Herr bloggvaktis känsla för snö

n719212335_7210

Av LASSE WÄNGERMARK
gästbloggare

Vintern 1954-55 var ovanligt snörik. Efter en mycket varm och getingrik sommar började det snöa redan i september, innan syrenerna hunnit släppa sina blad.
Snön låg sedan kvar in i april.
Detta tror jag gjorde så starkt intryck på en liten batting i Vikarbyn – som på mammas arm storögt betraktade de vita tussarna, som sakta och helt ljudlöst lade sej till rätta i ett ändlöst vitt täcke över Rättviks omgivningar och Siljans ändlösa yta – att han för evigt blev att älska snö.
Snö som gör allt mjukt och täcker över alla jordens skavanker.

Men snön måste inordnas i samhället. Därför slöjdade den lille gossen, som växt upp i Falun, ihop ett par snöplogar av överblivna bräder.
images2Tidigt om morgonen, innan snöröjningen kommit igång, körde han fram och åter med sin plogförsedda spark, tills snön låg i prydliga vallar och det var lätt att utan snö i skorna ta sej fram på trottoaren.
Snökojor grävdes ur i de stora högar som frontlastarna från Volvo BM lagt upp. Konsten att få till en riktigt stor snökoja, är att vart efter man gräver ur lägga snön ovanpå kojan.
Bra att veta för dagens unga.

Landbandy spelades på de frusna vägarna med hockeyklubba och tennisboll. Denna gamla fina sport finns fortfarande kvar på vissa gatstumpar, har jag sett.
Skridskor snörades på och skidor spändes fast. Livet blev så mycket lättare och roligare med snö.
Sedan doppades kanelbullar i rykande choklad.

Den riktigt snörika vintern 1966, gick gossen i klass 6b på Tjärnaskolan i Borlänge.
image0011En tösnödag började någon rulla på en snöboll, som blev för stor för en och till slut hjälptes hela klassen åt.
Den jättelika bollen blev så tung att den rev med sej både grästovor och buskar i vårt sökande efter mer snö. Till slut tog det stopp och bollen gick inte att rubba längre.
Dagen efter var tidningen där och fotograferade.
Lägg märke till grabben med trekilos lovvikavantar.
Ja, det är bloggredaktörn.
Och bredvid står bloggvaktis.

Sedan dök Stenmark upp och man började åka utför på snö. Först med läderpjäxor och träskidor. Men snart fick gossen sina första riktiga Elan-skidor och plastpjäxor med en massa spännen.
Alla backar provades från Riksgränsen till Österrikes alper.
Men bäst är att åka utanför pisten. Den fantastiska känslan att flyta fram i ospårad terräng med lätt pudersnö är något av det bästa man kan uppleva.
I Stryn i Norge slutade detta i en lavin, utan större skador.

Men när snöplogen lagt upp en blytung blötsnövall i grindhålet till huset, då längtar man till våren, med allergi och depression.
Men det är ju en annan historia.

9 reaktioner till “Herr bloggvaktis känsla för snö

  1. Tjenare brorsan!
    Bra skrivet, men hur var det när du skulle lära dig att åka skidor?
    Ryktet förtäljer att du tyckte att snön var dum, när skidorna inte ville din väg!
    Hälsn. från hon som bor efter vägen ner till Ol´ Man River.

  2. Snö kan mycket riktigt vara fantastiskt… när solen skiner man/kvinna är ute i väl uppkört spår i Gyllbergen t ex, man/kvinna har en apelsin och en chokladbit som skaffning… då är det fantastiskt. Men… hur ofta är det så…. Underbar nostalgisk tillbakablick har du gjort, emellertid, som nästan får mig att längta efter riktig snö igen. Hälsningar från ett snöslaskigt Bad Ischl och Skatan

  3. Måååste bara höra mig för.. hittade inget ställe att göra det på ”hemma hos dig” så… Kände du Margith Hadin… hon jobbade också på Logica men innan dess var hon Kul-VD hos Dala IT… ? Bara en stilla undran alltså. /Skatan

  4. @1 Ja visst var det så. Men det kom bättre snö senare.

    @3 Ja jag kände Margith. Minns henne från Logicas resa till Idre och en bestigning av Städjan. Vi hade väldigt roligt på tillbakavägen. Även om Margith tyckte att det tog väl lång tid att ta sej ner, med alla raster.
    Du har verkligen fångat henne på ditt porträtt.

  5. Kan inte åka skidor, skyller på uppväxt i Skåne samt att ingen man av kvinna född, skulle attraheras av att se mig, på ett par brädlappar, hasandes på ändan nedför någon som helst backe!

    Nu HAR jag fallit för trycket av mitt opublicerade tillstånd och lagt upp manus på Piratförlagets tävling.

    Detta i den vilda förhoppningen att ändra rådande (och usla) omständigheter.

    Läs gärna, rösta ännu hellre!
    :-)

    http://www.kapitel1.se/nina-ekman/sluta-existe

  6. En fin text Lasse. En sådan som dår mig att vilja hälla varm choklad i termos, ta på vantar, andas frisk luft… men sen kommer jag på att jag bor i Skåne. Dock har även jag fina snöminnen, trots sydligheten.

Kommentarsfunktionen är stängd.