Kort och gott om ditt och datt

Granarna var vita, snöbehängda, när Boxarn och jag pulsade bort till älvkröken i dag. Riktig vinter, gammeldags.
Jag gick i den där mjuka snön bland mina tankar, dessa långsamt kringdrivande associationer. Kort och gott om ditt och datt.
Joni Michell sjöng i poddens lurar.
It’s lifes illusions I recall
I really don’t know life at all
Jag var beredd att hålla med henne.

Och när vi kom hem skrev jag ner en del av de där tankarna i min svarta Moleskine och såg att John Lennon hade varit där och sagt:
Jag skriver om mig själv för att jag kan mig själv bäst.
Jag var beredd att hålla med honom.

* * *
Ensam är ett vackert ord. Förutsatt att man är ensam ensam, och inte i sällskap eller ensam i ett sammanhang.

* * *
Allt är tillåtet i kärlek och journalistik.

* * *
Expressens Pamela Andersson ger Per Fosshaug epitetet »bandydåren«.
Hey, Pamela – har du missat att Fosshaug berättat att han har diagnosen adhd?

* * *
Ni minns att jag har skrivit om min smärtgräns när det gäller böcker. Trettio sidor ger jag en bok – har den inte lyckats fånga mig vid det laget börjar jag på en ny.
Senaste exemplet på det är Carl-Johan Vallgrens nya roman »Kunzelmann & Kunzelmann« (Albert Bonniers). Men när jag nu ser att det i nästan alla recensioner påpekas hur illa den börjar men att den tar sig får man kanske ge den en ny chans.

* * *
»Har ni också tagit ut semester den här veckan för att följa bandy-VM så där riktigt ordentligt? SVT gör ju en storstatsning på alla de idrotter som ingen annan vill ha, hatten av för den inställningen. I vår sänder man 40 timmar direkt från casting-VM, och sedan blir det 80 timmar från norska slutspelet i vattenpolo. Gräjt.«
- DNs tv-krönikör Johan Croneman vågar sätta sin lit till de 30 procent av läsarna som förstår ironi.

* * *
Ända sedan förra helgen har jag tänkt tipsa om Mark Billinghams nya i Tom Thorne-serien, »Dödsbud« (Minotaur), men glömmer hela tiden bort det.

* * *
Nyligen läste jag det igen, eller om jag hörde det på radion, nån som skrev eller sa nånting om »Hemingways hårdkokta stil«.
Hur seglivad kan en myt bli?
Papa skriver inte hårdkokt. Han skriver mjukt, han skriver vackert.

* * *
»Varför dricker du? För att jag är ledsen. Varför är du ledsen? För att jag dricker.«
- Jhonny, The Juke Box Man, har ett fyllesnack med sig själv i Åke Edwardsons »Jukebox« – en bok i ljust minne bevarad.

* * *
»I min ålder vill man inte se bra ut för sin ålder.
Ansiktslyftning?
Jag orkar inte ens lyfta en matkasse.«
- Bodil Malmsten på sin blogg.

* * *
Varför ger jag en bok bara trettio sidor? Därför att jag inte längre har någon recensionsplikt och det finns så mycket goda böcker att det inte finns någon anledning att läsa illa skrivna. Jag läser för att det är en njutning att läsa och jag läser bara det som är en njutning att läsa.

* * *
»Den som inte är beredd att vara ensam ska inte heller ge sig ut på jakt efter friheten.«
- Schopenhauer

* * *
Klipp från Lasse Anrells Floskeltoppen i Aftonbladet:
»Jag ramlar inte längre ut, full, från bilar utan trosor«.
Victoria Silvstedt i Aftonbladet.se, avd Mycket upplyftande kommaterings- meningsuppbyggnads- och syftningsfelsextravaganza, allt i ett.

* * *
Självcensur – detta skammens hot mot yttrandefriheten.

* * *
Nu är det »Two hearts« med The Jayhawks.

* * *
Jag gömde mig i ölen och i drömmarna.

* * *
Har jag tipsat om Mark Billinghams »Dödsbud» nu?

* * *
Jag gick i den där snön och tänkte på att göra om skrivarstugan till en ateljé. Vara därute några timmar om dan på somrarna och måla med fönstret och dörren öppen och musik på hög volym.

* * *
Och nu är det »Either way« med Wilco.

* * *
Det finns inga ateister i skyttegravar.

* * *
Att upprepa någonting gång på gång gör det inte sant eller ens sannare.

* * *
När jag drack, då drack jag oftast mer än jag hade tänkt mig och gjorde och sa galna grejer. Jag insåg att sånt var väldigt kul när jag var arton och tills jag var tjugo nånting, men inte så kul när man var fyrtio.
Att dricka tillförde inget till mitt liv längre, så jag tröttnade på det.

Andreas Kleerup skriver i kväll, söndag, på debattsajten Newsmill om konstnärer och stimulantia. »Vissa röker tobak. Andra röker annat. / … / Testa snus. Att sätta sig över folk som Vet att de har problem när du själv är slav under Nikotin-devil är bara tunt.«

* * *
alla mina drömmar
har gått i uppfyllelse
jag skriver det här till er
som tvivlar på att ni behöver mig
- Bruno K. Öijer

* * *
Sådärja. Förutsatt att allt det här hänger ihop – vilket jag själv är alldeles säker på – så slutar vi här för den här gången.

* * *
Häng on.

Bara Disneyfilmer har lyckliga slut

Jag vill ha den där nya Macbooken, sa jag.
Du har ju en nästan ny sån, sa A.
Den här är vassare, tunnare och har åtta timmars batterittid, sa jag.
Vad kostar en sån, sa A.
Du vet ju hur länge jag kan bli sittande i en fåtölj, sa jag.
Verkligen, sa A. Vad kostar den?
Så jag skulle verkligen behöva den där batteritiden, sa jag.
Vad kostade den sa du, sa A.
Jag sa det. Typ. På ett ungefär. Liksom.
Nu får du ge dig, sa A.
Jamen ingenting är för dyrt som är värt pengarna, sa jag.

Hur det gick?
Vill ni ha lyckliga slut får ni se en Disneyfilm.

* * *
Jag har tyckt om Lars Winnerbäck ända från början, utan att ens bland de hårdaste av de hårda hymla med det.
Efter den fina tv-dokumentären i kväll tycker jag om honom ännu mer.
Winnerbäck fick en att se sanningen i James Joyces sanning:
»Måttet på ett konstnärligt verk är hur djupt inifrån livet det är sprunget.«

* * *
Man har en åsikt tills dess att man intar en annan.

* * *
Har vi pratat om dvd-filmen »När solen står som högst«? I så fall gör vi det igen. Jag är inte den som är den.
Sensuell och lågmäld och vacker saga om fyra vuxna syskon i Hanoi. Jag tycker mycket om de återkommande scenerna där brodern och systern vaknar om morgnarna, sträcker på sig som katter, gör yogaövningar med fönstret öppet mot sommaren och spelar Lou Reed-sånger.

* * *

Den enda invändningen mot Winnerbäck-dokumentären är att den krockade med Bruno K. Fast Bruno K går väl i repris?

* * *
»Om fakta och legend berättar olika ska man i filmen alltid berätta legenden.«
- John Ford

* * *
Jag kanske ljuger, hittar på det mesta. Ni vet ingenting om mig.
Dock känns det i dessa dagar säkrast att säga att Halvars huvudsaker är based on a true story.

* * *
Jag vet att jag lovade att vi den här veckan skulle prata om nya böcker. Men även om ni inte tror det så har också en sån som jag ett jobb som måste skötas och det har varit körigt hela veckan.

* * *
Det fanns en aura av annorlundaskap kring Winnerbäck.

* * *
Häng on.

Aldrig så ensam som du tror

Jag sitter i vinterkvällen och läser och antecknar i min svarta Moleskine.
Det är ingenting konstigt med det.
Det är vad jag gör. Läser och skriver. Skriver och läser.
Men ändå. Det är, när allt kommer omkring, nyårsafton.
Jag hittar i Moleskinen en dikt.

jag saknar inte
dom vänner jag haft
det stör mej inte ens
att dom sitter kvar i sina egna skuggor
där dom aldrig kan blomma
aldrig slå ut

Kanske skrev Bruno K. Öijer den en nyårsafton. Jag vill gärna tro det. Han är min vän, jag känner igen mig i honom.
En annan vän dyker upp i podden.
Jag har den inställd på »blanda spår«, och jag har mycket Ulf Lundell i den.
Nu kommer en sång där han berättar att han är en lycklig man igen. Som vaknar ren om morgnarna, utan någonting i blodet, och sen går i ett knirrande knarrande vinterland och kommer hem igen till ett varmt hus med snö som faller i stora flingor utanför frostblommiga fönster och där det doftar blossande vin från kastrullerna.

Jag känner igen mig, bortsett från glöggdoften; julmust gäller numera när jag och Boxarn kommer hem till det varma huset, och jag är också en romantiker.
Ulf Lundell … jag vet inte, kanske kan inte några andra än män i min ålder förstå det här – men den mannen har i hela mitt vuxenliv följt mig som en storebror.
Du är aldrig så ensam som du tror.
Inte ens en nyårsafton.
Det har funnits så många kvällar och nätter i mitt liv då jag har haft en djup, sann känsla av att Ulf Lundell är min bästa vän.

Sitta uppe om natten och bryta arm med mörkret

Dan före dan jagade jag de sista julklapparna.
Det hann bli sen eftermiddag och jag köpte Expressen och Aftonbladet och gick in på en krog där det lyste brandgult i fönstret och pustade ut.
Vid Jack Vegas-apparaterna en bit bort satt två män. En av dem, med en buk som hängde ut över livremmens spänne likt en hög med pannkakor, sa:
— Samtidigt som man dricker kan man vinna pengar. Det finns ingen bättre kick.

Jag beställde en julsmörgås och en julmust. Männen tittade flinande på varandra, skrockade och höjde sina ölglas i en skål.
Jag fick in min måltid. Jag åt upp allt på smörgåsen utom persiljekvisten och en klutt rödbetssallad. Jag drack julmusten i botten. Jag beställde en dubbel espresso och fick en pepparkaksgris till och jag satt kvar och läste ut tidningarna.

Vid spelapparaterna rådde tystnad. Så när som på en grymtning åt bartenderns håll, som visade sig betyda beställning av en ny omgång starköl och jäger.
Jag reste mig, jag hängde på mig rocken, jag samlade in paketen.
På väg mot dörren hörde jag mannen med pannkaksmagen suckande säga:
— Nu kommer väl kärringen att flytta hemifrån när man kommer hem.

***

Julen blev fin. Jag har bara läst, sett på dvd-filmer och med iPod-lurarna i öronen vandrat omkring med Boxarn i markerna. Det enda som fattades mig var bloggandet. Det har blivit ett beroende.

***

Är det någon som har eller vet någon som har en svensk version av InDesign för Mac till salu? Mejla i så fall.

***

Kan bli lååångt det här. Som jag har längtat efter att blogga.

***

Jag har ju duktigt ätit min spenat, så tomten kom med en dockningsstation och högtalare till iPoden. Där spelas nu med … jo, klockrent ljud, »You Can Put Your Shoes Under My Bed« med Paul Kelly.

***

Albert Finney är — i dubbel bemärkelse — grandios som alkoholiserad brittisk konsul i Mexico i John Hustons filmatisering av Malcolm Lowrys klassiska roman »Under vulkanen«. Filmhistoriens bästa fyllo i julhelgens starkaste dvd-film.

***

Och nu är det »She Even Wake Me Up to Say Goodbye« med Ed Bruce.

***

Sist av alla har nu även jag läst »Till dess din vrede upphör« (Albert Bonniers). Vintrig Kirunaspänning skriven på en prosa som gör att Åsa Larsson hamnar med Åke Edwardson och Johan Theorin på pallen där de som skrev 2008 års tre bästa svenska deckare står.

***

Jag har ju lay out- och ombrytningsprogrammet InDesign i två versioner. Men den svenska är för pc och den för Mac är på en engelska med för teknisk terminologi för att jag ska klara av det. Kanske är det straffet för att den är anskaffad under suspekta omständigheter.

***

Ungdomen utstår allt. Allt utom tiden.

***

Ofta visar det sig att den inre människa man jagar inte är samma människa som man hittar.

***

Huvudsaker 2008

»Take Me to the River: A Southern Soul Story 1961-1977« (cd-box)
»Revolutionary Road« – Richard Yates (bok)
»En dramatikers dagbok« – Lars Norén (bok)

***

Tricket inför 2009 är väl det gamla vanliga. Ta de brister och tillkortakommanden man har och leva med dem ett år till.

***

Wilson Pickett nu — »I’m in Love«.

***

Av skäl som jag undviker att tänka på tänker jag 2009 fortsätta ägna mig åt att huvudsakligen läsa och skriva.

***

/ … / sitta uppe om natten och bryta arm med mörkret
- Bruno K. Öijer, sidan 13 i »Svart Som Silver«

***

Vid min ålder är man för ung för att sluta och för gammal för att börja om.

***

— Vi har inte råd med det, sa jag. Jag är frilans. Jag måste skriva tre krönikor för att få ihop till en sån.
— Gör det då, sa A.

***

Det är underskattat: det stillastående men ändå fortsättande kolonet.

Det är inte lätt att vara poet

Bruno K. Öijer och två andra poeter var nominerade, men det blev ju en prosaist som tog hem årets skönlitterära Augustpris: Per Olov Enquist för den självbiografiska »Ett annat liv».
Jag har inga invändningar av litterärt slag. Tvärtom. Bästa boken vann.
Men ändå — jag hade hellre sett att en poet fick äran, berömmelsen och — inte minst — pengarna ett Augustpris leder till.

Jag läser poeter, åtminstone de vars dikter jag begriper.
Som Gunnar Ekelöf, jag läser honom rätt ofta, och jag läser om honom.
Ekelöfs första diktsamling, »Sent på jorden«, kom ut på Spektrums förlag 1932. I en begränsad, utsökt upplaga.
Den kom huvudsakligen till i Paris 1929 då Ekelöf var 22 år gammal.
Han skrev den i ensamhet, för »skrivbordslådan«.

Ekelöfs favoritmusik var Schuberts c-durkvintett och Stravinskys Våroffer. Han spelade dem om och om igen på sin grammofon. Jag kan lyssna på dem på Spotify när jag läser om Ekelöfs liv.
Gunnar Ekelöf söp så hårt att hans reflexer inte fungerade. Tog inte emot sig med händerna när han föll i fyllan.
Därav hans många ärr i ansiktet.

* * *

Blue Monday, how I hate blue Monday
Go to work like a slave all day
- Fats Domino, »Blue Monday«

***

Det är inte det, Halvars huvudsaker når heller inga filosofiska höjder, men en del bloggar man halkar in på — det är typografiska funderingar som varje sjuåring bär på.

***

NY BOK
PETER ENGLUND ❘ Stridens skönhet och sorg ❘ Atlantis
Jag följde bokens tillblivelse på Peter Englunds blogg, jag tyckte att det lät småtråkigt – första världskriget, det mest meningslösa och gråaste av alla meningslösa krig, vad fanns i det att skriva bok om?
Men som Peter Englund gör det, han skriver hjärtat ur kroppen på en. Jag läser flera böcker samtidigt, jag började på »Stridens skönhet och sorg« och inga andra böcker fanns ens förrän den var utläst. Gripande, omskakande, vackert, smutsigt och sorgligt, med en raffinerad berättarmetod där kriget i 212 korta kapitel speglas genom nitton personer.

***

Mina problem i livet har aldrig varit annat än existentiella. I grunden, som klangbotten.

***

KÄKDROPPET
Klickar ni här så hittar ni en ny webbsajt med smarriga recept av kända kokboksförfattare som Jamie Oliver, Nigella Lawson och Mario Batali. Bakom sidan ligger Will Schwalbe, tidigare chef på amerikanska bokförlaget Hyperion Books.
Den fiffiga affärsidén är att kändiskockarnas recept läggs ut gratis på sidan med en bild från kokboken som receptet är hämtat ifrån och länkar till sajter där boken kan beställas.

***

UR MOLESKINEN
»Dagspressen är en ondskans drivkraft i den moderna världen, och detta faktum kommer tiden att visa allt klarare. En tidnings kapacitet att urarta är raffinerat gränslös, eftersom den alltid kan sjunka lägre och lägre i sitt val av läsekrets.
Till slut kommer den att hetsa upp all den mänskliga drägg som ingen stat eller regering kan kontrollera.«
- Sören Kirkegaard, »De sista åren: Dagböcker 1853-55«

***

SOM SAGT VAR
»Om man kan le och tala med hela världen, varför ska man då skriva? Skrivandet är ju ett mellanting mellan tigandet och talandet.«
- Peter Englund tror inte i en SvD-intervju på författare med sociala talanger. En bra arbetsdag för honom är en dag i ensamhet och tystnad i sin skrivarstuga.

***

DVD
ROCKY ❘ Martin Kellerman
Seriestrippen Rocky tredimensionell — ja, kommer inte tomten med den så köper jag den åt mig själv i julklapp. Rockys pappa Martin Kellerman har själv regisserat de här tretton tvåminuterskortisarna baserade på seriestrippen.

***

Ni behöver inte mejla om det mer, jag väntar på ett ett gäng invites från Spotifys pressavdelning. Så fort jag får dem startar en utlottning. Kommentarer i bloggen gäller då som intresseanmälan. INTE mejl.

***

Så ni tyckte jag blev sen med det här? Titta vad Fats Domino säger där uppe. Men det var då, nu fick jag äntligen skriva, nu är det som killen här nere säger.

***

DAGENS LÅT
I’m So Happy
Prince Phillip Michell

Mamma smugglade ormar i behån

Vi var alltid ute på landet om somrarna. Vi åkte inte på någon semester, vi åkte ut på landet och där var vi. Alla tre, jag och mamma och pappa trots att mina föräldrar var skilda sedan flera år tillbaka. Vi sov i samma säng i sommarstugan. Pappa längst ut, jag i mitten och mamma längst in mot stenväggen.
Där på landet fanns hundarna. Och katterna. Och papegojorna och getterna och ormarna och sköldpaddorna. Och rävvalpen som pappa sköt. Ormarna som mamma smugglade i behån genom tullen i Helsingör. Undulaterna som jag stampade ihjäl, kattungarna som pappa lade på komposten. Råttorna som tinades i mikron. Där fanns allt.
Numera har pappa en hund och en etta i Vålberg. Mamma har en allergisk pojkvän. Jag har en katt, en mamma, en pappa och mammas allergiske pojkvän.

Där lurade jag er. Inga citattecken, så ni trodde jag hade blivit så där bra. Över en natt. Nej, det var inte min mamma som smugglade ormar i behån, och det var inte jag som tinade de där råttorna i mikron.
Det där var ett utdrag ur DN-stjärnskottet Hanna Hellquists romandebut. Boken ges ut i mars nästa år på Albert Bonniers förlag. Titeln är »Karlstad Zoologiska« och är enligt förlaget en uppväxtskildring som »tar oss med längre in i den värld vi så väl känner igen från hennes krönikor i Dagens Nyheter«.

Jag vet att jag är skadad, jag har varje gång läst Hanna Hellquists På Stan-krönikor ett par tre extravarv. Lusläst noooga, försökt lista ut hur hon drar upp sina kaniner ur hatten. Vad jag kommit fram till?
Det hon gör kan verka enkelt. Det verkar enkelt därför att hon ägnar sin hantverksskicklighet åt att få det att se enkelt ut.

* * *

Som Narcissus speglade sig i källans vatten sitter man här igen och skriver blogg.

* * *

Här bredvid mig ligger xxx bok xxx, en bok som jag enligt förlagets anvisningar inte får skriva om förrän xxx. Mig kan de lita på.

* * *

»De har visat »Rocky Balboa« på Canal Plus, och när jag ser den blir jag glad för att jag inte är filmkritiker. Då hade man suttit där och känt sig manad att påpeka att det här förstås inte är någon film som duttelidutt duttelidatt, och jämfört med ettan är den naturligtvis bludderiblatt och bludderiblätt. Som filmkritiker ska.«
– Benke Ohlsson i dagens På Stan-krönika

DAGENS LÄSARMEJL

»Hej Halvar!
Såg att du funderar på att dumpa skivsamlingen och har lagt 999 pengar på ett års Spotify-häng. Låter efterföljansvärt, men finns allt seriöst man behöver på Spotify? Huvudsakerna är bästa bloggen i stada.
Rock on! «
Crille Crocodile

Crille Crocodile,
Steve Forberts album Jackrabbit Slim finns där. Räcker så.
Häng on,
/Halvar

* * *

Nya numret av Runner’s World kom i dag. Det är i november sådana påminnelser behövs som allra bäst. Särskilt som både DN och SvD i dag toppar ettan och Aftonbladet har det med på ettan att bukfetma fördubblar risken att dö i förtid. Jag har mycket ogjort än, så den rubriken gör det ännu lättare att både snöra på sig lubbarpjucken och fortsätta skippa pilsnern och whiskyn.

* * *

Lita på mig – my ass att de kan. För vore det inte för att de inser att hängivna bokläsare hänger här skulle de inte skicka mig en enda av sina böcker.

NY CD

AL GREEN ❘ Lay It Down ❘ Soul
Samlingarna de där engelska soulnördarna på Ace Records sitter och kokar ihop tävlar ju utom toton, så priset till årets bästa soulskiva går till Al Green, 62. Pastor Green låter som han lät på sjuttiotalet igen. Änglarna sjöng med när jag för ett tag sen spelade de två spår han sjunger ihop med Anthony Hamilton, titellåten och »You’ve Got the Love I Need«. Album som redan ligger ute på Spotify.

* * *

Häromdan redogjorde jag för de konsekvenser som fick mig att sluta dricka. Det undermedvetna förträngde en konsekvens. När jag gick in på typ femte starkbiran började reptilhjärnans irrationella impulser väckas till liv ur sin slummer. Skammen torterar en när jag tänker på en del saker jag sa och gjorde. Men det är just att påminna sig själv om konsekvenserna som är effektivaste medicinen, och bloggen är en gratisterapeut. Ni får stå ut med det eller dra till en annan blogg.

* * *

Jag har inte hunnit med att dra vinnarna i bokutlottningen. Lovar skärpning i morgon.

* * *

Tack för era beställningar av Ol’ Man River-boken. Jag bekräftar på det här viset, och tar mig friheten att vänta ett tag med att leverera. Hybris som man har, väntar jag in fler beställningar och tar alla på en gång till posten. Säg dock till om det brådskar, då går jag raka vägen till garaget. Och Tommy E, du kan hämta böckerna när det passar dig, ring bara först och kolla så att jag inte är ute och ränner med The Boxer. Man vet aldrig, nytt nummer av Runner’s World kom ju i dag.
Nytillkomna tittare och andra julklappsjägare kan klicka här och se vad som gäller.

* * *

Tilltrycket, det andra, av Bruno K. Öijers slutsålda »Svart Som Silver« finns från och med i dag på banan. Meddelas endast på detta sätt.

* * *

Nu är det »I’m Gonna Tear Your Playhouse Down« med Ann Peebles. Den får jag aldrig nog av. Ett av världens … ja, fem bästa soulnummer.

* * *

Finns en i min omgivning som undrar när jag ska köpa den där nya Macbooken. Jag känner hans mamma, jag har levt mer än en tredjedels mansålder med hans mamma, så jag vet att hans gener innehåller ett betydande mått av en kvinnas list.
Men jag har några pommes på tallriken jag också. Så jag listar allt ut vad som ligger i hans blickar på min inte ens ett år gamla Macbook.

DAGENS MEJL 2

Strumpan i Västerås är besviken på mig för att jag »inte förstod storheten med Bob Dylan-filmen »I’m Not There«. Jo, jag förstår den rent intellektuellt, men lyckas inte känna den inombords. Det är vad som räknas i min värld.

* * *

DAGENS CITAT

»För mig har musik aldrig handlat om tidsfördriv utan tvärtom att utforska saker, förmodligen lika mycket mitt eget inre som omvärlden. Hur skulle jag kunna tröttna på det?«
– Jan Gradvall i Ica Kuriren

* * *

Skribenter som inbillar sig att de har någon som helst kontroll över hur deras alster tolkas bedrar sig själva totalt.

* * *

En Firefoxuppdatering höll på att ställa till så att det inte blev något bloggeri i dag. Det finns knappar sådana som jag inte ska trycka på. En gång fick Johan ägna en hel eftermiddag åt att från en kraschad pc-hårddisk rädda gamla nummer ur Halvars Bootlegs Series.

KÄKDROPPET

Det är bara att ni håller ett öga på kommentarerna från sådana som Blomman, Hurtig och Egon. Cee-Jay är också en djefel bland kastrullerna. Nu väntar vi bara på att den som lärt upp Grängesarslet, mamma hemma i Grängesberg, ska börja käkdroppa bland kommentarerna. Sen kan vi ge ut bloggkommentarerna som kokbok.

Så Plura och Eldkvarn är inte kultur …

Jag och Boxarn kommer hem från stället där Ol’ Man River gör en krök.
Båtbryggan blöt där den här morgonen. Glesnad. Förmultning. Tystnad. Nyanser av grått.
November på ingång, hukande bland dimstråken i älvkröken.

Hemma snör jag av mig vandrarkängorna, hänger upp Fjällrävenjackan på kroken i tamburen, meckar en dubbel espresso, rågkex med roquefortost till, espresson är knallstark och endorfinerna bubblar i blodet och i köksradion spelar Jon och Sofia Jimmy Nails »Cowboy Dreams« med Prefab Sprout.

»I wanna be remembered as an outlaw honey
the boy who stole your heart
I wanna be the guy who wears the white hat …«

Prefab Sprout. Huh.
Paddy McAloon. Huh, huh.
Får man önska en låt, Jon och Sofia? Utan att ringa, mejla eller messa. Bloggönska? Nytt grepp.
Tack.
Då vill jag som nästa Prefab Sprout-låt höra »Cars and Girls«.

Kjell Frödeberg i det himmelska grammofonarkivet hittar den som spår 8 bland de 37 på himmelska dubbelalbumet Prefab Sprout The Collection.
Alla i hela Dalarna inklusive Märta och Knut vid flottbron i Gagnef kommer att ladda hem.

* * *

Dagens värsta nyhet:
Thomas Bodström har inte en ny deckare på gång. Han har TVÅ nya deckare på gång, berättar han enligt SvD för finlandssvenska Hufvudstadsbladet. En av dem, som kommer ut i vår, har titeln »Idealisten«.
Förre justitieministerns debutdeckare »Rymmaren« var den sämsta skit till kriminalroman jag har läst i hela mitt liv.

* * *

Janne Josefssons tunga avslöjande om Icas köttfärshantering räckte inte för nominering till Stora Journalistpriset.
»Jag är inte besviken, helt ärligt«, säger han till Resume.se och avslöjar att han ibland handlar köttfärs på Ica Maxi.
Nu när jag själv inte får Stora Journalistpriset I År Heller (utropstecken), så håller jag på Ingvar Näslund på VK.se . Nominerad i klassen Årets Förnyare. Vi har jobbat ihop på Falu Kuriren.

* * *

Jan Gradvall är heller inte nominerad. Tre utropstecken. Dock har han ånyo uppdaterat sin hemsida. Med en text om LP-påsar. Och en om utseendefixering. Säkert finns där lite nya skivrecensioner också.

* * *

* * *

Vi har ju pratat om Benny Haags viktiga bok »Makt, mod och motstånd« här på bloggen. En av alla de stora förtjänsterna med den är att Benny Haag har fått så många att förstå att hälften av Sveriges befolkning faktiskt har alkoholproblem. Att man kan ha det utan att själv dricka en droppe.
För den som vill läsa andra bra böcker om beroende och medberoende har redaktionen på SvTs Babel gjort en tipslista från A till Ö.
Jag har läst samtliga och vill dela Babels rekommendation av de här böckerna. Jag tycker att de är viktiga. Och bra.
Oavsett.

Alakoski, Susanna – Svinalängorna
Drougge, Unni – Boven i mitt drama kallas kärlek
Eklund, Sigge – Varulvsvalsen
Enquist, Per Olov – Ett annat liv
Holberg, Ludvig – Jeppe på berget
Janouch, Katerina – Anhörig
Jinder, Åsa – Bli min mamma igen
Kauppi, Lo – Bergsprängardottern som exploderade
Lowry, Malcolm – Under vulkanen
Linderborg, Åsa – Mig äger ingen
Nykvist, Anders – Hatet
Rapp-Johansson, Sofia – Silverfisken
Tikkanen, Märta – Århundradets kärlekssaga
Wahl, Hillevi – Kärleksbarnet
Östergren, Petra – Att komma till ro med det allra värsta

* * *

I wish that for just one time
You could stand inside my shoes
And just for that one moment
I could be you
Yes, I wish that for just one time
You could stand inside my shoes
You’d know what a drag it is
To see you
Bob Dylan, »Positively 4th Street«

* * *

Redan för ett par veckor sen kunde ni som hänger här på Halvars huvudsaker läsa om nya boken »Texter & historier från den stora landsvägen – Plura Jonsson & Eldkvarn« (Norstedts).
Idag recenseras den i Borlänge Tidning. Johanni Sandén fyrar av fyra dalahästar i betyg och skriver:
»Den här boken är full av liv, och död. Det finns texter och historier här som gör en full i skratt, arg, ledsen, sentimental, förundrad eller bara häpen. Ibland allt på samma gång. Eldkvarn har den effekten på folk«.
Indeed, Johanni, indeed.
Men.
Recensionen är införd på nöjessidorna. Nog för att boken är ett rent nöje att läsa men anser inte kulturredaktören Jens Runnberg att Plura och Eldkvarn är kultur?
Eller är det nöjesredaktionens Anders Gustafsson och Jessica Dalman som inte anser att Plura och Eldkvarn är kultur?

* * *

* * *

Bruno K. Öijers Augustprisnominerade diktsamling »Svart Som Silver« stormade ju rakt in som sexa på branschtidskriften Svensk Bokhandels novembertopplista. Det jag skrev i ett svar på en bloggkommentar från Barbroe angående det förtjänar att upprepas här. Alla läser nog inte kommentarerna.
Förstaupplagan, 5000 exemplar, av »Svart Som Silver« sålde slut innan den ens nått butikerna. Likadant med tilltrycket om 3000 ex. Nu har ytterligare 3000 böcker tryckts, en totalupplaga de flesta svenska poeter bara kan drömma om.
Och tar Bruno K. hem Augustpriset … ja, när Tomas Tranströmer 1996 vann med »Sorgegondolen« såldes den i 30 000 ex.
Så heja, Bruno K.

* * *

»Första gången jag såg Terry Lennox var han full och satt i en Rolls Royce Silver Wraith utanför terassen till The Dancers.«
Klassisk inledningsmening på en klassisk bok. Den som först gissar rätt (boktitel och författare krävs) vinner ett signerat ex av min inte fullt lika klassiska bok »Där Ol’ Man River gör en krök«.
Mejlsvar gills inte. Och det är förbjudet att tjuvkika på andras svar.
Strängeligen förbjudet.

* * *

Så snacksaliga ni har blivit då. Skoj.

* * *

Dagens låt:

Jag hejar på hösten och Bruno K.

Jag håller på hösten och på Bruno K. Öijer. Jag vill att hösten ska vinna, jag vill att Bruno K. ska vinna.
Jag har ställt upp Macbooken på skrivbordet under fönstret här ute i skrivarstugan. Jag tittar ut över de snart avlövade lindarna längst bort på tomten, de fem urgamla lindarna, tjugofem meter höga, och oktobervinden rycker loss löven från de vida grenarna och sprider dem som en gulbrun ryamatta över gräsmattan.
Kommer bli ett djefla jobb att kratta upp allt det där.
Synd att man har så mycket nya böcker som måste läsas och skrivas om att man inte kommer att få tid att hjälpa A med det.

Annars brukar jag ju sitta i fåtöljen – en mjuk och bred och med fotpall och kuddar och ja, extra allt – och skriva med någon av mina tre laptoppar i knäet.
Men nu är det höst, på väg att bli vinter, jag vill ha närkontakt med den förvandlingen, jag vill inte missa en sekund av det, det är min bästa tid.
Jag hejar på hösten.
Men gillar ändå vintern.
Om den är snöig.
Jag vill egentligen inte göra någonting annat om dagarna så här års än att i min nya fårskinnsfodrade Fjällrävenjacka flumma omkring med The Boxer i skog och mark. Fast jag vill ju skriva också, hur skulle det annars se ut, hjärnan skulle ju förtvina på en om man inte läste och skrev.

Man kan inte sitta på en stubbe i skogen och skriva så här års. Det blir för kallt åt röven, för att tala Malin Wollinska. Men som henne vill man ju inte tala. Så det blir för kallt om baken. Trots att Fjällrävenbrallorna därstädes är förstärkta med skinn. Så jag ställer Macbooken på skrivbordet som står under de stora dubbelfönstren i skrivarstugan.
Och hejar på hösten.
Och på Bruno K. Öijer.

* * *

Det var längesen, men nu lyssnar jag på John Lennon. Samlingen »The John Lennon Collection«. Gör som jag alltid gör när jag spelar den: hoppar över de tre första spåren, »Give Peace a Chance«, »Instant Karma« och »Power to the People« och går direkt på resten. Sexton sånger som världen inte skulle klara sig utan. Eller åtminstone bli en sämre plats utan.

* * *

Det mejlas lite gnöl över att bloggrullen var ett av inslagen som gick upp i rök när jag raderade alla länkar i bloggens högerspalt. Inga namn – inte ens Per Georg tänker jag nämna – men det finns latoxar därute som inte själva hade bokmärkt de bloggar de vill följa utan gick hit till Halvars huvudsakers bloggrulle för att läsa dem. Tja, ni får väl göra som jag fick göra. Tror ni att jag kopierade den där rullen innan den raderades? Då känner ni inte mig. Nej, jag fick minsann googla fram varenda en av dem.

* * *

Å andra sidan: A behöver myyycket frisk luft nu, nu när hon också har börjat måla resten av bokhyllorna vita.
Lagom till helgen är hon säkert klar med det och kan börja kratta löv.

* * *
Så gott som allt man behöver av Bruno K. Öijer före dikterna i den Augustprisnominerade »Svart Som Silver« finns i pocket.
Jag vet inte, jag kan inte svära på det, jag är ingen litteraturvetare, jag är autodidakt, men nog tror jag att man kan säga att Bruno K. Öijer, trots att han har gett ut böcker och verkat som estradpoet i 35 år, ända fram till för en femton tjugo år sen mest var en angelägenhet för en rätt begränsad samling hardcorefans. Bland mina vänner var det åtminstone så, det var bara Kocken som läste Bruno K.
Det genombrott som gav Bruno K. en större och vidare publik, där jag ingick, kom med »Medan Giftet Verkar« 1990, diktsamlingen som inledde den numera klassiska »Trilogin«, där även »Det Förlorade Ordet« (1995) och »Dimman Av Allt« (2001) ingår.
Och denna »Trilogin« kan man få för ett par tjugor. Och det mesta av vad man i övrigt behöver finns också det i pocket, i volymen »Samlade dikter«. Så ingen behöver stå där och säga att Bruno K. Öijer, den har jag aldrig läst, när han får Augustpriset.
Bra att ha i rockfickan så här års är Bruno K. också. Det är en höstman, en soulmate.

* * *

»I’m doing fine watching shadows on the wall«, sjunger Lennon nu.
Också en av mina bästa grenar.

* * *
De Augustprisnominerade förutom Bruno K. är ju»Ett annat liv« av Per Olov Enquist; »Tal och Regn av Katarina Frostenson; »Reglerna« av Sara Mannheimer och Edelcrantz förbindelser« av Malte Persson.
Vad tycker jag?
Frostenson går inte att läsa, jag förstår ingenting. Persson är en litterär elitistisk snobb, jag vägrar läsa sånt. Mannheimer har jag inte läst. Enquists självbiografi är mästerlig och vinner nog. Men jag hoppas på Bruno K. Vi läser för lite poesi i det här landet. Den bok som vinner Augustpriset säljer pallvis.

* * *

Maggan, trogen bloggläsare i Göteborg, rapporterar i mejl att GP i lördags ägnade en hel kultursida åt Lennart Persson. Det gjorde GP förbannat rätt i. Men vad de gör förbannat fel i är att inte lägga ut den sidan på nätet. Så kan vi inte ha det, GP.

* * *

Katrin Zytomierska kallade ju Marcus Birro för ett »fyllo«. Birro har varit spik nykter i flera år. Att döma av Stureplansbimbons eget bloggeri är hon full varenda helg. Plus någon eller några kvällar mitt i veckan.

* * *

Mary Gauthiers »Filth & Fire« – jag spelade det före Lennon, hade glömt hur bra det albumet är. Hon låter som … ja, en gatukorsning av Lucinda Williams och Steve Earle. Ladda hem.

* * *

Veckans krönika: Bengt Ohlssons i DN På Stan. Börjar så här:
»Jag tar del av nyheterna om att ett fläskigt antal tusen personer varslats på Volvo personvagnar och det är helkroppstäckning på nyheten med Aktuellts nya folkliga nyhetsankare på plats i blåställ på verkstadsgolvet okej inte riktigt men nästan och det är göbbar från golvet som är Rent Ut Sagt Förbannade och en vd-typ i rock och sjal som flackar med blicken och har gått på kurs för att lära sig säga att han Har Förståelse För Att Det Uppstår Oro och i bakgrunden flammar Göte Johansson som han alltid har gjort.
Och jag tycker att det är lite VÄL. Eller hur man ska säga.«

Det fina med att klicka här är inte bara att ni kan njuta av resten av Benkekrönikan, nej, på köpet om ni scrollar vidare en bit ner kan ni läsa Hanna Hellquists krönikor. Finns alltså dubbel anledning att bokmärka vad som fås upp vid det där klicket. Benke och Hanna – frågar ni mig, så är det Sveriges två bästa krönikörer just nu.

* * *

Tja, »Cold Turkey« … den kanske också världen skulle klara sig utan.

* * *

Evernote! Äntligen en chans att få ordning på alla dessa anteckningar, webbklipp, Youtubevideor, bokomslag, författarporträtt, cd-omslag, bilder och … jamen allting. Och på Samma Ställe.

* * *

Ett annat sätt för latoxarna – som jag själv (nu leker jag Benke) När Det Var Så Dags kom på – är att hitta nästan varenda en i den där bloggrullen här.

* * *

Å tredje sidan: min åsikt är att lövkrattning är samma kvinnliga gren som bokhyllemålning.

* * *

Malin EA, hon som vann Johanne Hildebrandtboken, hon var från Husqvarna. Där ser man.

* * *

It’s all over now, baby blue.

Kuken, ballen Domnarvsvallen

Senaste numret av dagligt utgivna Halvars huvudsaker hinner inte mer än gå i press förrän Folk å Rock-Ingo ångrar sig och vill ge klartecken till att den där sångtexten går i tryck.
Dock är bloggens redaktör för tillfället så överlupen av material av mer angelägen nyhetskaraktär att Ingo i väntan på mer spaltutrymme för kulturella inslag får nöja sig med att få en liten dikt gå till trycket.
Han har gett den titeln »Neil Young looking at the Junkie Universe«.

Neil Young stoned in 1975
high looking at the sky
thinking of Danny Whitten
and marvelling over this
beautiful junkie universe

the moon as a silverspoon
with some lovely cocaine
and the stars in the dark
like golden needle sticks

thinking of what someone said
death´s the greatest fix of all
missing and envying his friend
* * *
Att gamla gubbrockare aldrig lär sig att de ska hålla sig till långsam och värdig lubbning och inte blanda in snabba intervaller. I morse drog det till i baksidan på höger lår. Jag och Chippen typ.
* * *
Att skapa är att göra någonting som ingen annan tror finns där.
* * *
»För att skriva fram en sann berättelse måste man inte sällan, för den stora sanningens skull, vara lite utanför sanningen i de små och mindre viktiga detaljerna. Lägga till, dra ifrån, flytta i tid och rum. För att den sanning man verkligen vill berätta ska kunna komma fram mera sant och starkt och äkta.«
Ernest Hemingway; fritt översatt ur »Ernest Hemingway on Writing«, edited by Larry W. Phillips
* * *
Klockan 13 på torsdag kliver den ständige ut till världspressen och meddelar att Paul Auster får årets Nobelpris i litteratur.
* * *
jag varnar
den här dagen
för att göra ett minsta
misstag
sen du vaknat
Bruno K. Öijer
* * *
På rak arm kan jag inte komma på någon annan kriminalförfattare som likt islänningen Arnaldur Indridason skrivit fem helgjutna böcker på raken. »Vinterstaden«, det senaste mästarprovet i serien om den älskansvärde, melankoliske kriminalpolisen Erlendur Sveinsson finns nu i storpocket.
Med mjuka pärmar finns också de övriga i serien: »Kvinna i grönt«, »Glasbruket«, »Änglarösten« och »Mannen i sjön«.
Se där har ni redan nu alla era julklappsbekymmer lösta.
* * *
Nästa stump har varit med förr, men för minnesklena och nytillkomna tittare går den i repris. Dessutom har jag haft en med mina mått körig dag i dag med begränsade möjligheter att värpa bloggtexter.
* * *
»Mamma hade lagat en oxstek med brunsås och vinbärsgelé och syltlök och glaserade morötter och pappa bjöd på snaps till sillen.
När mamma gick ut i köket för att se till steken, tog vi oss en snaps till.
›Lev som du vill‹, sa pappa, ›men låt mig aldrig komma på dig med att dricka vin till inlagd sill‹.«
Claes Hylinger; »Det hemliga sällskapet«
* * *
Vem är det jag som undrar vem jag är?
* * *
Jag har lämnat − vilket är murvelprat för »levererat« − en liten jobbtext. Sjuhundrafemtio anspråkslösa tecken. Minst sjuhundratrettio av dem var ett rent nöje att skriva.
Jag sitter nu kvar i läsåskrivfåtöljen och hyllar det spanska ordspråket.
»Så ljuvt det är att göra ingenting, och sedan vila.«
* * *
Två skitmål bjöd Brage Falun på.
Kuken, ballen Domnarvsvallen.

Pin-Up-tidningarna förstörde våra ryggrader

Jag lubbar saaakta en långrunda i det syrerika duggregnet, duschar hett och länge, sätter mig i mjuka kläder i läsfåtöljen men går först igenom de senaste dagarnas noteringar i den svarta Moleskinen.
Minnesanteckningar om böcker och skivor som bör skaffas. Dvd- och biofilmer som bör ses.
Löften till en själv om sådant som genast ska tas itu med men som redan har taskigt bäst före-datum …
Det gamla vanliga.

Men hur länge sen var det jag hade en läshelg av den här magnituden att se fram emot? Darkes böcker av Slas och om Papas syn på skrivande och Lennart Perssons sprillans nya »Sånger om sex, Gud och ond bråd död«.
Herregudibrallan.
Man måste ju fråga sig om det finns någon annan blogg därute som har sådana här läsare. Jag skulle inte byta ut Halvars huvudsakers läsare mot alla Alex och Blondinbellas och Rosings tillsammans. Jag vill inte ens länka dit, jag vill inte riskera att få hit en enda av deras läsare.
* * *
Med åren blir det allt skönare att leva nykter. Att varje morgon vakna och slippa känna sig som kapten Wolff-Hansen på sidan nio i Klas Östergrens »Ankare«.
* * *
Jag ville inte bli förförd av henne, men nog blev jag besviken över att hon inte ens försökte.
* * *

Någon − våra misstankar föll på gubben i ettan på andra våningen i trappen intill − denne någon hade dumpat en papperspåse med Pin-Up, Top-Hat, Cocktail och Kavalkad i Hasse Edströms cykelkällare på Tångringsgatan.
Vi var i förpuberteten, allt vi tidigare hade sett i den vägen var glimtar av våra mammor, så vi satt där i cykelkällaren den Beatlessommaren och förstörde våra ryggrader, försvagade våra sinnen och förgjorde varje liten möjlighet till ett anständigt liv.
* * *
Du skulle aldrig bytt ut
»Ondskans blommor«
mot en adressbok
dina rynkor börjar
täcka hela kvarteret
Bruno K. Öijer
* * *
»Bäst smakar sill och potatis när man brottats med en stendjävul hela dagen …
Och det skall inte knusslas med lök på sillen.«
Werner Aspenström
* * *
Det har varit mycket Dylan och Hemingway här ett tag nu. Men det kan enligt mitt förmenande aldrig bli för mycket Dylan och Hemingway (så, ja, skäms på dig, Egon). Ni missade väl inte Papalänken här i kommentarerna från DN:s Washingtonkorre Erik Ohlsson.
* * *
»På kvällarna kunde jag låna en telefon hos Rocks i baren, men det var förenat med vissa risker. Min föresats var att arbeta med boken på kvällarna och ett besök i baren kunde fördärva sådana föresatser. En enda drink i all enkelhet kunde förta all lust att arbeta, skingra de tankar som måste hållas samman och skärpta, väcka en massa andra lustar, få en beredd att köpslå, förhandla, skjuta upp saker och ting på en obestämd framtid. Det fick inte ske, i alla fall inte för ofta.«
Klas Östergren; »Gangsters«
* * *
Jag dricker en espresso fast det är sent; jag kommer ju ändå inte att vilja somna.
Espresso är godare än vanligt kaffe. Men gott?
Jag vet inte.
Det är espressons idé som räknas, inte smaken. Det heta, det beska, doften.
Kicken, den lilla sinnesförändringen.
* * *
Men Dylan får knipa käft i kväll.
I kväll vill jag läsa i tystnaden.