Skriva i mellanrum

Det tycks aldrig gå att hitta tillräckligt med skrivtid, hur man än gör och prioriterar bort av annat i livet.
För mig blir det allt mer till ett mysterium hur folk som har familj och ett annat yrkesarbete lyckas hitta den koncentrerade tid som krävs för att skriva böcker.

Sitter de hukade över sina manuskript på nätterna? Hur går det då med familjen och jobbet?
Nej, förmodligen har de det som Leif GW Persson tycks ha det, så lite att göra på jobbet att de kan skriva böckerna på arbetstid.

All min egen skrivtid, den som uppstår i livets små mellanrum, går nu, på grund av det där datorhaveriet, åt till att sitta och skriva om sådant som redan en gång var skrivet.
Ett nollsummespel är ju vad det blir av det.

Chanslös höstdag

Jag har travar med mer eller mindre nya böcker kring läsfåtöljen.
Ändå får hypen kring Karl Ove Knausgårds självbiografiska roman Min kamp mig att be Jesper köpa hem den åt mig när han och Michaela efter lunchen ska till Kupolen.

Det är en fantastisk oktoberlördag som jag vill vara ute i och suga musten ur, så när jag får hem boken tänker jag bara liksom titta till den, känna på den, mäta och väga den och kolla typsnittet i den och så där för att börja läsa den först någon gång framåt vintern, när jag har arbetat mig ner några våningar i de där olästa boktravarna.
Jag blir kvar där jag sätter mig med Min kamp.

Det tycks gå för mig som det gjorde för Stig Larsson när han läste och skrev om den norska originalutgåvan:
”Under hela den dagen och en bra bit in på natten, kanske fram till två, halv tre, gjorde jag ingenting annat än att läsa den boken. Jag bar med den till min kvarterskrog, läste samtidigt som jag åt. Sammanlagt 563 sidor – och jag läste den i ett enda sträck.”

Själv är jag på sidan 225, klockan är halv sju, och den svenska utgåvan är på 443 sidor.

Trött på jag

Jag … nej.
Tänk att nästan allting jag sätter mig för att skriva ska börja med ”jag”.
Jag måste försöka göra någonting åt det där innan jag skriver nåt mer.
Jag börjar istället för att skriva om på Marcus Birros nya bok ”Att leva och dö som Joe Strummer”. Den kändes bara så där, om ens det, när jag började på den förra helgen så jag lade den ifrån mig efter bara femton sidor.
Men jag brukar ju ge böcker trettio sidor, så det är jag beredd att ge Birro också. Kanske tar den sig. Annars har jag gott om andra böcker.

Konsten som navelsträng

Jag ser nu bland allt klotter i min Moleskine att Theodor Kallifatides längre fram i ”Det gångna är inte en dröm” återvänder till tankarna om att vi lever våra liv inom citattecken.
Den vackra flickan på den där kullen i Athen sviker honom redan samma kväll för en annan, en ambulerande bokförsäljare med ett bländande leende. Kallifatides förstår vad som är på väg att hända när han ser dem i en virvlande dans på en fest.
Den vackra flickans vita trosor – de som Kallifatides själv aldrig har lyckats komma innanför – syns, och bokförsäljaren med det bländande leendet har ”ett stånd som man kunde hoppa stav med”.

Kallifatides begraver sin hjärtesorg i studier av de gamla grekiska klassikerna, där han känner igen sitt bittra öde i deras kärleksdramer.
”Ännu en gång kom insikten att livet levs mellan två citattecken. Det är detaljerna som skiljer oss, ibland inte ens de.”
Kallifatides skriver vidare att han än i dag, som 71-årig författare, är övertygad om att ”konsten är människans navelsträng till den andra människan.”
”Jag tror att det inte finns någon viktigare insikt än att man är en länk i denna långa kedja.”

Hat trick av Mons Kallentoft

Vill bara meddela att Mons Kallentoft gör det igen. Nya, ännu inte utkomna, »Höstoffer« är tredje raka hiten för Sveriges nye crimekung. Bättre språk än Kallentoft har ingen av konkurrenterna i kriminalgenren.
Jag tror att den släpps nästa vecka, så skynda er läsa de två första delarna i Malin Fors-trilogin, »Midvinterblod« och »Sommardöden«. Båda finns i pocket.
Over and out.

Avundsvärd boktitel

Jag har ännu inte läst och kan således ingen åsikt ha om innehållet på de nittio sidorna som finns mellan bokens pärmar.

Dock är en sak säker vad gäller denna Daniel Boyacioglus femte diktsamling.
Den har en titel som kommer få andra böcker att stå där i hyllorna med omslagen gröna av avund:

»Det är inte hennes fel att jag skriver sämre«.

En Richard Ford i Hemingway-form

En del av er minns att jag för ett par månader sedan hittade en bok av Richard Ford på ett reabord utanför en bokhandel.
En Richard Ford som jag inte hade läst, inte ens visste fanns. »Att pröva lyckan« (»The Ultimate Good Luck«).

Nu har jag äntligen läst den också, och det visade sig vara en lysande roman på Fords ordknappa prosa.
Om vietnamveteranen Harry Quinn, som reser till Oaxaca i Mexico för att få ut knarksmugglaren Sonny ur fängelset. Han gör det för den vackra Raes skull, den förlorade flickvännen som är syster till Sonny.

Richard Ford är så bra som Hemingway var bara i sina allra bästa noveller. Och den goda nyheten är att jag nu ser att »The Ultimate Good Luck«, som Ford skrev 1986, fortfarande finns att få tag på i en häftad utgåva.

Tjatig påminnelse om boken

Det tycks vara knackigt med läskunnigheten på en del håll och kanter.
Så på, som det heter, förekommen anledning måste jag tjata och påminna om att min bok inte längre kan beställas direkt från mig.
Men ni får förstås mer än gärna beställa den från någon av nätbokhandlarna här nedan.
Det blev ju ett finfint pris på den där också. Om ni frågar mig.

PS: Ni som de senaste dagarna beställt boken av mig har meddelats om hur det ligger till i mejl.

Lapp på luckan

Det kunde jag ju inte tro, att så många skulle nappa på det här. Men så blev det, det är lapp på luckan. Böckerna jag hade kvar hemma hos mig är redan slut (så när som på ett gäng privata ex).
Så i fortsättningen finns »Där Ol’ Man River gör en krök« i en bokhandel nära dig.  (Adlibris är dock lite sena ur startgroparna, och hos en del »gammelbokhandlare« behöver du fråga efter boken och be att den tas hem).

PS: Alla som under helgen och i dag, måndag, har beställt signerade ex har fått orderbekräftelse via mejl.

Sista chansen beställa signerade ex

Sista chansen att beställa signerade ex av min bok direkt från mig till bloggpris närmar sig.
Det betyder inte att »Där Ol’ Man River gör en krök« är  slutsåld. Ännu ett tag kommer den att finnas på banan, kanske till och med i en andra upplaga. Det får vi se.

Men av orsaker som har att göra med ett fortfarande onämnbart projekt tar andra parter över lagerhållning och försäljning av första tryckningens restupplaga.
Det betyder att jag från och med nästa vecka – troligen onsdag eller torsdag – inte längre kommer att kunna signera beställda böcker. Inte heller bokens pris kan jag då längre bestämma.