Blandband i PV 61:or, Amazon 66:or och andra bilar

pv

Alla dessa blandband man hade i bilen. För mig, som aldrig har brytt mig ett skit om bilar, var de själva anledningen till att överhuvudtaget ha bil.
Det fanns regniga höstkvällar när jag körde de fyra milen fram och tillbaka till Falun bara för att på fönsterskallrande volym få lyssna på ett nyinspelat blandband.

little_richardDet här är ett ämne som Tobbe i går kväll tog ett nödvändigt grepp på i en kommentar i Låtar-luckan.
Men den ende som hakade på var Lasse W. Han berättade att det första han hade i sin 61:ans PV var ett Little Richard-band och att en annan skiva som snurrade intensivt var Bachman-Turner Overdrives Not Fragile.

Så kan vi förstås inte ha det, ett sådant klent intresse för ett ämne av sådan oerhörd magnitud. För att rätta till det lyfter jag här under fram Tobbes kommentar med ett urklipp av hans »Bilpåse«-blandband.
Observera dock att det inte är Tobbe på stora bilden överst. Det är Lasse W vid sin PV 61:a. Och bilden alldeles här ovan föreställer vare sig Tobbe eller Lasse W.

080326-old-school-cassetes

Kom igen och berätta om era egna bilblandbland, ja, om bilåkarmusik överhuvudtaget. Vad anser du att man ska lyssna på i bilen? Och vad tycker du är alldeles omöjligt att köra bil till?

Här kommer Tobbes kommentar:

bilpase4Bergers blogg såg jag ett foto. En bild (av tveksam kvalisort) som föreställde nio härliga gamla vinylsinglar. Att tre av sjutummarna var klassiska Stiff-singlar var ändå inte det som fick mig att stanna upp…

När jag såg omslaget till The Members’ »Sound Of The Suburbs« började datorn lukta galonsäte blandat med överfull askkopp på ett hemtrevligt sätt. Plötsligt satt jag inte längre vid tangentbordet utan bakom sportratten i min första bil. Blotta åsynen av omslaget flyttade mig tillbaka till 1980 och rakt in i förarsätet på mitt första fordon. En Volvo Amazon av 1966 års modell, köpt av en morbror för 3000 kronor.

»The Sound Of The Suburbs« låg på ett av alla blandband som förgyllde mina första mil på fyra hjul. Självklart har jag singeln kvar.
Här kommer en Spotify-lista på annat som fanns på blandbanden.

Stuhres Bilpåse 1.

15 reaktioner till “Blandband i PV 61:or, Amazon 66:or och andra bilar

  1. Ahh blandband, bara själva skapandet av blandbandet var en konst i sig. En lätt men bestämd hand på på pausknappen så det inte blevför långt mellanrum eller hemska tanke missade början på låten. Dessutom lägga pickupen i precis rätt läge, lite annat det än några snabb drag i Spotify.
    En välljobbad blandning tog minst en kväll i anspråk och den stora frågan var väl C-60 eller C90, själv förespråkade jag C-60.
    Dessutom tycker för att få till en bra blandning så bör man ha en person i åttanke som skall få detta mästerverk.
    Men va fasen en snabt ihopplockad blandCD är väl inte så dum heller, eller vad säger ni?

  2. Skulle hemskt gärna vilja se några Åke M-blandband från vår lumpartid… Dom var rätt svettiga vill jag minnas. Måste nog börja återskapa några av de gamla jag bidrog med på den tiden.

  3. Åke, du berör många hörnstenar i blandbandets heliga uppbyggnad i ditt inlägg. C-60 var det ultimata formatet, trettio minuter på varje sida är perfekt, det gav möjlighet till ett långt (utan att det blev för långt) tema eller två jävligt rappa (naturligtvis besläktade) teman på samma band.

    Jag minns också att det under en kort period fanns C-48, speciellt framtaget för dåtidens snyltgäster (a.k.a. downloaders) som (Gud förbjude) spelade in hela album. Fan vet om det inte var det svanska företaget »Tracks« som tog fram dessa (i och för sig snygga) djävulens påfund.

    Blandband var viktiga. Att ge bort ett blandband var ett statement. Så nära hugget i sten det går att komma. Gav man ett blandband till en kompis var det för att vädra guldkorn från den egna skivhyllan, att använda låtar utanför den egna vinylsamlingen var lika absurt som oetiskt. Att skicka ett blandband till en tjej var (om möjligt) ännu viktigare…

    Hur många gånger man som kärlekskrank ungdom lämnat blandband till den, för stunden, vackraste kvinnan på jorden går inte att räkna. Mina började alltid, i ett frosseri av övertydlighet, med The Records’ »Rock’n’roll Love Letter«. Sedan följdes dåtidens ersättning för poesi av extremt genomtänkta beskrivningar av målet för all denna längtan. Och det funkade. SOM det funkade!

    Jag gjorde mitt sista blandband 1998. Hon som fick det är hon som jag gifte mig med.

  4. Har ju aldrig sjäv kört eller för den delen ägt någon fyrhjuling.

    Men jag minns tydligt att jag – med glädje – släpade med mig senaste favoriten av blandband till de bilar jag frekventerade.

    Dessa mina band var omsorgsfullt komponerade i samma stil (och tillvägagångssätt) som ÅkeM beskriver.

    Förutom att jag föredrog C-90 som uttryck för vad jag tänkte och tyckte om en person, det var sällan tyckandet rymdes på ett C-60 band.
    :-)

  5. Nu öppnar jag hjärtat. I alla fall lite på glänt. Hon som skulle bli min hustru fick bland annat dessa låtar på blandbandet som ramlade ner i brevlådan efter en het helg på Gotland…

    Vi hade bara träffats i Visbynatten sommaren 1998, jag erbjöd ett returmöte i augusti. Hon kom. Och stannade.

    Musikens makt, bröder och systrar.

    Lundell och Mike Scott står för nyckellåtarna:

  6. Här kommer ett bilåkarband från Uppsala. Måste förresten säga att det mesta i Tobbes lysande bilåkarband även gick varmt i min ärtgröna Alfa Sud, som sen byttes mot en knallgul Taunus. Konstiga bilar har man haft. Själv föredrog jag C90, mest för att man slapp vända band lika ofta. Senare införskaffades bilstereo som vände bandet själv på nåt jäkla vis…

  7. Har lyckats hitta bilband 3 och 4 i en dammig hylla. Maxell (viktigt) C90.
    De verkar vara förbättrade genom åren. Uttjatade låtar har spelats över.
    Jag har nu återskapat stora delar av innehållet.

  8. Lasse: Ska bli spännande att lyssna på. Just nu verkar dock Spotten vara lite tjurig igen.

  9. Ja visst är den tjurig. Men ett tips är att när du väl fått upp spellistan i vänstra delen av spottfönstret, så högerklicka på den och välj PLAY. Då rasslar den förhoppningsvis igång.
    // Vaktis

  10. Back in the night, är bara så fett bra, att min fru blir tokig, när jag spelar den för 10:e gången i natt.
    Go natt.

  11. Berger, din bilåkarblandning förflyttar mig till en terrängbil 11 med en freestyle med dubbla hörlursuttag och varsin röd Marlboro.

  12. Skatan själv har aldrig skapat några blandband… men åkt och kört mycket bil…

    Nuförtiden är det ljudböcker… som ljuder…

    Dåförtiden var det mycket Dolly Parton, Ulf Lundell, Dire Strait… men som sagt… inga blandband…

    Snart… när jag kommer åt min Spotify… skall jag lyssna på alla blandband… och bli nostalgisk. Igen:

  13. ÅkeM, Terrängbil 11 och 13, dom fick ta mycket stryk där nere i Borensberg. Minns också freestyle och röda marlboro.

Kommentarsfunktionen är stängd.