Nov 13
I det sista, allra sista, mejlet jag fick från Lennart Persson – salig i åminnelse – pratade han varmt om den här skivan. Och åtminstone för den som varit med ett tag i det här livet är det fina och sanna sånger. Själv är jag svagast för spår sex, den bitterljuva »I’ve Done Everything I Can«, på Rodney Crowells senaste.
Mar 6
Jag skrev att jag trodde att Jim Thompsons »The Grifters« kunde vara ett bokreafynd.
Huh – vilken underdrift.
Jag läste den i ett svep i går kväll.
Jim Thompson, jag letar nu efter någon att ställas till svars för varför man inte har upplyst mig om att Jim Thompson finns.
Eller fanns. Jag har nu läst på. Han dog – av självsvält och alkoholism – 1977 i Los Angeles. Han skulle fylla 71 det året och hade då skrivit tjugonio romaner och manus till Stanley Kubricks filmer »Spelet är förlorat« och »Ärans väg«.
Ingen enda av Thompson böcker lär då längre ha funnits i tryck i USA. Han återupptäcktes först i mitten på 80-talet och på 90-talet då en rad av hans berättelser filmatiserades – bl a »The Grifters«, »The Getaway«, »After Dark, My Sweet«.
När så också bröderna Cohen ägnade honom en hyllning i noir-pastichen »Blood Simple« började jämförelser med de stora hårdkokta noirförfattarna i thrillertraditionen dyka upp.
I en blurp (heter det så?) på innerfliken till mitt reaex av »The Grifters« skriver Washington Post:
»Om Raymond Chandler, Dashiell Hammett och Cornell Woolrich kunde ingå någon ohelig allians och alstra en litterär avkomma, så skulle det vara Jim Thompson. Hans verk kastar ett skrämmande ljus över människans tillstånd.»
Och New York Times vill förstås inte vara sämre:
»Jim Thompson är den bäste thrillerförfattare som finns, utan konkurrens«.
Vilket ju också Dagens Nyheters beläste Washingtonkorre Erik Ohlsson, aka Farbror Melker, instämmer i bland bloggkommentarerna här nedan, där han utnämner »The Killer Inside Me« till Thompsons bästa bok.
Och titta vad jag hittar på bokrean hos nätbokhandlarna: »Mördaren i mig«, den svenska översättningen av »The Killer Inside Me«. Originalet kom 1952. Johanna Mos svenska översättning gavs ut så sent som i fjol i Modernistas pulpserie.
I centrum står Lou Ford, vicesheriff i den lilla Texas-staden Central City, och denna crime noiroman har av kritiker beskrivits som själva prototypen till »American Psycho», en dunkel fallstudie över en paranoid sociopat, där sydstatssheriffens stegrande neuroser leder en hel bygd in i ett svindlande helvete av mord och maktspel.
Så nog kan man i sanning göra fynd på en bokrea. Skynda er och beställ »The Grifters« och »Mördaren i mig«.
Tänk bara på vad Per Olaisen skriver i förordet till den förstnämnda:
»Själv fick han (Jim Thompson) inte uppleva särskilt mycket av den uppmärksamhet hans historier förtjänade, men lär ha uttalat sig profetiskt strax före sin död: Hustrun skulle inte sälja rättigheterna till hans verk eftersom framgångarna skulle komma när han väl varit död i några år.«
Fick Jim Thompson rätt eller fick han rätt?
Ett exemplar med personlig dedikation av Thompsons »Child of Rage« fanns till salu på Internet i maj 2007 för 7500 dollar.
* * *
Nu ska jag läsa »Hett« av Bill Buford. Den är ju också redan, i skrivande stund, välsignad av både Conny Thunders, Bogey, gullrunn och Helena bland bloggens belästa kommentatorer. Alltså säkert kort.
* * *
Jag litar förstås också blint på de kommenterande filmexperterna Lennart P och Weman. Säger de att »The Grifters« är en kanonfilm så är det ju så. Dessutom ingenting att fundera på när den dvd:n finns för 29 pengar på cdon.
* * *
Medan jag ägnar lördag och söndag åt Bill Buford är ni andra – som förra helgen – välkomna att gästblogga.
* * *
Häng on.
Jan 20
Nu måste jag malla mig lite här, tuppa mig, skryta och skrävla och ha mig.
Bland alla mejl – åttiosju stycken – som i över ett dygn fladdrade omkring vind för våg i sybehörsrymden fanns ett som förkunnade något som jag inte hade en aning om. Och kunde ha fått leva vidare i ovisshet om.
Att Halvars huvudsaker var nominerad av panelen som en av kandidaterna till – taram-taram – Stora Bloggpriset.
Huh. En gång till. Huh.
Bakom Stora Bloggpriset står Aftonbladet och Bloggportalen, och Daniel Feldt från arrangören skriver i mejlet att jag ”blivit nominerad av panelen men inte riktigt tagit mig ända fram till finalen.” Vilken kategori Halvars huvudsaker var nominerad i framgår inte, men jag tippar på Kultur & Nöje. Mode kan det ju knappast ha varit. Jag i mina säckiga manchesterbrallor.
Dock är jag inbjuden till galatillställningen på Nalen i Stockholm den 2 februari då vinnarna presenteras. Mingel, mat, drinkar och underhållning.
Ska jag då gå dit, mingla med Blondinbella och de andra storfräsarna i bloggvärlden?
Skulle inte tro det.
Men nog är jag stolt över att ha varit nominerad. Skitmallig. Går med näsan i vädret.
Och jag tycker att ni också ska ta åt er av äran. Bloggvärldens bästa läsare. Ni är ju i högsta grad med och gör Halvars huvudsaker.
* * *
Minns att jag fick en del – både mjukt inlindade och puckhårda – passningar på gamla bloggen när jag skrev om hur förtjust jag var i då nya Mauro Scocco-skivan Ljudet av tiden som går.
Känns finfint nu när också Lennart Persson har lyssnat på den …
* * *
Så ni tycker att det görs big deal av en sketen mejlkrasch?
Tja, jag har ingen månadslön, jag är frilansare, jag kommunicerar med mina uppdragsgivare via mejl.
* * *
Rocky-strippen i dagens DN, såg ni den. En av Rockys polare, han som chockat med att sluta dricka, har varit på fest hos en gammal barndomskompis, men stack tidigt.
»Är han jobbig eller?« säger Rocky.
»Nej nej, de är trevliga på nåt lite halvjobbigt Slitz-vis … Men sen kan de helt plötsligt göra något helt sjukt! Bara langa på en Kent-skiva som om det vore helt normalt!
* * *
Nya singeln från U2, »Get On Your Boots« – ska det vara toppnumret på albumet No Line On The Horizon, som släpps 2 mars, så inte längtar jag direkt ihjäl mig efter den skivan. Om man är snäll och säger så.
* * *
Jag håller mig i största möjliga mån borta från allt som har med statistik kring bloggen att göra. Ren självbevarelsedrift. Jag känner mig själv och vet hur jag skulle grotta ner mig om jag gav mig in i de där bakre kulisserna. Man måste dock dit för att publicera och redigera, och då roar det mig att titta på vilka sökmotortermer som fått andra än stammisarna att hitta till Halvars huvudsaker. Ett från i dag vill jag inte undanhålla er:
»man fuking weman«
* * *
I intervjuserien med kandidater till Dagens Nyheters Kulturpris pratar i dag Ingrid Carlberg med Frida Hyvönen. Hon tycks ha spännande framtidsplaner i spåren på den bedårande fjolårsskivan Silence is Wild.
* * *
Det visade sig också att fog fanns för oron. Bland de 87 mejlen fanns två som var jobbrelaterade.
* * *
Januaris bästa pocketsläpp? Frågar ni mig är det Jo Nesbøs »Snömannen« (Pocketförlaget).
Krypande spänning, mellan raderna-handling, dialog i världsklass, hög man är där-känsla i miljöbilderna och – inte minst – det inkännande porträttet av kommissare Harry Hole, nykter alkoholist, vid Oslopolisen gör att Jo Nesbøs kriminalromaner spelar i genrens högsta internationella liga.
»Snömannen« är sjunde boken i Harry Hole-serien. Om du inte har läst någon av dem – grattis.
Jag skulle kunna skriva mycket om Jo Nesbø, men överlåter det åt honom själv på den här videon.
* * *
Samt två mejl med bokbeställningar. Även om älvkröksboken säljs till självkostnadspris så är det en investering i framtida läsare för eventuellt kommande böcker.
Och nu tror ni väl att jag narras, när jag säger att det snittar på att jag varje vardag går till postlådan med tre ex »Där Ol” Man River gör en krök«. Varje vardag. Fantastiskt.
Snart måste jag ner till Folk & Rock-Ingo och leta i den makalösa röran bland cd-album, dvd-filmer och LP-skivor efter bokkartongerna som finns där nånstans.
* * *
Häng on, ni Stora Bloggpris-nominerade läsare.
Dec 2
Jag gillar inte när man säger: jag har inte tid. Alla har tid. Läs bara Bodil Jönssons bok »Tankar om tid« om ni inte tror mig.
Jag har läst den, köpte den på bokrean ett år, så jag säger inte att det har funnits dåligt med tid i dag.
Vad jag säger är att tiden i dag har gått i otakt med mig, i en takt som passar mig illa, som stressat upp mig.
Inte mycket kan få mig i det tillståndet, jag var ko i mitt förra liv. En trådlös uppkoppling som börjar sagga kan. Och mejl som varken kan skickas eller tas emot. De gånger det händer, det är då jag förstår hur illa däran jag är. Hur jag som annars känner mig fri känner mig ofri.
Jag som i själ och hjärta är en frilansare känner mig låst, och jag känner mig handlingsförlamad.
Det här blogginlägget, otakten med tiden gjorde att jag kom till ro med att börja skriva det vid 22-tiden.
Jag hade det klart ’round midnight, som Thelonious Monk skulle ha sagt. Jag klickade på spara för att på ett annat ställe hämta en bild på Nina Simone. Men först gick jag ut på verandan och belönade mig med en Marlboro.
Ja.
Jag låter det stå mellan raderna vad som hade hänt när jag kom tillbaka in till läsfåtöljen. Allt jag behöver skriva är att tiden istället för ’round midnight nu är runt halv två.
Och nya bilder på fler än Thelonious Monk och en till, nej, glöm det, det hämtar jag inte.
***
Alltså allvarligt — finns det fortfarande folk som tror att alkoholism är något man har bara då och då?
***
Elvis Costello blir programledare i tv, skriver SvDs Harry Amster. Costello kommer att leda den nya musikshowen Spectacle på Sundance Channel. Premiär på onsdag i USA. Bokade gäster i de 13 timslånga avsnitten är sådana som Lou Reed, Norah Jones, She & Him, Jenny Lewis och Elton John, som även är producent för showen. Artisterna kommer både att spela, sjunga duetter med och föra långa samtal med musiknörden Costello.
Jag ser ju inte på tv. Nog får man väl in Sundance Channel i Sverige?
***
DAGENS BLOGGARE
Han igen, säger ni. Ja, säger jag. Ni Hör Ju Inte Vad Jag Säger. Olle Svalander är i hysterisk form. Tonträff som en dubbelfattad Björn Borg-backhand. Humor som en underskruvad J-O Waldner-serve. Kommer bli bok om kattjävlarna. Tro mig.
***
Lars Winnerbäck är senaste bokningen till 2009 års Peace & Love-festival i Borlänge. Winnerbäck gör inte bara en utan tre spelningar: en akustisk på torsdagen, med rockband respektive sitt stora band dagarna därpå.
En trippelbokning som får vissa att skaka av dödsångest, andra att uppgradera planerna på ett endagarspass till ett tredagarsdito.
Tidigare klara för Peace & Love 22-27 juni: Turbonegro, Thåström, Moneybrother, Anna Terheim, Timbuktu, Atmosphere, The Stranglers, Henry Rollins spoken word, Satyricon, Titiyo, Frida Hyvönen, Slagsmålsklubben, Sonic Syndicate, Kalle Baah, Perssons Pack, Witchcraft Division of Laura Lee och Deportes.
***
Jan Gradvall har uppdaterat sin hemsida med recensioner av bland annat Per Gessles och Eldkvarns nya skivor samt med en kontroversiell krönika om fildelning.
***
NY BOK
Nej, jag skriver inte om det en gång till.
***
DAGENS KÄKDROPP
Nej, ni vill inte veta vad som slängdes ihop i dag. Och Blomman tycks ha haft fullt upp med en spellista.
***
DAGENS SPELLISTA
Ja, det måste ju bli en kvinnas. Inte bara för att det är första kvinnan som i denna manliga gren vågat sig på att skicka in en spellista, utan också för att hon är den första hittills som fått med Hall & Oates.
***
Jag har absolut gehör på den fronten. Säger jag att nån skriver bra så är det bara så att den skriver bra. Det är inte ens diskuterbart.
***
Alla spotifyaner har väl sett att tre av de fyra Dave Godin’s Deep Soul Treasures-samlingarna ligger där. Dave Godin? Englands Lennart Persson.
***
I dag var det så h ä r n ä r a att jag gjorde allvar av planerna på att sluta röka. Man gör ju så mycket förhastat. Jag köpte en ny röd Marlboro och tänkte över saken ett varv till.
***
Svar kolon: ja, det finns massor av folk som tror att alkoholism är något man har bara då och då.
***
DAGENS LÅT
Mr. Bojangles
Nina Simone
Dec 1
Jag tog betäckning i läsfåtöljen, som en desperado waiting for a train, och såg november rossla sin sista slemmiga, vedervärdiga suck därute.
Boxarn låg under fotpallen, en fattig trubadur sjöng i lurarna, jag bläddrade i vad som är en sann kulturgärning.
Tre böcker i en samlad utgåva av Cornelis Vreeswijks livsverk.
Och den om den fattige trubaduren var hämtad från Cornelis cd-box Mäster Cees memoarer.
Min gode vän Foto-Hasse sa en gång på Billys och Amys engelska pub att den lådan och Dylan och Taube är allt man behöver för att leva ett rikt inre liv.
Mot det vet jag inte om man kan komma med mer än marginella invändningar. De där säger sanningar om livet.
Som Cornelis i visan »En fattig trubadur« på fjärde skivan i boxen.
Jag är en gammal trubadur / som duger just till ingenting / jag drager land och rike kring / en underlig figur
Jag sjunger mina visor små / för vem som gitter höra på / min enkla livsfilosofi / har denna melodi:
Du kan ingenting ta med dig dit du går / du behöver inga penningar / när du vid porten står
En man som Cornelis Vreeswijk säger man förstås inte emot. Dock har han ett litet detaljfel just här. Jag har kontrollerat saken med mina kontakter på högsta ort, och Boxarn här under fotpallen bekräftar.
Man får ta med sig hunden in i himlen.
Ävenså hela Dylans låtkatalog.
Samt Coppolas första och andra Gudfadern-filmer.
***
För er spotifyaner som hänger på fejsbok — finns en nystartad grupp för musiknördar där som heter Spotify playlist group. Jag vet en som redan har gått med.
***
En film är på gång om George Best, Manchester United-stjärnan som blev lika omskriven för sina trollkonster på fotbollsplanen som för sitt förhållande till kvinnor och sprit. Han genomgick en levertransplantation 2002 och avled tre år senare. Enligt BBC ska han i filmen spelas av 26-årige Tom Payne, mest känd från tv-serien Waterloo Road.
***
Stor DN-intervju av Malin Ullgren med Klas Östergren.
***
DAGENS LÅTLISTA
Jag mottar era låtlistor och sånger med små glädjeskutt i fåtöljen, inte det minsta förvånad över den ypperliga musiksmak de visar prov på. Visste jag ju, vilken kaliber det är på läsarna av den här bloggen.
Listorna börjar dugga så tätt nu att risk finns för att alla inte hinner med att se dem. Under vinjetten Dagens låtlista kommer därför somligt att lyftas fram här i bloggen och gå i repris. Här har ni första.
Hurtigs mix # 1.
***
»Jag har aldrig i hela mitt liv varit inne på internet.«
- Ingvar Oldsberg bekänner i Expressen att han aldrig befattar sig med datorer.
***
BOKTIPSET
JOYCE CAROL OATES ❘ Dödgrävarens dotter ❘ Albert Bonniers
Delvis byggd på Joyce Carol Oates farmors levnadsöde, vars familj för att undkomma nazismen flydde Europa för New York. Det är en vetskap som höjer det redan skyhöga läsvärdet på den här fängslande romanen om en utsatt kvinnas kamp för överlevnad.
Farmodern var ju den som gav flickan Joyce »Alice i Underlandet«, som gav en skrivmaskin till den tonåriga Joyce och som uppmuntrade henne att skriva.
***
Jag räknar med att var man och kvinna lagt märke till att Borlänges finest och greatest ever finns därute med finfina 4cd-lådan Icon: Jussi Björling.
***
Likt en viss bloggare utnämner deckarexperten Lotta Olsson i DN Åke Edwardsons »Den sista vintern« till den bästa i Erik Winter-serien, i en recension som blir till en lång och insiktsfull essä om hela serien. Tyvärr inte utlagd ännu i nätblaskan.
***
Trösterikt att även Ulf Lundell själv är missnöjd med nya albumet Ohama. Även om det inte kan hjälpas, och bara sägs i en sketen liten blogg, känns det ju aldrig bra när man tvingas skriva beska sanningar om gamla hjältars grejer. När de själva håller med känns det bättre. Liksom.
***
I morgon kommer den bäste av brevbärare med en sån här. Julklapp åt mig själv. Webbläsare i. Så jag kommer nu att röra mig mest i trådlösa jaktmarker. Fejsboka, spotifya, blogga och ha mig.
***
Titta här — där finns det också kvar några finfina och billiga julklappar.
***
Måste måste måste SLUTA RÖKA. Ett paket, tjugo cigg, om dan nu. Tjugo. Och Marlboro igen nu, värstingarna, röda. Hur intelligent är det att sluta snusa och börja röka? Klokt folk gör ju tvärt om.
***
DAGENS LÅT
Desperadoes Waiting for a Train
Guy Clark
Nov 25
Handklappet i The Cars »My Best Friend´s Girl«.
Som jag älskade det handklappet när jag 1978 köpte Bostonbandets debut-LP The Cars och spelade skivan om och om igen.
Efter tjugo år, ja, kanske mer, min LP-samling har länge varit dammråttornas bästa gömställe — efter så lång tid har jag nu återupptäckt det där handklappet.
Tack vare Spotify.
Det där handklappet är ingenting att leka med, det där handklappet är en viktig del av mitt liv.
Så muttrande gamla skivsamlare och inbitna nedladdare får säga vad de vill för mig. Jag bryr mig inte, jag skiter i det. Och det är min blogg. Jag tycker Spotify är fantastiskt och blir en större entusiast för varje dag.
Det är därför vill jag sprida det till så många som möjligt. Och jag vill dela med mig av de finaste sångerna som jag hör bland alla de miljontals sånger som finns att lyssna på alldeles gratis därute.
Jag vill dela med mig av mina spellistor i luckan Halvars låtar.
Jag vill dela med mig av den sång som är Dagens låt.
Det är inte för att jag har blivit någon PR-nisse för Spotify, de har egna PR-nissar, det är för att jag vill dela med mig av någonting som jag älskar.
Därför har jag ordnat fram en massa invites till min nya musikvärld. Jag kommer att lotta ut fem av dem varje dag fram till jul.
Lämna en kommentar till det här inlägget om du vill ha en invite. Mejl gills inte.
Vinnarna utses i blogginlägg onsdag kväll, då fem nya invites lottas ut.
Kom igen nu alla, även ni blyga kvinnor som bara mejlar. Kom igen nu så att vi kan dela sångerna vi älskar med varandra.
Jag vill dela med mig av sådana där handklapp. Och just det handklappet finns redan i luckan Halvars sånger.
***
Ni är i finare sällskap än ni tror här. I dag har en av de aderton läst bloggen.
***
»Att Enquist trots moderns förmaningar ”kom ut i spriten” och blev kvar där i tolv år är den mörka undervattenström som suger berättelsen framåt och neråt.
Gav de där åren honom ingenting annat, så gav de i alla fall hans livsberättelse en dramaturgi, en konflikt, en seger och en sens moral.«
- Kritikernestorn Nils Schwartz hyllar i Expressen P O Enquists Augustprisvinnande självbiografi »Ett annat liv«.
***
Bruce Springsteens nya singel »Working on A Dream« finns från i dag och till 8 december att ladda ner digitalt. Albumet med samma namn släpps 27 januari.
***
Så äntligen kommer ens namn komma upp i Nobelprispratet till den där ärtsoppan och punschen.
***
I dag återpublicerar Expressens datanisse Fredrik Granlund för 128:e gången bara i år sin »Så får du snabbare dator på xx minuter«-artikel. Men rubriksättaren är en jävel på att variera sig i den helsidesartikeln. I dag tar det »10 minuter«. 127:e gången har jag för mig att det tog åtta minuter.
***
Så Vatikanen håller numera med John Lennon om att The Beatles är större än Jesus?
***
Sting och Elvis Costello har debuterat gemensamt i en nyskriven romantisk opera på Théatre du Chatelet i Paris. Sting spelar Dionysos och Costello en auktoritär poliskommisarie. Musiken är komponerad av Steve Nieve och Muriel Téodori har skrivit librettot. Allt enligt TT Spektra.
***
Snabbaste sättet att få snabbare dator är att byta från pc till Mac.
***
Michael Moores film »Sicko« gick i sådan trängseltrafik på nedladdarnas bredbandslinor att han valt att släppa sin nästa film »Slacker Uprising« gratis på nätet. Skriver Café.
***
Den välsmakande men för mig lömska julölen är här. Det händer att jag längtar efter en sån, och så är det varje år vid den här tiden.
DAGENS LÄSARMEJL
De har alla utom ett väldigt speciellt handlat om samma sak: Spotify. Ni måste gå en ABF-kurs i konsten att läsa innantill. MEJL GILLS INTE.
***
Men numera småler jag inombords åt den längtan. Tankar är bara tankar och ingenting man behöver ge efter för.
***
Lennart Perssons hemsida har haft 4000 besök första veckan. Utan annan reklam än mun till mun-metoden. Ja, vad ska man säga om den guldgruvan till hemsida. Jo, jag vet. Man kan citera vad Gefle Dagblad skrev i en recension av Lennart P:s nya bok »Sånger om sex, Gud och ond bråd död«.
»Om Lennart Persson skrivit drinkböcker eller kokböcker hade vi nog alla varit alkoholiserade tjockisar, för allt han skriver om verkar så spännande att man bara måste läsa det.«
* * *
DAGENS LÅT
YOUR TURN TO CRY
Bettye Lavette
Nov 19
Från och med i dag finns den där ute i sybehörsrymden: Lennart Perssons hemsida.
Webbsidan – med »Texter från andra sidan mainstreamfloden. Om musik, film, böcker och andra kärleksförklaringar« – har varit under uppbyggnad de senaste månaderna.
Själv har jag haft förmånen att kunna titta in bakom kulisserna och gjort hemsidan till ny morgonrutin: som jag läser DN och SvD läser jag en ny Lennart Persson-text.
Alla som håller med om att Lennart Persson är Sveriges störste musikjournalist förstår hur det har kliat i bloggfingrarna. En hemsida av sådan popkulturell magnitud vill man ju inte behålla som privat bokmärke i Macbooken. Om en sådan hemsida vill man ju berätta för hela världen.
För alla med intresse av popkultur är det en fucking skattkammare Lennart Persson har snickrat ihop. Och att jag själv råkar finnas med på ett litet hörn … ja, herregud.
Lennart Persson får själv presentera hemsidan närmare:
»Sidan är skapad för att utgöra mitt textarkiv. Här ska det ständigt fyllas på med nyskrivna, nyligen publicerade texter, samtidigt som jag efter hand kommer att lägga upp äldre texter ur mitt digra arkiv.
Under rubriken ”Höjdpunkter” fyller jag på med dagsaktuella glädjeämnen ur populärkulturflödet.
Jag har dessutom bett ett antal av mina vänner att skicka in hälsningar med tips, funderingar och brandfacklor från sina respektive horisonter. Dessa hittar man under rubriken ”Mina vänner hälsar”.
Under rubriken ”Upphittat & avpolleterat” säljer jag saker ur min egen samling – dubbletter och sådant som av olika anledningar blivit över. Skivor, böcker, filmer och annat. Bara bra saker, i god kvalitet, till förhoppningsvis humana priser. Då och då lär det säkert också dyka upp lite dyrare rariteter.
Och har ni något kul att byta med istället är jag alltid öppen för förslag.«
Nov 9
Det är ju när allt kommer omkring söndag, och lat som man är iakttar jag noga vad Skriften säger om hur många knop man ska tuffa fram med under vilodagen. Så jag helgar den med att låta en av er börja i dag.
Jag har ju sagt det förr och säger det igen. Den här bloggen har de bästa av läsare. Det är typ sånt här som i en jämn ström plingar in i min mejlbox om dagarna.
DAGENS LÄSARMEJL
Hej igen Redaktörn!
Har just kollat din blogg – skarp som alltid.
Nu något till dig som är en äkta musiclover och konässör i musikvärlden.
Lite kuriosa från rockens och popens vagga som jag för ett tag sedan inte hade en blekaste om. Visste du, att den första ”riktiga rocklåten” som den räknas som, spelades in i början av mars 1951 av en grupp som hette Jackie Brenston & Delta Cats.
Rocket 88 hette låten och som vanligt på den här tiden så handlade det om en motorstark V8-bil. Oldsmobile Rocket 88, lanserades 1949 med hardtop och allt, säkert det häftigaste som fanns just då.
Producent var den kommande Sun- och Elvis-producenten Sam Philips. Nu är ju inte sanningen alltid vad det vid en första anblick tycks vara. I själva verket så fanns inte den nämnda gruppen, utan låten spelades in av en inte alltför senare obekant kvinnoplågare vid namn Ike Turner. Nämnde Jackie Brenston spelade sax och sjöng en del i Turners band, Kings of Rhytm, och varför han fått cred för upphovet av låten döljer sig i dunkel, men så är det.
Ytterligare kuriosa, är att på denna inspelning hörs en distad/fuzzad elgitarr för första gången, spelad av bandets gitarrist Willie Kizzart. Tekniken för detta var inte svårare än att förstärkaren hade legat i bagageluckan på turnébilen och blivit vattenskadad, därav det uppkomna ljudet.
Världen är ju som sagt nu inte rättvis och tre månader senare så ”snodde” några Hillbillypojkar vid namn Bill Haley & His Comets låten och spelade in en cover av den, vilket gav dem en skjuts i karriären inför Rock around the clock 1954. Hillbillypojkarna har alltid ansetts och har ärats för att ha spelat in den första, alltså denna rocklåten Rocket 88, men nu vet vi ju att sanningen var en annan…
Det är inte klokt vad man lär sig i cyberrymden, eller hur?
Här kommer orginalet:
http://www.youtube.com/watch?v=zJw27ePSbaE
Svänger bra fortfarande!
/Tommy Engblom
PS: Apropå storyn. Jag glömde ett elände till i den. Pianointrot på låten snoddes dessutom, rakt av, som intro till Little Richards Good Golly Miss Molly. Kanske man ändå med en sådan start i karriären på ett vis förstår varför Ike Turner blev som han blev …
* * *
Vi skulle ju sluta köpa skivor på Amazon.com. Var det inte så vi sa, Halvar? Åtminstone dra ner rejält på det där. Åtminstone inte En Enda Skiva Till I År. Så varför släpper då de där satans briljanta engelsmännen på Ace Records den här samlingen? Och skickar nyhetsbrev om det till karaktärslöst folk ända borta i hålan Borlänge. Förintar, suddar bort, pissar på ens planer. So Much Love: Darlene Love Anthology 1958-1998. Tjugofyra sånger man inte kan leva utan. Med en av alla ens tjejer. De allra allra finaste, soulbruttorna.
SOM SAGT VAR
»Det är två saker man behöver veta om Gud. Ja, han finns. Och nej, det är inte du.«
- John Hiatt i Lennart Persson-intervju i musiktidskriften Sonic
DAGENS BLOGGARE
Jag tappade bort honom, då när de där länkarna raderades som tidigare fanns här i högerspalten och hela bloggrullen pep iväg ut i sybehörsrymden. Men Mats Weman, ni vet den vasse Café- och Offside-skribenten därnere i Skåne, håller koll på honom. Så nu har jag hittat Olle Svalanders blogg igen. Olle Svalander? Ja, han som gett ut de två fina böckerna »Junk« och sportjournalistiksatiren »Konsten att förlora«, den senare under pseudonymen Mats Hård. Böcker som redan tidigare har rekommenderats här, men som det finns all anledning att påminna om.
* * *
Hade nästan glömt hur fantastiskt albumet Dylanesque är. Påminns nu när jag utforskar Bryan Ferry (240 träffar) i Spotifyjukeboxen. Ta bara en sån som »Just Like Tom Thumb’s Blues«. Ferry gör djeflarimej den sången större rättvisa än the Bard himself. Och »Make Me Feel My Love«, den har väl aldrig låtit finare än här. Här har vi alltså ammunitionen man ska ge bort i julklapp till hädarna, de som avfärdar Bob Dylan med »den där som sjunger i näsan och blåser munspel.«
* * *
Har någon någonsin i världens presshistoria haft en större byline? MARKUS LARSSON i novembersvarta, pundarhöga versaler Tvärs Över Ett Helt Uppslag i Aftonbladet.
Alla krig i hela världen kan gå och lägga sig. Vi har ju unga popskribenter.
* * *
Eels, egentligen har vi ju pratat klart om Eels – men vad har de där (alla utom Jan Gradvall) som får sina skivor gratis sysslat med som inte har informerat om Eels? Grovt tjänstefel, som jag ser på saken.
DAGENS OCH ALLA DAGARS LÅT
»It Isn’t Gonna Be That Way«
Steve Forbert
(Från albumet Alive On Arrival, 1978)
You’ll just have to live
And see what you find
And take it from there
And follow the signs
Yeah, you think you can live
And dream your own fate
You think you can wish
And walk through the gateOh, it isn’t gonna be that way
It isn’t gonna be that way
* * *
Men å andra sidan vill vi ju alla hellre ha popkultur än krig.
* * *
»De enda kvalifikationer som krävs för framgång inom journalistiken är en råttas slughet, ett trovärdigt uppförande och en smula litterär talang.«
- Nicholas Tomalin
Nov 7
Alltså Spotify, jag har smyghängt där ett tag nu, sent på nätterna, jag är sexton år igen om morgnarna, The Boxer ser på en med Suzanne Reuter-blick för att han inte får pissa ner mer äventyrligare buskar och trän än de i hemmamarkerna.
Jag börjar allt mer ifrågasätta meningen med alla dessa nedstiganden till webbunderjordens mörkaste musikvatten med mp3-metspöet agnat.
Och allt detta joxande med iTunes, lägga in sina cd-skivor där, hämta hem albumbilder, rigga spellistor, genresortera, dona och dutta och ha sig som nån finnig frimärkssamlare med Elvis Costello-brillor.
Jag menar, jag är medelåldring, jag har inte fått dit Ens En Fjärdedel av mina cd:n och Bara Börjat Gruva Mig vid tanken på att det finns några hyllmetrar vinyl att sen med nån Clas Ohlsson-skivspelare man måste skaffa för x tusen spänn ta itu med Sisyfosprojektet att digitalisera LP- och singelskivorna.
Skägget är redan grått på en, det kommer att vara mossgrönt innan man blir klar med det projektet och kan ligga på långvårdsavdelningen och rocka loss till Tom Waits och Dwight Yoakam och de andra på W och Y längst ner och längst bort i skivhyllorna.
Jag ljuger inte nu. Jag umgås med ångestridna planer på att knalla bort till Expo Köp, mataffärn en bit bort, och hämta ett gäng Chiquitakartonger, bedöva känslorna med ljusgröna piller och låta cd-skivorna göra bananflugorna sällskap till Ingo på Folk å Rock.
Allt utom LP-skivorna.
De doser av ångestdämpare det skulle kräva – det finns inte ens en internetdoktor som skulle skriva ut de doserna.
Allt, så gott som allt, som de där bananflugorna kommer att få umgås med i väntan på att Ingo ska öppna kartongerna finns på Spotify. Snart finns rubb och stubb på denna webbjukebox och varför ska man då ha skivor i hyllorna och mp3:or som tar upp plats och saggar sprutten i Macbooken?
Jag har betalat 999 kronor till Spotify och kan nu knappa in vilka låtar jag vill på den där enorma webbjukeboxen under ett helt år framöver. Mitt senaste skivinköp gick på 408 kronor. För två skivor, eller tre då, en av dem var en dubbelmacka.
Håll med om att det är en fråga man bör ställa sig.
Jag ställer mig den hela tiden.
Jag fick inget ro i sinnet förrän jag också fick skriva ur mig den frågan. Nu står den här svart på vitt och tvingar mig att snart komma fram till ett svar.
* * *
Nämen titta – för att höja sina tittarsiffrror har Weman börjat sexblogga.
* * *
Spotify kommer få en att läsa om böcker också. Som Lennart Perssons »Sånger om sex, Gud och ond bråd död«. Alla fina sånger han guidar till där, man kan lyssna på dem samtidigt som man läser.
* * *
Ni som noterade tipset om Mark Oliver Everetts fina lilla självbiografiska bok »Saker och ting som barnbarnen borde veta«, ni kommer att bli lika nyfikna som jag blev på de sånger Everett ger ut under namnet Eels. Själv är jag inte säker på att jag ens hade hört talas om Eels förrän jag läste boken.
Nu har jag, tack vare Spotify, lyssnat på Eels nästan oavbrutet sedan klockan halv elva i torsdags kväll. 254 Eels-låtar finns på Spotify och jag hart fått en ny husgud i Mark Oliver Everett.
* * *
Ni glömmer väl inte utlottningen av Simon Kernicks deckare »Handel med döden«. Tre ex av boken på spel. Av deltagarantalet hittills att döma är vinstchansen hög. Gillar du inte deckare? Tänk på att det inte står på förrän du måste skaffa julklappar. Intresse för utlottningen kan lämnas som kommentar i vilket blogginlägg som helst. Jag läser alla kommentarer.
* * *
Ni litar inte på mig, ni litar på Jan Gradvall (det är inte han på bilden, cigarrmannen är Everett):
»Mark Oliver Everett kan vara den sista stora musiker du aldrig hört talas om. För mig befinner han sig på samma nivå som Tom Waits, Ray Charles, Nina Simone, Curtis Mayfield och John Lennon. Eller Carole King, Lou Reed, Fred Åkerström, Hank Williams, Brian Wilson och Ian Curtis.«
* * *
Nädå, allvarligt – Wemans blogg har blivit utsatt för censur. Storebrorsfasoner från SVT att lägga sig i vilka bloggar de anställda besöker.
* * *
För den som inte har tillgång till Spotifyjukeboxen rekommenderar Gradvall som introduktion till Mark Oliver Everetts musik samlingen Meet the Eeels. Och som överkurs för redan invigda albumet Useless Trinkets.
* * *
Fan vad jag röker igen nu. Femton tjugo cigg om dan.
* * *
Tack för visat intresse den här veckan och ha en fin helg. Själv ska jag läsa ett par nya böcker, som vi ska prata om nästa vecka. Och utforska Spotify ännu mer.
Okt 28
Jag tycks vara inne i en singer-songwriterperiod nu. I går var det bara Lucinda. I dag en annan av genrens bjässar: Townes Van Zandt, han som sjöng sorgsna sånger och drunknade i whisky, den Bob Dylan håller högst av dem alla.
Singer-songwriter, jag tycker inte om att det inte finns en svensk term.
Man vill ju i möjligaste mån hålla sig till ärans och hjältarnas.
Enligt wikipedia är det jag inte hittar något icke utrikiska för:
»En musikterm som syftar på en artist som framför musik denne själv skrivit, och begreppet har senare kommit att klassas som musikgenre. Detta skiljer sig mot artister som främst är sångare; till exempel Elvis Presley.«
Då vet vi det.
Då vet vi vad vi pratar om.
Som musik under arbetet har jag nu i skrivarstugans cd-spelare Townes Van Zandts omistliga andra album, Our Mother The Mountain.
Det är på den hans enligt min mening vackraste sång, »Tecumseh Valley«, finns. I originalskick. Sången finns med också på första skivan, For the Sake of the Song. Men där har originalraden »So she turned to whorin” out on the streets / With all the lust inside her« ändrats.
Till det fegare »So she turned to walkin” down the road / From all the hate inside her.«
Men det var inte Townes Van Zandt själv som fegade ur. Han var som vanligt packad och lät sig manipuleras av producenten, Kevin Eggers. Det var han som var fegisen, moralisten.
Så jag kan hux flux sånt här?
Jag har plötsligt blivit en sån magnifik nörd?
Nej.
Jag har förstås läst det i en bok.
Mer om det tar vi om en stund.
* * *
I dag har det blivit för många cigg. På tok för många.
Dubbla plåster på i morgon.
* * *
Boxarn och jag börjar dagen med vidrig backlubbning i trakterna av stället där Ol’ Man River gör en krök.
När vi efteråt stretchar och situppar och armhäver och grejar och har oss på den gistna bryggan, ser jag att den hårda blåsten har slitit vartenda löv av björkarna. Det är i sådana stunder man inser att november är nära.
Väldigt nära.
* * *
Intressant boksläpp i dag: Anette Kullenbergs biografi om Marianne Höök. Med tuffa titeln »Jag var självlockig, moderlös, gripande och ett monster av förljugenhet.«
Känns spännande. Kullenberg har jag alltid varit svag för, och Höök vet jag inte mycket om. Inte mer än att hon var något av en stjärnjournalist och tog sitt liv.
Men bara boktiteln säger ju en hel del.
* * *
Trettio sidor. Förr var det femtio sidor. Men man blir bara äldre. Så nu har jag sänkt min smärtgräns till att gå vid trettio sidor.
Den bok som inte har lyckats fånga mig vid det laget … ja, livet är för kort och de goda böckerna är för många.
Hur många sidor är ni andra beredda att ge en bok?
* * *
Det är inte i cd:n jag spelar Townes Van Zandt. Med hjälp av en vit plastmojäng i vägguttaget (fråga mig inte om det, fråga Johan, som satt dit den) kan jag lyssna på Macbookens låtbibliotek i stereoanläggningen.
Trådlöst.
Till The Boxers fasa. Han ligger ju på golvet mellan de stora Jamohögtalarna.
Fast den det är nu, den får honom att bli våtögd: »Tecumseh Valley«, Van Zandts kanske finaste och sorgsnaste stund.
* * *
I torsdags kom årets tredje nummer av deckartidskriften Jury. I ledaren på sidan 4 meddelar ansvarige utgivaren och förläggaren Bertil R. Widerberg att det är sista numret. Efter 37 år läggs Jury ner.
Tråkigt besked.
Kriminellt tråkigt
* * *
Det är förstås för att en viss blogg har skrivit så mycket om den som Michael Connellys nya »The Brass Verdict« gick rätt upp i topp på New York Times bestsellerlista.
HARDCOVER FICTION
Top 5 at a Glance
1. THE BRASS VERDICT, by Michael Connelly
2. THE LUCKY ONE, by Nicholas Sparks
3. THE STORY OF EDGAR SAWTELLE, by David Wroblewski
4. A LION AMONG MEN, by Gregory Maguire
5. A MOST WANTED MAN, by John le Carré
* * *
I dag, alltså måndag, kom första numret av Vi Läser – nytt magasin med sloganen »För dig som älskar böcker«. Det gör jag. Ju. Men fastän det, som man säger, i skrivande stund är sen måndag kväll har jag ännu inte pallrat mig iväg och köpt det.
Och jag vet inte så mycket mer om saken än det man kan läser sig till i DN. Att Vi Läser främst siktar på lösnummerförsäljning och ges ut av redaktionen på KF-ägda tidningen Vi. Första numret har som omslagsbild Bodil Malmsten i rosa munktröja, och inne i tidningen författarintervjuer och reportage men inga recensioner. Kommer med sitt andra nummer till våren och det är ännu inte riktigt klart hur ofta den sedan ska ges ut.
Allt alltså enligt Dagens Nyheter.
* * *
»Jag har varit bakis och haft ångest. Bakisångest. Det är märkligt att man ibland får ångest av alkoholen. Jag var inte alls för full går.«
Stureplansbimbon Katrin Zytomierska på sin blogg (citerat av Expressen).
Alltså den Zytomierska som kallade den sedan flera år helt nyktre Marcus Birro för ett »fyllo«.
* * *
En av alla dem som trampat i Townes Van Zandts fotspår är Steve Earle. I Van Zandt-biografin »To Live’s to Fly: The Ballad of the Late, Great Townes Van Zandt« av John Kruths, en bok som kom förra året (och borde vara något för Fredrik Öster på Reverb förlag att låta Lennart Persson översätta), kan man läsa vad Townes svarade på Steve Earles ökända uttalande:
»Townes Van Zandt är den bäste låtskrivaren i världen och jag skulle ställa mig i mina cowboyboots på Bob Dylans soffbord och säga det.«
Den som vill veta vad Townes svarade på det får traggla sig igenom några kortisar till. Det där var en teaser för att ni inte ska sticka till någon annan blogg, där folk blir klara nån gång och inte skriver så här förbannat långt.
* * *
Aftonbladets stort uppslagna reportage om pojkarna som hatar, barnen som handlar med knark och är beredda att skjuta poliser, är ruggig men alldeles nödvändig läsning.
De bor inte bara i Göteborg, de där barnen. De finns omkring oss var vi än bor, men vi blundar och vill inte se dem förrän de har vuxit upp till sådana som dealar knark och skjuter snutar.
* * *
Och på plats 13 på New York Times-listan ligger en blågul deckare.
13 THE GIRL WITH THE DRAGON TATTOO, by Stieg Larsson. (Knopf, $24.95.) A hacker and a journalist investigate the disappearance of an octogenarian’s niece 40 years ago.
* * *
Tänk att man aldrig lär sig göra som Ingemar Unge skriver i förordet till Slas kåserisamling »Årstider och åsikter« att Slas gör.
»Slas slutar när han är klar. Det är inte alla som gör det.«
* * *
Kanske ska man ta bloggledigt på måndagar. Få orkar bry sig, ännu färre orkar skriva kommentarer och mejl.
Eller också är det så att man själv inte orkar skriva så att nån bryr sig om att orka.
* * *
Vill man ha ännu mer efter skildringen av Townes Van Zandts minst sagt självdestruktiva liv i John Kruths biografi, kan man i dvd-filmen »Heartworn Highways« se Van Zandt gå omkring i en oavbruten whiskyfylla. När spriten till sist tog honom, på nyårsdagen 1997, var han 52 år gammal. De närmaste vännerna sa att det var ett besked de hade fruktat i trettio år.
* * *
Det kan också vara det här kickskrivandet som gör att blogginläggen blir så långa att folk inte orkar läsa. Skulle vara intressant att höra vad fler än några få tycker.
* * *
En bra samling för den som är nyfiken på Townes Van Zandt är »Drama Falls Like Teardrops«. En 2 cd med sammanlagt 36 av hans episka och naket lyriska sånger, där desperationen och smärtan är huvudingredienserna.
Jag hittar den inte hos Amazon.com. Men min kompis Ingemar Magnusson på Folk & Rock har den nog. Annars fixar han fram den. Alla gånger. Mejla honom bara, om du bor långt från Borlänge. Eller ring: 0243-84388. Hälsa från mig.
* * *
Townes Van Zandts svar?
»Jag har sett Bob Dylans livvakter. Steve Earle skulle inte komma närheten av det bordet.«
* * *
Caroline i »Tecumseh Valley«, hon som »… turned to whorin’ out on the streets / With all the lust inside her«, är gruvarbetardottern som är så vacker att »sunshine walked beside her« när hon vandrar över bergen för att hitta ett arbete. Hon sparar nästan allt hon tjänar, men hennes far hinner dö.
The name she gave was Caroline
Daughter of a miner
Her ways were free
It seemed to me
That sunshine walked beside her
She came from Spencer
Across the hill
She said her pa had sent her
cause the coal was low
And soon the snow
Would turn the skies to winter
She said she’d come
To look for work
She was not seeking favors
And for a dime a day
And a place to stay
She’d turn those hands to labor
But the times were hard, lord,
The jobs were few
All through Tecumseh Valley
But she asked around
And a job she found
Tending bar at Gypsy Sally’s
She saved enough to get back home
When spring replaced the winter
But her dreams were denied
Her pa had died
The word come down from Spencer
So she turned to whorin’ out on the streets
With all the lust inside her
And it was many a man
Returned again
To lay himself beside her
They found her down beneath the stairs
That led to Gypsy Sally’s
In her hand when she died
Was a note that cried
Fare thee well… Tecumseh Valley
The name she gave was Caroline
Daughter of a miner
Her ways were free
It seemed to me
That sunshine walked beside her
|
Tema: Linen av The Theme Foundry
