Text-jag som super

Unknown
En rätt lång paus med bloggandet hade fått mig att glömma det, nästan i alla fall. Vilket var väldigt konstigt, då det som nästan var bortglömt var just det som lett till att bloggpauserna blivit fler och fler de senaste åren.

De tre senaste dagarna har jag mötts av tre tröttsamma påminnelser om det. Den senaste alldeles nyss, när jag gick bort till Zolá och köpte årets första semla till eftermiddagskaffet.

Påminnelser om att det finns folk som inte tycks förstå att det i en ”jag-text” kan finnas  fiktion, hittepå. 

Jag blir så trött, jättetrött, på att ideligen få stå där och förklara det. Den här gången handlade det om att jaget i en text köpte folköl till morgonen därpå.

Mina text-jag låter jag supa bäst de vill. Men inte fan dricker jag själv öl till frukost, när det finns kaffe och rågfralla på Zolá.

Öl i regnet

Innan de stängde tog jag
i det kalla blöta mörkret bussen dit
och köpte ett sexpack Åbro folköl.

Att ha till morgonen därpå,
nästa jävla januarimorgon,
för att stå ut med den.

Där på Ica Maxi-parkeringen såg jag henne,
huka bort mot sin nya läppstiftsröda Renault,
med huvan uppfälld på
den berömda blå regnkappan.

Mig låtsades hon inte se.

Överst på önskelistan

st_052819_3-1024x678

Förlagstexten: »Naken som en psalm är ett kollage över Per Hagmans 30-åriga författarskap. Här samlas i en unik och exklusiv utgåva noveller, texter, teckningar och bilder, det mesta tidigare outgivet eller i nya versioner. Förord av Fredrik Strage. Begränsad upplaga om 300 exemplar, numrerade och signerade av Per Hagman själv på bokens framsida.«

Vill ha, vill ha, vill ha, och fingrar, fingrar, fingrar på den röda köpknappen hos nätbokhandeln. Men vänta nu: 869 kronor …

Snälla goa bokförlaget – skicka ett recex. Jag lovar inte att skriva positivt, men  jag lovar att skriva om min läsning av boken och försöka sälja in texten överallt.

*

Bilden: Per Hagman och Fredrik Strage.

 

När tranorna kommer

 

Hur-trana-bort-olmage

Anna säger att varje pluskilo betyder sju kilo extra att bära på för den redan sargade höften. Och jag ställer mig på vågen: upp fyra jävla kilo i vikt sedan december. Multiplikationstabellen: sju gånger fyra är  tjugoåtta.

Det är ju rent förbannat. Boven, artrosen, ledsjukdomen, det trasiga brosket, som gör löprundor till en omöjlighet för den som inte är snickrad till fakir.

Fortsätter det på detta eländiga viset kommer man när tranorna kommer trumpetande att gå nerför trappan i kalsonger och mage.

Filmknark

Jag började knarka den redan 1994, så det är absolut så att jag har sett Pulp fiction fler gånger än vad som kan anses normalt. Därför kan det betraktas som helt normalt att se den igen, nu när den ligger på SVT Play.

Ta bara hur det börjar. Åh. När Pumpkin (Tim Roth) och hans flickvän Honey Bunny (Amanda Plummer) sitter där på restaurangen och han övertalar henne om att det enda raka är att råna skjortan av de övriga lunchgästerna.