Det finns inte en enda bärs med i bilden, men ändå är jag uppe och spökar halv fyra på natten och tittar till bloggen och ser vad folk har sökt på för att hitta hit under dessa 3,5 timmar i natten.
Och jag mojjar mig (Borlänge-uttryck) åt att jag själv, påklädd och nykter, är populärare än till och med en naken Carolina Gynning.
Aprilnumret av tidningen Café har Carolina Gynning som huvudnummer. Igen. Omslaget och tolv sidor med intervju och bilder i tidningen.
Och på cafe.se finns ett bildspel från fotograferingen – för femte gången med Gynningskan. Jag räknar ut att de fem Carolina Gynning-jobben på sajten har haft sammanlagt 214 589 läsarklick bara den senaste månaden.
Det är ju fler än vad till och med Halvars huvudsaker har haft under samma tid!
Vad kaaan det vara folk ser hos den där skånskan?
Jag vet inte hur det är hos dig, men här hemma hos mig är det i dag ett Ulf Lundellskt knirrande, knarrande vinterland.
Du ser själv på bilden här ovan hur det typ såg ut vid Ol’ Man River-kröken när jag och Boxarn pulsade dit.
Allt som fattades för att vi skulle stå mitt i ett julkort av Jenny Nyström var sidensvansar bland de röda bären på de snötyngda grenarna i rönnarna och ett rådjur i motljus vid en faluröd lada med gistet snedtak.
Men man kan inte få allt.
***
»En liten tid vi leva här, med mycket möda och stort besvär.«
Svart och sann poesi.
***
»Måste vara tungt att du känner att du inte kan dricka ens en julöl«.
Sa en bekant i affärn som köpte två sexpack tomtepilsner.
Halvar says:
»Det finns människor med verkliga problem och detta är inte ett sådant«.
***
BOKEN
GÖRAN HÄGG ❘ 1001 böcker du måste läsa innan du dör ❘ Wahlström & Widstrand
Tja, måste och måste, jag vet inte det. Den spränglärde Göran Hägg guidar i lättsam ton till såväl klassiker av Dostojevskij, Strindberg och Proust som till barn- och ungdomsböcker som »Mio min Mio,« »Harry Potter« och »Fem«-böckerna samt till bästsäljare av Ian Rankin, Dan Brown och Liza Marklund. Trevlig och underhållande lunta på 934 sidor att bläddra omkring och läsa lite här och där i.
***
Hur det gick med ciabattabaket? Som jag minns det bra. Det där var en ur Halvars Bootleg Series.
***
DVD-FILMEN
Woody Allen Collection Box (4 dvd)
På videotiden – minns ni den? – samlade jag på Woody Allen-filmer. Jag tror att jag hade alla, eller ja, har; de finns väl kvar i nån kartong nånstans nere i källaren. Tänkte jag skulle börja om nu med Woody på dvd. En box att börja med är den här som innehåller: »Annie Hall«, »Manhattan«, »Broadway Danny Rose« och »Crimes and Misdemeanors«.
***
De populäraste sökningarna på internet enligt Googles årliga undersökning.
10 i topp
1) youtube 2) lyrics 3) free 4) blocket 5) eniro 6) tv 7) göteborg 8) lexikon 9) google 10) aftonbladet
Svenska kändisar
1) Blondinbella 2) Linda Rosing 3) Zlatan 4) Björn Gustafsson 5) Carolina Gynning 6) Håkan Hellström 7) Natacha Peyre 8) Amy Diamond 9)Pernilla Wahlgren 10) Charlotte Perellli
Utländska kändisar
1) Britney Spears 2) Madonna 3) Rihanna 4) Iron Maiden 5) Miley Cyrus 6) Heath Ledger 7) Oasis 8) Leona Lewis 9) Carmen Electra 10) Elvis Presley
***
Må snön ligga kvar nu. Så att det blir nån ordning med lubbningen igen. Lömsk halka är inget lubbarföre för gubbrockare.
***
Två musikrelaterade ord, »youtube« och »lyrics«, i topp. Det är förstås till tröst för en bloggare som ibland oroar sig för att det blir väl mycket musik.
***
Den har inte mer än hunnit av scenen här på Halvars huvudsaker förrän 70-talsklassikern »The French connection« släpps i specialutgåva för blueray. Och i dagens SvD säger filmens regissör William Friedkin att han alls inte ville att Gene Hackman skulle spela Popey. Friedkein tvingades göra det valet då filmbolaget hade ekonomiska problem och Hackman på den tiden inte hörde till de välbetalda stjärnorna.
***
Alla år som journalist har gjort en till misstrogen cyniker, men Spotify proklamerar i ett utskick att »/…/ even though we have lots and lots of music, there’s still a huge amount of music to add. We won’t stop until we have it all.«
***
De övriga känner jag till — men Natacha Peyre. Är det en som är med i det där Idol, eller vad det heter, på tv?
***
Du hinner fortfarande beställa sista-minuten-klappar direkt från önskelistan. Beställ senast den 18 december så får du de signerade böckerna före jul.
***
Miley Cyrus också, förresten. Nån tv-stjärna det också?
***
Bogey gjorde en sann kulturgärning där, när han samlade Dylan på svenska i en låtlista.
***
Nu kopplar jag ner mig och kommer då inte att kunna moderera kommentarer med länkar. Tidningskrönika att skriva. Lämning i morgon. Man är en obotlig deadlinesurfare. Som tackar nätterna för att de är långa.
I sin nyutkomna bok »Jag hade en gång en blogg« berättar Magnus Uggla enligt förlagets (Modernista) pressutskick »initierat om helgalkoholism«.
Helgalkoholism?
Nu väntar vi spänt på att Carolina Gynning i sin nya bok berättar initierat om helggraviditet.
»Vet inte om det är nåt för dej men här kommer ändå ett litet tips till en musiknördkollega och Macägare.
Har för mej att även du har trådlöst till Macen. Jag kan ju spela mitt iTunes ut i stereon här hemma. Spotify går bara att spela i datorn, åtminstone i min. Kanske är det samma hos dej. Jag hittade ett litet program som kopplar ihop Spotify med den trådlösa Airport-mojängen så man kan spela Spotify trådlöst till stereon.
Funkar alldeles utmärkt. Finns att ladda hem och prova, kostar ca 25 dollar för en skarp version.
Spotify kommer visst även till iPod Touch vilket innebär att man kan bära med sig sitt iTunes och Spotify överallt.
Fantastisk värld.«
/Zigne
———————————————————————————
»Vet inte om det är nåt för dej …«
Hahaha. Hahahahaha!
Är 25 dollares på väg till the Apple Store?
Får Carolina Gynning ligga?
/Halvar
Jag sitter i mörkret i natten, jag lyssnar på Townes Van Zandts tvillingsyster, jag läser en novell av Flannery O’ Connors tvillingsyster.
Det är Mary Gauthier jag har i hörlurarna, konstnärlig enäggstvilling till Townes och Flannery.
Nej, det v a r Mary Gauthier jag h a d e i hörlurarna. Härom natten.
Man kan inte skriva när man lyssnar på Mary Gauthier. Man kan inte läsa när man lyssnar på Mary Gauthier.
När man lyssnar på Mary Gauthier kan man inte göra någonting annat än lyssna på Mary Gauthier.
Man kommer inte undan, allt man kan göra är att lyssna på denna Texaskvinnas gotiska, smärtsamt vackra countryblues i kolsvarta mörkret, när barnen har gått och lagt sig och slutat leta efter spökena under sängen.
Mary Gauthier trycker på känsloknappar som får de hårdaste att vekna. Jag, som redan är en vekling – mig får hon att gråta. Det är ju ingen slump att ett av hennes sex album har titeln Mercy Now. Där, på fjärde spåret, »I Drink«, sjunger hon:
Fish swim
Birds fly
Daddies yell
Mamas cry
Old men
sit and think
(tyst paus)
I drink
Jag tror att jag skrev det då, jag gör det igen. Förra årets Mary Gauthier-album, Between Daylight And Dark, hade de sånger som sparkade mig hårdast i magen av alla sånger jag lyssnade på 2007.
Man säger ofta ordet äkta. Det är först när man lyssnar på Mary Gauthier som man inser hur ofta man inte vet vad man pratar om.
* * *
Nu ska Carolina Gynning skriva en bok igen. Vilket hon skyndar sig berätta för sin pr-byrå Aftonbladet. Vilket pr-byrån skyndar sig berätta på en helsida för en andlös omvärld. Fastän boken inte ens är påbörjad.
* * *
Man ligger dåligt till om också Spotify kan ställa till det så här för en.
* * *
Svenska Deckarakademins nomineringar till »Bästa svenska kriminalroman 2008«.
»Elva« av Arne Dahl.
»Varför dog Monica P?« av Elisabeth Gilek.
»Till dess din vrede upphör« av Åsa Larsson.
»Nattfåk» av Johan Theorin.
»Blot« av Håkan Östlundh.
Halvars kommentar: helt okej krim, jag håller på »Nattfåk«, men har de inte läst Åke Edwardsons »Den sista vintern«?
* * *
Amazon.com:s bestsellerlista över böcker
DVDn
The Three Burials of Melquiades Estrada ❘ Tommy Lee Jones ❘ med Tommy Lee Jones, Dwight Yoakam, Barry Pepper mfl
Var en Huvudsaker just nu för flera veckor sen, men jag ger mig fan på att ni fortfarande inte har sett den. Gör det. Modern westernsaga i Texasmiljö, majestätisk och sorglig, av och med Tommy Lee Jones. Släppt direkt på dvd. Sjyst soundtrack också, americana och country.
* * *
Huh – här känns det, här är det också Mary Gauthier-äkta.
* * *
Så här lyder de två senaste – och väldigt typiska – inläggen på den svenska WordPressblogg som har flest besökare. Denne bloggstjärna slår sina piruetter under artistnamnet Storstadspojken och ni får själva leta på honom.
1) »Jag sökte skydd mot regnet hos min syster, hon bjöd på fruktsallad, göttig!«
2) »Tog en pluggpause för en sväng på söder, vilket skitväder, ska det vara så här hela vintern?«
* * *
Svenska Deckarakademins nomineringar: »Bästa till svenska översatta kriminalroman – The Martin Beck Award 2008«
»Spökskrivaren« av Robert Harris.
»En eftersökt man« av John le Carré.
»Död i gryningen” av Deon Meyer.
»Mordbyn« av Andrea Maria Schenkel.
»Mörk kust« av Peter Temple.
Halvars kommentar: gudibrallan – Ian Rankin, James Crumley, Dennis Lehane, Jim Thompson, George P Pelecanos, Ian Banks, Michael Connelly, Daniel Woodrell … Jajaja, som vanligt. De läser inte crime noir i Deckarakademin. Behövs nytt blod i det där trötta gänget.
* * *
Förlåt tjatet, jag vill tömma de där kartongerna och ge ut en ny bok, jag vill påminna om att ni kan hitta en julklapp här.
* * *
Klart Aftonbladet promotar Carolina Gynning för allt vad hängslena håller. En Gynninggrej i nätbladet – ni vill inte veta hur många läsarklick den grejen får.
Jag vet att tunga Warren Zevon-fans häckar här. Ni bör klicka här.
* * *
Bloggstjärnan kan vara Carl Bildts grabb Nils. Pappa hör ju också till storfräsarna här på WordPress. Calle länkar säkert till grabben sin.
NY CD
Do-Wah-Diddy: Words & Music By Ellie Greenwich & Jeff Barry ❘ Beach Boys, Drifters, Shangri-Las mfl ❘ Rhino records
Det legendariska låtskrivarparet Ellie Greenwich och Jeff Barry skrev tillsammans med Phil Spector The Ronettes »Be My Baby«. Första gången Brian Wilson hörde Hal Blaines trummor inleda låten satt han i bilen. Han tvingades svänga in på en parkeringsplats för att inte köra av vägen. Två minuter och trettioåtta sekunder senare utnämnde han »Be My Baby« till den mest perfekta poplåten i historien.
Behöver det sägas att det är en oumbärlig samling med pophistoria? Tänkte väl det.
* * *
GO-shay, så uttalas Mary Gauthiers efternamn. Så du vet, när du frågar efter henne hos skivnasarn.
* * *
Själv ligger jag lååångt efter Storstadspojken. Men – jag svär på min pappas grav – jag behåller hellre mina läsare än byter mot ALLA dom som hämtar sin själsliga och intellektuella stimulans i slikt bloggeri.
Jag får mycket mejl, fler och fler, en sån här dag när vi har varit där igen och fingrat på den hetaste plattan massor. Tänk att det där ämnet fortfarande är så känsligt, så laddat, så farligt att prata om. Och sån okunnighet, såna svårigheter att läsa skriven text. År 2008. Jag kan inte hjälpa att jag blir full i skratt.
Okej, jag läser alla mejl, jag svarar på alla. Så småning om. Men ta inte illa upp om du får vänta ett tag på svar.
Sitter jag vid Macbooken, då försöker jag svara på uppstuds, gör jag det inte – ja, då hoppas jag att du förstår att det kan vara fler än just ditt mejl som har plingat in medan Macbooken stått obevakad.
Missuppfatta inte nu, jag älskar verkligen att få läsarmejl, men tänk tanken att en kommentar i bloggen kan vara lika bra som ett mejl.
Ja, bättre – böckerna och musiken många gärna vill prata med mig om kommer garanterat många andra att uppskatta lika mycket som jag gör, och det skapar trådar som kan leda åt vilka underbara håll som helst.
Jag menar, jag fick nyligen ett mejl från popkonnäsören Micke i Rättvik, som ledde till att jag för första gången på kanske tjugo år lyssnade på Ry Cooders LP Bop Till You Drop.
Han droppade Graham Parker också. Och Nick Lowe. Och Squeeze.
Och The Records. Och Any Trouble.
Svimmade jag av popåpubrock-nostalgi?
Har Carolina Gynning stringtrosor?
Ett härmed popkulturstämplat Micke-mejl.
* * *
Cee-Jay – klicka här. Och, Stövar’n, se nu till att Spara Den Där Webbadressen. Bilder från webben kan man man lagra där också, och tubenvideosar och, och, och … Vore det inte en sådan vedervärdig reklambyråklyscha skulle jag skriva att the sky is the limit för vad man kan ha det där stället till.
* * *
Ser väldigt film noir ut just nu utanför skrivarstugefönstret.
NY BOK
MARK LEVENGOOD, »Hjärtat får inga rynkor«, Piratförlaget
Kåserisamling man förstås ska »läsa« som ljudbok. Mitt trick blir att suggerera fram Mark Levengoods smeksamma mumintrolletröst. Lättlästa, lättviktiga men underfundiga reflektioner med partierna om författarens egensinniga mormor som toppnummer.
* * *
DAGENS FULMEJL
Dagens mejlförsök har som rubrik i ämnesraden: »Drunk McCain died in car-crash«. Som de håller på måste det ju finnas gott om ärthjärnor som klickar igång den där skräpposten.
* * *
I dag var det nära att jag kom ihåg att ta det där om min syn på utropstecknet.
* * *
Ska vi säga onsdag som deadline för bokutlottningen. Så hinner vinnarna få sina böcker till helgen. Om posten sköter sitt. Ett par av er har mejlat. Jag sa att mejl inte gills. Gör om, som bloggkommentar.
LYSSNA PÅ
Inte nog med att Lotta Bromé är den bästa av radioröster, sju minuter i tre i eftermiddags spelade hon »Everybody’s Talkin’«, med John Lennons svenskättade krökarpolare Harry Nilsson. Inget iTunesbibliotek kan anses seriöst utan Harry. Av mina egna LPn med Harry Nilsson har Spotify tyvärr inte albumet Nilsson Schmilson men väl samlingen Personal Best: The Harry Nilsson Anthology. Mannens bredd visas också på A Little Touch of Schmilsson in the Night, där han till full orkestrering sjunger standards som exempelvis »As Time Goes By«, »Makin’ Whoopee!« och »Lacy Moon«.
* * *
Jag kommer nog aldrig att förstå vad det är som driver en att skriva om sådant andra munkavlar sig själva för att knipa käft om. Men jag anar att det är den typen av grejer som självupptagna förstapersonsskribenter oundvikligen bara gör.
* * *
Den där nedlåtande drygheten hos en del människor i stormedierna. Man finge dem inte att låtsas om att de läser en sån här Musse Pigg-blogg från landsorten om man så fimpade sina Camel under fotsulorna på dem. I dag har en av de där Stureplansfjantarna gjort misstaget att gå in här från sin egen bloggs administrationsplats.
Hahaha.
Det Syns Att Du Har Varit Här Och Jag Har Vetat Länge Att Du Hänger Här Varje Dag.
Och ändå låtsades du inte ens veta om vad jag hette när jag artigt sträckte fram handen och hälsade på dig under Peace & Love.
Skulle jag någon gång visa upp det minsta lilla av sådan arrogans hoppas jag att ni slår mig på käften. Det hårdaste ni kan.
* * *
Romantikern i mig har ända sedan sjuttiotalet varit svag för Rod Stewart, så självfallet är en av hörnstenarna i mina skivhyllor den fläskiga Roddan-boxen Storyteller: Complete Anthology 1964-1990. Nästa vecka släpps ett prisvärt alternativ till den 4cd-lådan, dubbelmackan Some Guys Have All the Luck. 32 av de finfinaste sångerna av blondinjägaren med rockhistoriens raspigaste röst.
* * *
A har nu levt ut sin vita period. Bokhyllorna i det rum som jag betraktar som min skattkammare blev väääldigt fina, och ända sedan i morse till nyss har A och Cissi varit på Ikea i Gävle och för så många tusen kronor att jag vill leva vidare i ovisshet om hur många handlat matchande accessoarer till allt detta vita.
* * *
DAGENS CD
Min gode vän Foto-Hasse, som på sin rock’n'rollande blogg uppträder under artistnamnet Zigne, ska ha hela kredden för det här. Utan honom hade jag levt vidare utan att begripa hur inihelvete bra Richard Thompson är. I går kväll guidade Zigne mig till albumet Rumor and Sigh. Med avbrott för mat och dryck har jag lyssnat på den skivan sedan dess och lyssnar nu. Just nu på spåret »I Feel So Good«. Med mullrande mörk, vibrererande, livsfarlig röst sjunger Thompson »I feel so good I’m gonna break somebodys heart to night …« Man tror honom där, jävlaranamma så man tror honom där.
DAGENS LÅT
RICHARD THOMPSON ❘ God Loves a Drunk ❘ Från albumet Rumor and Sigh (1991)
Will there be any bartenders up there in heaven?
Will the pubs never close, will the glass never drain
No more D.T.’s and no shakes
And no horrors
The very next morning you feel right as rain
‘Cause God loves a drunk, the lowest of men
With the dogs in the street and the pigs in the pen
Så skyll dig själv om du inte klickar här och lyssnar på Thompson live.
Ute är det snö men ändå mörkt som i garderoben hos Johnny Cash, jag sitter med en av mina bästa vänner, Tony Joe White, och hyllar det klokaste av ordspråk.
Så ljuvt det är att göra ingenting och sedan vila.
Det är av spanskt ursprung. Naturligtvis. Alla vet hur spanjorer är.
När de inte hänger på bodegan och äter tapas och dricker vin från Valdepenas hasar de omkring under platanerna på torget i nedtrampade espadriller och säckiga linnebrallor och säger manana (nej, jag vet inte hur man får till ett sånt där n med en våg över) och tar sig sen i väntan på morgondagens slit och släp och nya manana en maratonsiesta.
Titta där på konsten att få mejlboxen full av ilsket röda flaggor från hårt jobbande spanjorer.
Och alla vet hur eldiga spanjorer är. Tjurfäktarämnen allihop. Utropstecknen kommer att stå som illa stakade slalompister genom alla blodiga redogörelser över vad de ska göra med mig och min morsa.
Om jag inte skriver en rättelse i bloggen. Senast manana.
Det skulle aldrig falla mig in.
Den här bloggen medverkar inte till att punktera sköna myter.
Den här bloggen vårdar ömt varje myt som sprider lättjans evangelium.
Jag har ingenting gjort på hela helgen. Enbart läst böcker och lyssnat på musik. Och nu vilar jag.
Jag och min vän Tony Joe White, som sjunger »Rainy Night in Georgia«.
Och ute är det mörkt. Svart. Som i garderoben hos Johnny Cash.
* * *
»Förr fanns det bara en tv-kanal och ingenting att se, nu finns det så många kanaler att man missar nästan allting.«
Kjell Swanberg
DAGENS FEL
»Alla vet vad som händer när artister slutar dricka och knarka. De blir fruktansvärt tråkiga. Popkonserter kan klara sig hyfsat utan sprit, men det är dumt att chansa.«
Expessens ledarskribent Karin »Jag är ingen spritromantiker« Olsson.
DAGENS RÄTT
I heard it trough the grapevine, jag menar jag läste det i en av kvällstidningarna, att musiken på Ulf Lundells kommande skiva Ohama sägs ha en liknande klang och värme som albumet I ett vinterland.
BOKSLÄPPET
Mannen med hatten och den lååånga halsduken, Aftonbladets Markus Larsson, skriver i sin annars briljanta söndagskrönika att »ingen läser« den amerikanske författaren Richard Yates.
Ingen läser?
Vi vet bättre.
Eller hur?
Vi vet en bloggare som har Yates debutroman »Revolutionary Road« från 1961 – som i dagarna släpps av Norstedts förlag – bland Huvudsaker just nu. Och som redan för en vecka sen beskrev den som en av de stora amerikanska 1900-talsromanerna, vid sidan av böcker som Fitzgeralds »Den store Gatsby«, Salingers »Räddaren i nöden« och Faulkners »Stormen och vreden«.
Samt skrev att »Revolutionary Road« nu också har blivit film. Av »American Beauty«-regissören Sam Mendes. Svensk premiär till våren.
DVDn
»The Big Lebowski – special edition«, Joel Cohen
Slackern The Dude Lebowski går klädd i tofflor, badrock och bermudashorts, spelar bowling och dricker White Russian. En dag får han besök av två torpeder som kräver att hans fru ska betala en skuld, pissar på hans matta och går. The Dude begriper ingenting, han har varken pengar eller fru.
Jeff Bridges, Steve Buscemi och John Turturro i den bröderna Joel och Ethan Cohen-mysare man kan se exakt 127 gånger utan att tröttna. Nu i nystajlad utgåva med vasst ljud och snygg bild som gör att man kan se den 127 gånger till.
* * *
Vet inte hur många miljoner gånger jag har lyssnat på John Prine. Men inte förrän i fredags kväll, när jag som ackompanjemang till läsningen av självbiografin »Saker och ting som barnbarnen borde veta« av Mark Oliver Everett, sångare och låtskrivare i rockbandet The Eeels – när jag till den boken, som vi ska prata mer om en annan dag, hade samlingen The John Prine Anthology Great Days (ett av världens bästa album, Rhino Records, 1993) i lurarna, inte förrän då, när Prine sjöng »The Oldest Baby in the World«, gick det upp för mig vems röst Prines röst liknar.
DAGENS RÄTT 2
Aftonbladets nya nöjessatsning. Inbladad bilaga fredag, lördag, söndag. Om den hade funnits när jag var ung, hade jag valt Expressen då?
Bär Carolina Gynning rekorderliga bomullstrosor?
KÄKDROPPET
»Husmanskonst«, Leif Mannerströms succékokbok som 2006 vann pris som Årets Svenska Måltidslitteratur – nu ute på banan i kartonnage. Färgprakt, dofter och smaker när kökets Paganini visar oss hur det riktiga käket ska lagas: fläsklägg och rotmos, bruna bönor och fläsk, kalops med rödbetor, isterband med dillstuvad potatis, stekfläsk med löksås …
LADDA NER
»Sam Stone«
John Prine
There’s a hole in daddy’s arm where all the money goes
Jesus Christ died for nothin’ I suppose
Little pitchers have big ears
Don’t stop to count the years
Sweet songs never last too long on broken radios
* * *
Jag tror att det är ett rent dödligt strupgrepp Aftonbladets nya helgnöjessatsning tar på Expressen.
* * *
Från årsskiftet höjs priserna på pocketböcker. Nya maxpriset blir 79 kronor.
* * *
Jag som hade bestämt mig för att inte köpa En Enda Skiva Till I År – ja, förutom Lundells, då – men när det i recensionerna droppas namn som Phil Spector … Så Frida Hyvönens »Silence Is Wild« gick inte att motstå. Album exakt lika bra som alla säger. Nej, bättre.
* * *
Bob Dylans röst, det är ju Bob Dylans röst John Prines röst liknar. Åtminstone väldigt ofta. Undra på att man är så förälskad i Prine.
* * *
Jag har ingenting gjort, och mojjat mig i det, men nog är det svårt med bloggfria helger. Jag gillar det här, jag är fast för det här. Blog ‘n’ roll.
* * *
Ni såg väl. Mannerströms kokbok. Både bokdropp och matdropp. Två Flugor I En Smäll.
Nyss kom ett sånt nyhetsbrev med e-posten igen.
Från Ace Records.
Alltså det där engelska skivbolaget som på etiketten Kent Soul ger ut så mycket av den där gamla nege…soulmusiken som en annan redan har skivhyllorna knökfulla av.
Så det är klart de skickar såna nyhetsbrev till mig.
De vet var lössen har sin gång. Som världens bästa svärmor, frid över hennes minne, sa.
Men den här gången sket dom en lök.
Tror jag.
För sugen, väldigt sugen, blir jag på samlingen Break-A-Way: the Songs of Jackie DeShannon 1961-1967. Tjugosju spår där sådana som Irma Thomas, The Searchers, Cher, Brenda Lee, The Byrds sjunger Jackie DeShannon-sånger som »When You Walk in the Room«.
When You Walk in the Room!!!
Den finaste popsång världen har hört.
* * *
»När Peter Settman i fredags jazzade in som gäst i TV 4:s ›Fredag hela veckan‹ fick jag fullt ut klart för mig att vi sitter rejält i klistret. Det här är vad som återstår.
80-talsbuskis.«
DNs tv-krönikör Johan Croneman känner ett genuint obehag över att Settman-Sverige är det nya landet.
* * *
Snart, väldigt snart, kommer någon att skriva kommentar nummer 3000 i den här bloggen. Eller, ja, kanske.
Och det kommer inte att bli jag, mina egna räknar jag inte in.
.* * *
Branschtidskriften Svensk Bokhandels nya nummer kom igår. Topplistan för november.
Skönlitteratur.
1 (NY) En plats i solen – Liza Marklund, Piratförlaget (–)
2 (1) Men inte om det gäller din dotter – Jan Guillou, Piratförlaget (1)
3 (5) Till dess din vrede upphör – Åsa Larsson, Albert Bonniers (1)
4 (NY) Hjärtat får inga rynkor – Mark Levengood, Piratförlaget(–)
5 (NY) Aprilväder – Viveca Lärn, Wahlström & Widstrand (–)
6 (NY) Svart Som Silver – Bruno K.Öijer,Wahlström &Widstrand (–)
7 (NY) Den sista vintern – Åke Edwardson, Norstedts förlag (–)
8 (8) Nattfåk – Johan Theorin, Wahlström & Widstrand (1)
9 (4) Hon älskade– Helena Henschen, Brombergs bokförlag (2)
10 (6) Vila på gröna ängar – Anne B.Ragde, Bokförlaget Forum (2)* * *
Glasvegas julskiva, ni kunde läsa om det kommande släppet här på Halvars huvudsaker för några dagar sen. Idag skriver också DN om den. Ni kunde läsa här i bloggen att albumet A Snowflake Fell (And It Felt Like a Kiss) släpps för legal nedladdning 1 december.
Som man kan vänta sig när de ångestridna skottarna tonsätter julen kommer det inte bara att handla om gulliga snöflingor. Låttitlar som »Cruel Moon« och »Careful What You Wish For« lutar sig snarare mot högtidens baksida, där de ensamma blir ensammast och de trasiga faller utan skyddsnät. Skriver DN.
För BBC News säger Glasgowbandets sångare och frontman James Allen:
»Alla har ju inte samma julafton som Cliff Rickard. Jag tänkte aldrig på skivan som antingen mörk eller lycklig. Men när människor samlas med sina familjer sprängs deras lycka ofta i tusen bitar.«
* * *
John Grisham – räck upp en hand alla som har sett en recension av någon av hans tjugo böcker på någon av de större tidningarnas kultursidor.
Trodde väl det. Inte en hand.
Grishams tjugoförsta bok landar nu, »Den samvetslöse« (»The Appeal«, översättning Lennart Olofsson, Albert Bonniers).
Jag har läst halva. Och Grisham levererar. Som alltid. Det går knappt att lägga ifrån sig det här juridiska dramat. Om en giftorm på Wall Street – huvudägare i ett storföretag som dömts till ett enormt skadestånd efter att ha dumpat giftigt avfall och orsakat en cancerepidemi i en småstad – som beslutar sig för att köpa en av de nio domarplatserna i den delstatliga högsta domstolen.
Sataniskt spännande. Och det är just spänningen jag är ute efter när jag läser Grisham. Ingenting annat.
Räckte med att man skrev »When You Walk in the Room» för att inombords bli nyss könsmogen och gå till cd-hyllorna i skrivarstugan och dra ut The Very Best of Nancy Sinatra. 24 Great Songs.
Duetter med Lee Hazlewood och pappa Frank.
Popsmycken.
Summer Wine«, These Boots Are Made For Walking«,»It Ain’t Me Babe«, »Somethin’ Stupid«, »Jackson«, »Some Velvet Morning«, »My Elusive Dreams«, »Sugar Town« …
En del i min ålder gör allt för att dölja det, kammar över och drar in magen och grejar.
Jag är skittacksam. För att jag har funnits så länge, att jag fanns redan på den tiden. Annars skulle man ju ha missat det där. Nancy Sinatra och Lee Hazelwood tycks ju vara totalt bortglömda. Överallt. Utom i den här bloggen.
* * *
Facklitteratur
1 (1) Ett annan liv – Per Olov Enquist, Norstedts Förlag (1)
2 (3) A piece of cake – Leila Lindholm, Natur och Kultur (5)
3 (4) Hemligheten – från ögonkast till varaktig relation – Dan Josefsson & Egil Linge, Natur och Kultur (1)
4 (NY) Kaxiga fåglar – Brutus Östling & Staffan Ulfstrand, Brutus Östlings bokförlag Symposion (–)
5 (NY) Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra? – Nisse Simonson, Brombergs (–)
6 (2) Emma, Mias dotter – Maria Eriksson, Bokförlaget Lind & Co (2)
7 (7) The secret – hemligheten – Rhonda Byrne, Energica Förlag (13)
8 (NY) Madame de Pompadour – Herman Lindqvist, Albert Bonniers (–)
9 (NY) Guinness World Records 2009, Bokförlaget Forum (–)
10 (NY) Ekologiska smaker – Henrik Arkåsen, Kummin Förlag* * *
Bilden på Nancy Sinatra i bikini – är jag gubbsjuk?
Har Carolina Gynning foppatofflor?
Jag sa ju det där om nyss könsmogen. Så jag publicerar den enbart som ett exempel på en bild från Bild-Journalen som jag inte fick sätta upp på pojkrumsväggen för mamma.
* * *
Och nu då, nu är det The Turtles. »Happy Together«. Och efter den »Elenore«. Den de där dansbandsnissarna, vad de nu hette, ett år snodde rätt av till schlagertävlingen och kallade »Elouise«.
Och kom undan med.
Varför?
Därför att Turtles också är fullständigt bortglömda.
* * *
Pocketböcker
1 (2) Tusen strålande solar – Khaled Hosseini, W&W (3)
2 (1) Luftslottet som sprängdes – Stieg Larsson, Månpocket (1)
3 (3) Flyga drake – Khaled Hosseini, W&W (12)
4 (5) Livstid – Liza Marklund, Pocketförlaget (3)
5 (4) Snabba cash – Jens Lapidus, Månpocket (18)
6 (7) Lyckans hjul – Kajsa Ingemarsson, Månpocket (3)
7 (NY) Nästan död man – Åke Edwardson, Månpocket (–)
8( 6) Mig äger ingen – Åsa Linderborg, Atlas bokförlag (6)
9 (9) Flickan som lekte med elden – Stieg Larsson, Månpocket (3)
10 (10) Män som hatar kvinnor – Stieg Larsson, Månpocket (?)* * *
Webbfråga på expressen.se:
»Fiser du mer nu när du vet att det är bra för hjärtat?«
Svar:
Ja 72 %
Nej 23 %
Fiser aldrig 5 %
Det är de där fem procenten som bekymrar mig.
Som inte ens törs släppa en anonym smygfjärt i cyberspajse.
Ni tycker att jag tjatar om en del. Jag vet ju inte, ni sitter pratsamma som Rain Man därute, men ni tycker nog det.
Ni har alldeles rätt.
Plura, Bodil, Lundell, Lucinda, Dylan, Connelly, Hylinger, Lehane, Pelecanos, Rankin, Auster, Papa, Slas, all den där (och nu citerar jag en bloggkommentator) »negermusiken«…
Jamen det är ingenting.
Ingenting.
Titta här – en blogg om ENBART Bob Dylan.
Bob Dylan Bob Dylan Bob Dylan.
Tockna underbara nördar det finns därute. Det är slikt som gör bloggen till den bästa uppfinningen sedan soulmusiken.
Känner jag mig mallig över att några av de där vuxna pojkarna – självfallet är det män – som dagligen hänger på Dylanbloggen också har hittat hit?
Sminkade sig Carolina Gynning i morse?
* * *
Redan efter powerwalken med Boxarn i morse stekte jag tjocka revbensspjäll (49,90 kilot eller om det rent av var 39.90) i ugnen, och gjorde tjock gräddsås på stekskyn. Detta listiga upplägg skaffade mig så pass med seriös bloggtid att jag nu kan ta den kloka Skatans råd här bland kommentarerna och hushålla med allt detta klotter i Moleskinen.
* * *
I Aftonbladets recension kallar Torsten Kälvemark Dennis Lehanes »Ett land i gryningen« för en »mäktig krönika om ras och klass«.
Själv satt jag lika förhäxad i läsfåtöljen över den sista tredjedelen som jag gjorde över den första. Under jullovet kan det bli så att jag, trots min knaggliga skolengelska, ger mig på Lehanebumlingen också i original. Ett par recensenter har ju klagat på översättningen.
* * *
Bygger blott på blädder från Pressbyrån och hem – men nog känns nya bokmagasinen Vi Läser som femtionio välinvesterade kronor.
* * *
Borlänge Tidnings nöjesredaktör Anders Gustafsson har bevisligen överlevt ett möte med Jerry Lee Lewis i London.
Över ett BT-uppslag berättar The Killer, 73, känd för att käka journalister redan till frukost, bland annat att han inte rört spriten på tjugo år och om den nya skiva han jobbar med i inspelningsstudion.
Ett country- och bluesinfluerat album med gästinhopp av sådana som Mick Jagger och Keith Richards.
»Jag tycker att den är en av de bästa jag gjort«, säger Jerry Lee Lewis. »Den har många Kris Kristofferson-låtar, fem sex stycken.«
Om det är covers på Kristoffersonlåtar eller låtar Krisofferson skrivit åt The Killer, det framgår inte av intervjun.
* * *
Jag vågar nu inte glömma livremmen när jag går ut. Utan den ramlar brallorna ner till fotknölarna.
* * *
Tidningarna recenserar i dag Anette Kullenbergs biografi över Marianne Höök: »Jag var självlockig, moderlös, gripande och ett monster av förljugenhet«.
Nästan idel lovord. Som man anade.
För den intresserade: här och här.
Varför blir förresten ens intresse för biografier större och större med åren? Jag vet ju inte hur det är med er, ni är ju Rain Man, men åtminstone är det så med mig. Slukar vartenda levnadsöde jag kommer över.
* * *
Matdroppet däruppe – ni noterade väl revbensspjällen. Hemtrampat äppelmos till.
* * *
Man får sannerligen hoppas att den bloggläsare som hade ilskna invändningar kring ens anspråkslösa anmälan av Bodil Malmstens »Sista boken från Finistére« inte läser Dan Jönssons DN-recension av Bodilboken.
Han gör samma reflexion som jag gjorde över hur märkligt Bodil laborerar med hur det ligger till med bokens jag och geografi. Verklig eller fiktiv eller bådadera eller, ja … man får lite mjäll där.
Inte för att jag Egentligen Bryr Mig Om hur landet ligger på den fronten, utan därför att jag inte kan förstå varför författar-Bodil – eller om det nu är bok-Bodil – gång på gång på gång Själv Väljer att göra affär av det.
Mycket märkligt.
Aftonbladets Lennart Bromander håller sig sval till Bodils självömkan inför den flytt från Finistére hon inte avslöjar orsaken till.
Och i SvDs på det stora hela taget positiva recension så noterar jag hur Paulina Helgeson, liksom Aftis Bromander, undviker att genrebestämma »Sista boken från Finiéstere«. Jag ville ju heller inte kalla den för en regelrätt roman.
* * *
Jo, så är det. Ju mindre tid man har, desto längre skriver man. Alla yrkesskribenters djungelordspråk.
* * *
I en deckarkrönika i Dalarnas Tidningar en gång kritiserade jag den kronologiska röran i förlagens utgivning av översatt kriminallitteratur. Jag syftade på krimböcker som ingår i en serie. Exempel på oskicket är översättningen av Dennis Lehane, Ian Rankin och Reginald Hill.
En jag inte fick med den gången var Peter Robinson. I en kommentar här i bloggen för en tid sedan påpekades att Robinsons senaste i Alan Banks-serien, »Kall som graven«, är gammal som graven. Och ur ett briljant mejl i eftermiddags från Ola i Skåne om böcker och musik klipper jag följande från e-brevets litterära avdelning.
»Såg att du återfunnit deckarsuget. Då måste du läsa Reginald Hills ›Främlingars hus‹, minst lika bra som Peter Robinson. Samma förlag, dessutom, suveräna Minotaur. Tyvärr gör förlaget en miss när de i höst ger ut Peter Robinsons nio år gamla ›Kall som graven‹. Alan Banks slutade att dricka rökiga whiskyn Laphroig när hans hus brann ned för ett par böcker sedan. Men nu sitter han ändå där med en Laphroig framför sig i ›Kall som graven‹.
Bokserier ska ges ut i rätt ordning, inte som i Dennis Lehanes fall där fjärde boken om Kenzie/Gennaro blev den första på svenska. Eller som i Ian Rankins fall där förlaget började med nian i serien, ›Svarta sinnen‹, som förvisso är en av de bästa deckarna geonom tiderna.«
Och det är inte bara bloggkommentatorn, mejlaren Ola och jag själv som ser på det här som kriminellt allvarligt. Den fenomenalt deckarkunniga Lotta Olsson tar nu upp samma sak i sin DN-recension av just Peter Robinsons »Kall som graven«.
* * *
Äppelmoset kom från grannen Ann-Britt. Lika fullt hemtrampat. Jag ljuger aldrig, finns alltid ett korn av sanning i allt jag skriver.
* * *
I sitt mejl upplyser Ola dessutom att den där tjejen med (förlåt igen, mamma) kåt röst som växelsjunger med Stuart Staples i Tindersticks-låten »Travelling Lights« inte är någon mindre än Carla Torgerson, sångerskan i grymma Seattlebandet The Walkabouts.
»Train Leaves at Eight« och »Satisfied Mind« heter mina två album med Walkabouts och det finns fler som jag nu efter Olas påminnelse ska skaffa.
Det där var ingen upplysning.
Det där var en marschorder till närmsta ställe där du skaffar din musik.
* * *
Här ser man. Jag kan också sluta när jag är klar. Det är åtminstone så jag tyder er dånande tystnad de senaste dagarna. Ni vill att jag bloggar kortare och det här blev nog kort fast det är långt ändå.
|
![[ Explore ] [ 52 - 20 ] Sunrise To Théoule sur Mer #3 ~ Alpes-Maritimes / France ~](http://static.flickr.com/8418/8748631850_1e5d93b434_m.jpg "[ Explore ] [ 52 - 20 ] Sunrise To Théoule sur Mer #3 ~ Alpes-Maritimes / France ~")
