Carvers »Vad vi pratar om när vi pratar om kärlek« och ännu inte har lyckats få tag i ett nytt ex på antikvariaten.

Men allt sånt där kommer över en nu. Och sen alla pinsamheter som står djupt begravda i skivsamlingen. Ta exempelvis … nej, det finns gränser för vad man lämnar ut.
Under ett år hinner också en som aldrig begåvades med ordningssinne ställa till med en pölsa i hyllorna. Som … vad ska vi hugga till med bland allt som skulle få en bibliotekarie att kallsvettig och olustig gå undan och dra ett gäng Ave Maria.

Vi hugger till med Simon & Garfunkel. Jag har ett par av deras gamla LP-skivor, Sounds of Silence och Bridge Over Trouble Water, insorterade på S. Som sig bör, som varenda en med minsta bibliotekariesjäl i sig skulle ha.
Men allt jag har med dem på cd, ett samlingsalbum, det har jag stående på G.
Det är Frank Sinatras fel.

Jag kom en gång hem från Ingo och Peter på Folk & Rock med Sinatras då nya best of-samling My Way, och den fick inte plats bredvid de andra Sinatra som stod längst ut till höger i S-hyllan.
Jag hade inte hjärta att flytta ner honom på en ny rad, i närheten av Uno Svenningsson (åfan, där halkade en pinsamhet in ändå) med sin gnälliga röst.

Den gången lyckades jag dock intala mig själv att det fanns en viss logik bakom att göra plats för Sinatra genom att flytta upp Simon & Garfunkel till en ledig G-glugg.
Jag menar, de hette ju Tom & Jerry från början och kunde lika gärna ha kallat sig Garfunkel & Simon vid namnbytet.
Sånt där kan svänga snabbare än man hinner säga U2, och har ingenting att göra med vem som är geniet i ett låtskrivarpar.

Tänk bara en stund på vad det står på skivetiketterna till The Beatles tio första originallåtar. Som upphovsmän står där »McCartney-Lennon«.
Först från och med när singeln »She Loves You« släpptes 23 augusti 1963 blev det ordning på Abbey Road-torpet: »Lennon-McCartney«.

Ålrajt. Jag håller med om att det var ett långsökt resonemang. Jag var ända ute vid hörnflaggan för att dribbla det i mål.
Och jag kan ha skrivit det för att briljera med vad jag nyss läste när jag kom av mig i städningen av hyllorna med musikböcker och fastnade i en bok som noga går igenom hela The Beatles stora låtkatalog — Ian MacDonalds »En revolution i huvudet«.

***

images-12Jesper, aka Zigge när han lämnar ironiska kommentarer om gubbrockare i farsgubbens blogg, påpekar att Björn Ranelid har en narcissistisk jämlike i Harry Potter-böckernas Gilderoy Lockhart.

***

51vq1jyljl_sl500_aa280_21Spännande intervjuer med John Lennon på cd, som den allra sista: Testimony – The Life And Times of John Lennon»In His Own Words«.

***

cover_doors_openIan Rankin överger i sin senaste bok den ruffige Edinburgh-polisen John Rebus. Rankins nya kriminalroman är en fristående thriller med titeln »Doors Open«. Huvudkaraktären heter Mike Mackenzie, man med »the devil in his soul« och en plan som går ut på att befria National Gallery of Scotland från några av dess värdefullaste konstverk.

***

julgran_253493a2Man kommer inte undan, julsånger överallt nu. Vilken är populärast? Ja, åtminstone om man frågar engelsmännen är det Whams »Last Christmas«. Det visar en sammanställning som den brittiska motsvarigheten till Stim har gjort. George Michaels och Andrew Ridgeleys hit från 1984 är etta på den lista som följs av Band Aid’s »Do They Now It’s Christmas«, Pouges »Fairytale of New York«, Mariah Careys »All I Want for Christmas is You« och Bruce Springsteens version av »Santa Claus is Coming to Town«.

***

SOM SAGT VAR

images4

»Dagens bortskämda fildelare har inte en aning om dom umbäranden vi tvingades genomlida för att stjäla åt oss lite musik. Ständigt ett nervöst finger på bandspelaren för att inte Kaj Kindvall skulle prata sönder låten!«
Berglins i SvD

***

costumefeature

Jag ser ju inte på tv. Det ligger ingen snobbism i det. Jag vill helt enkelt hellre läsa böcker och lyssna på musik om kvällarna, och tv-serier som folk jag litar på säger är bra väntar jag  med att se tills de kommer på dvd så att jag kan titta när det passar mig. Den enda av de där serierna som jag de senaste åren har följt direkt i tv är Sopranos. I dagarna släpps David Chases gangstersaga, alla sex säsongerna, i en och samma dvd-box. Vill vill vill ha.

NY BOK

9781934781296NICK HORNBYShakespeare Wrote For Money ❘ McSweeny’s Books
Nick Hornby har,  av anledningar jag inte känner till,  tyvärr lagt ner sin månatliga kolumn Stuff I’ve Been Reading i det litterära magasinet The Belivier. Denna hornbyska läsdagbok i spaltform finns samlade i två tidigare böcker. I denna den tredje och sista visar Hornby som i de tidigare att han kan lika mycket om böcker som om popmusik och fotboll. Och han visar det med stil. Oemotståndlig läsning.

***

HALVARS LÅTAR VOL 6

images61. Say It Right – Nelly Furtado 2. Human – The Killers 3. In The Garden – Van Morrison 4. (Just Like) Starting Over – The Flaming Lips 5. Logiskt – Petter 6. Bad News – Kanye West

7. Jealous Guy – Youssou N’Dour 8. Apple of My Eye – Ed Harcourt 9. I Don’t Want Nobody But My Baby – Tony Owens 10. Knockin’ On Heavens Door – Anthony & The Johnsons 11. Alright – Pilot Speed 12. Brownsville Girl – Bob Dylan