Hat trick av Mons Kallentoft

Vill bara meddela att Mons Kallentoft gör det igen. Nya, ännu inte utkomna, »Höstoffer« är tredje raka hiten för Sveriges nye crimekung. Bättre språk än Kallentoft har ingen av konkurrenterna i kriminalgenren.
Jag tror att den släpps nästa vecka, så skynda er läsa de två första delarna i Malin Fors-trilogin, »Midvinterblod« och »Sommardöden«. Båda finns i pocket.
Over and out.

Avundsvärd boktitel

Jag har ännu inte läst och kan således ingen åsikt ha om innehållet på de nittio sidorna som finns mellan bokens pärmar.

Dock är en sak säker vad gäller denna Daniel Boyacioglus femte diktsamling.
Den har en titel som kommer få andra böcker att stå där i hyllorna med omslagen gröna av avund:

»Det är inte hennes fel att jag skriver sämre«.

En Richard Ford i Hemingway-form

En del av er minns att jag för ett par månader sedan hittade en bok av Richard Ford på ett reabord utanför en bokhandel.
En Richard Ford som jag inte hade läst, inte ens visste fanns. »Att pröva lyckan« (»The Ultimate Good Luck«).

Nu har jag äntligen läst den också, och det visade sig vara en lysande roman på Fords ordknappa prosa.
Om vietnamveteranen Harry Quinn, som reser till Oaxaca i Mexico för att få ut knarksmugglaren Sonny ur fängelset. Han gör det för den vackra Raes skull, den förlorade flickvännen som är syster till Sonny.

Richard Ford är så bra som Hemingway var bara i sina allra bästa noveller. Och den goda nyheten är att jag nu ser att »The Ultimate Good Luck«, som Ford skrev 1986, fortfarande finns att få tag på i en häftad utgåva.

Tjatig påminnelse om boken

Det tycks vara knackigt med läskunnigheten på en del håll och kanter.
Så på, som det heter, förekommen anledning måste jag tjata och påminna om att min bok inte längre kan beställas direkt från mig.
Men ni får förstås mer än gärna beställa den från någon av nätbokhandlarna här nedan.
Det blev ju ett finfint pris på den där också. Om ni frågar mig.

PS: Ni som de senaste dagarna beställt boken av mig har meddelats om hur det ligger till i mejl.

Lapp på luckan

Det kunde jag ju inte tro, att så många skulle nappa på det här. Men så blev det, det är lapp på luckan. Böckerna jag hade kvar hemma hos mig är redan slut (så när som på ett gäng privata ex).
Så i fortsättningen finns »Där Ol’ Man River gör en krök« i en bokhandel nära dig.  (Adlibris är dock lite sena ur startgroparna, och hos en del »gammelbokhandlare« behöver du fråga efter boken och be att den tas hem).

PS: Alla som under helgen och i dag, måndag, har beställt signerade ex har fått orderbekräftelse via mejl.

Sista chansen beställa signerade ex

Sista chansen att beställa signerade ex av min bok direkt från mig till bloggpris närmar sig.
Det betyder inte att »Där Ol’ Man River gör en krök« är  slutsåld. Ännu ett tag kommer den att finnas på banan, kanske till och med i en andra upplaga. Det får vi se.

Men av orsaker som har att göra med ett fortfarande onämnbart projekt tar andra parter över lagerhållning och försäljning av första tryckningens restupplaga.
Det betyder att jag från och med nästa vecka – troligen onsdag eller torsdag – inte längre kommer att kunna signera beställda böcker. Inte heller bokens pris kan jag då längre bestämma.

Redan helgdagskväll i timmerkojan

Fredag förmiddag, och jag och Boxarn – the hardest working guys i hela bloggosfären – har lubbat vår milrunda, plöjt tidningsbunten, sorterat gemburken.
Alltså redan helgdagskväll i timmerkojan.
Do not disturb-skylten är upphängd på dörrhandtaget, bokläsning och filmtittning väntar.
Två nya böcker: Jonas Gardells »Om Jesus« och Elizabeth Georges »Stråk av rött«.
Plus en ny dvd-film: Woody Allens »Vicky Cristina Barcelona« med Javier Bardem, Penélope Cruz och Scarlett Johansson.
Livet är om inte en fest så rätt fint.
Håll med om det, folk och fä.

Gratisbloggarens lön för mödan

Jag vet, det här är en taskspark, en fet smäll under bältet, ett Mike Tyson-bett i örat på alla er – och ni är ju några miljoner – som älskade boken »Vindens skugga« av spanjoren Carlos Ruiz Zafón.
Slå mig inte nu.
Men titta, lugnt och fint, vilken bok Ollebo, den bäste av brevbärare, kom hem till mig med i morse.
Försök att se på saken som en löneutbetalning till gratisbloggaren.
»Ängelns lek« (Albert Bonniers Förlag).
Av Carlos Ruiz Zafón.

En bok – fläskig sak, 586 doftande sidor, alldeles ny från trycket –  i vilken läsaren ånyo förflyttas till den Barcelonas skymningsvärld och De bortglömda böckernas gravkammare som vi lärde känna i »Vindens skugga«.

Om ni lovar att inte slå mig, så lovar jag i gengäld att berätta mer så fort jag har läst klart.
Vi lämnar ämnet och säger så så länge.

* * *
Dagens sökmotorterm: »big dick big weman«.

* * *
»Linda Skugge har skilt sig.
Jag ber härmed att få framföra mina hjärtligaste gratulationer.
Till Lindas ex-man.«
- Lennart Hill, de små ytornas Paganini, på sin blogg Hills Hillton.

* * *
Kommentar numero 5 000 på Halvars huvudsaker lämnades av en fulpostare som bara var ute efter att lämna en länk till en blogg med reklam för sitt företag. Så priset till Åsa & Elin blir en gratis fotvandring till sjön Bjusan, högt uppe  i Tjärnaberget här i Borlänge.

* * *
Andreas Ekström, den alltid lika kloke kulturskribenten i Sydsvenskan, skriver i nya numret av tidningen Journalisten en bra krönika om det kollektiva feltänket i journalistiken i »Gömda«-skandalen och Pirate Bay-rättegången.
»/…/ journalistik är inte att låta en person komma till tals i ord och med handlingar och därefter sätta punkt. Journalistik uppstår då man kontrollerar vederbörandes utsagor mot verkligheten, och sedan visar var det möjligen glappar. Detta har Aftonbladet inte gjort, vilket också Monica Antonsson med en för Aftonbladet besvärande lätthet reder ut på sin blogg.
Ska man verkligen behöva lära Jan Helin och Jan Guillou sånt här? Att en uttalad partsinlaga rimligen bör kontrolleras?«

* * *
Vi kör en till Hill:
»Det kunde vara betydligt värre. Man kunde ha Linda Rosing till mamma och Alexander Bard till pappa.«

* * *
Det var som jag kände på mig: bloggläsare är bokslukare. Nu behöver man aldrig mer oroa sig för att det blir för mycket bokprat här på Halvars huvudsaker.

* * *
Nej, det här has det inte tid med längre. En viss Carlos Ruiz Zafón väntar.

* * *
Eller också är det så att alla ni som inte har brytt er om att rösta gör det i protest mot allt bokprat.

* * *
Frågor på nåt här?
Nehej.
Häng on då.

Sorgen i när Slas är Stig

Tidningarna, de flesta, recenserar förstås i dag »Blåbärsmaskinen«, Nils Claessons berättelse om sin far Stig Claesson.
En bok om när Slas är Stig. En bok som trots att den har första recdag i dag redan har sålt slut av förstaupplagan.
Det visar hur folkkär Slas var, hur hemlig han var, hur stort intresset är för söderkisen med keps och cigg i mungipan.

Mats Gellerfelt i SvD läser biografin med samma sorg i bröstet som jag gjorde och avslutar recensionen:
»Jag erinrar mig Gunnar Ekelöfs kanske sista diktrad: ›En annan människas smärta kan du aldrig förstå‹. Och vem än Stig Claesson var, han lämnade efter sig en skatt av enastående litteratur. Människan förgår, verket består. Förhoppningsvis.«

Några andra recensioner av »Blåbärsmaskinen«:
Åsa Beckman i DN
Åsa Linderborg i Aftonbladet
Karin Nykvist i Sydsvenskan

* * *

Och när vi ändå pratar böcker: du som ännu inte har svarat i undersökningen här nedan – gör det.

Ta en tusen dagar härifrån

Först är det januari, sen blir man så sjuk att man inte kommer ur sängen på en vecka och så kommer februari och sätter sig tillrätta med sitt eländiga glåmiga arsle över tillvaron.
T S Eliot får säga vad han vill. Det är februari som är den grymmaste månaden. I februari har vintern pågått nog länge, för länge.

Det är i februari stora starka karlar låter sig däckas av små löjliga baciller.
Det är i februari folk börjar grubbla över meningen med vad de gör och allting och slutar blogga.
Man vaknar om morgnarna och så är den dan förstörd.
Snälla, ta en tusen dagar härifrån.

* * *
Jag har den tomma känslan av att ha varit för sent ute, av att vara en brandman som går och plockar i resterna.

* * *
Folk som inte läser böcker, jo, det finns folk som inte läser böcker – hur står de ut när de blir så sjuka att de måste ligga till sängs?

* * *
Man kan få porten utpekad för sig, men vägen måste man hitta själv.

* * *
Karin Fossums kriminalromaner med de norska polisrävarna Konrad Sejer och Jacob Skarre som problemlösare tillhör deckargenrens läsvärdaste.
Den nionde i serien, »Den onda viljan« (Forum), har allt man har lärt sig uppskatta hos Fossum: skicklig intrig, bra språk, litterär gestaltning och psykologiskt djup.
Tre män, barndomsvänner, ger sig mitt i natten ut i en båt. När en av dem kastar sig överbord ser de två andra bara på medan kompisen drunknar. Sejers och Skarres utredning kring vad som ligger bakom blir till en djävulsk utforskning av den mänskliga ondskan.

* * *
De blinda eleverna följer den blinda läraren och lyssnar till visdomen från den klapprande käppen.

* * *
Vilken av de översatta deckarförfattarna är störst på den svenska marknaden? Svar: Peter Robinson. Han är utan konkurrens den framgångsrikaste bland de kriminalförfattare som översätts till svenska. Enligt februarinumret av branschtidningen Svensk Bokhandel säljer en Robinsonbok omkring 200 000 exemplar inräknat alla format.
De som kommer närmast är Michael Connelly och Elizabeth George som båda ligger strax över 100 000 exemplar per titel.

* * *
För den som vill läsa Dennis Lehane i original finns nu »The Given Day« (»Ett land i gryningen«) i pocket.

* * *
Ta sig tid att vara alltings tid. Mogna så småningom. Vara den gamla älven som flyter fram, den hastiga och långsamma gången av allting.

* * *
»Varför dröjer jag mig kvar vid dessa triviala detaljer? För att berättelsens sanning ligger i detaljerna.«
- Paul Auster, »Dårskaper i Brooklyn«

* * *
»Efter tjugofem är alla lika gamla.«
- Oscar Wilde

* * *
En sak är att ha talang. Det är en annan sak att ta tillvara den.

* * *
Låtlistorna ni skickar är räddningen. Min egen musiksmak är stadd i akut förgubbning. Jag orkar inte längre sätta mig in i sånt jag inte sedan tidigare känner till.
Det är för djävligt. Det är inte mitt fel. Men det är så.

* * *
»Såg du vad den där djävla Bjurman skrev i Aftonbladet?«
- Ulf Lundell, sid  331 i »Värmen«

* * *
Häng on.

Alla nyårslöften redan brutna

Januari är inte ens slut och ändå har jag redan brutit alla mina nyårslöften.
Jag säger inte vilka det var, det räcker med själva erkännandet, men så pass kan sägas att det då för en månad sen fanns mycket att ta tag i.
Minst åtta av tio vanor och later man har är ovanor och olater.

Dock har jag här en teori. Jag kom på den för typ tre sekunder sen och som ett exempel på en vana som är en ovana så är jag genast beredd att sprida den world wide webb.
Här kommer den:
Jag tror att antalet ovanor och olater står i direkt proportion till antalet besserwissertyper i ens omgivning.

Nu när jag skrev ner teorin märker jag att den har oroande inslag av både matematik och logik så jag förstår inte riktigt vad jag menar, men det gör säkert ni.
Jag är ävenså osäker på om besserwisser är rätt ord för typerna jag tänker på. Jag har haft mycket omkring mig ända sedan i morse och är mer trögtänkt än vanligt i dag.
Jag kommer inte på det där andra ordet och det här är någonting som jag inte får göra annat än kickskriva för min terapeut.

Ni vet ändå vilka jag menar.
De där som själva Aldrig Gör Fel eller Har Fel.
De där som med sin egen uppblåsta och präktiga person utgör själva måttstocken för vad som är rätt och riktigt.
De där som ser ner på andra människors svagheter, tillkortakommanden och brister.

Så jag tror att jag menar så här med min teori:
Att ju fler såna typer man har att göra med, desto längre blir ens lista med nyårslöften.
Så fort jag insåg det, kom jag också på att jag ville ha varenda en av mina laster kvar.

* * *
Två läsarmejl tipsar om att pinga och länka och greja och ha mig till storbloggarna.
Jag ville inte. Jag tittade in hos några av dem. Jag vill inte.
Högstadiestilistik, rökrutesvenska.

* * *
Nu pratar vi inte mer om det. Allting blir ändå som det blir.

* * *
Att skapa är att göra någonting som ingen annan tror finns.

* * *
Nog har jag sagt att Don DeLillos »Falling Man« är släppt i pocket? Nu har jag sagt det igen.

* * *
I begynnelsen var ordet; jag har alltid trott på ord.
Men det är inte så att ord alltid fungerar.
Det är fullt möjligt för ord att fördunkla det de försöker förklara.

* * *
Det är ändå aldrig förändringarna vi vill ha som förändrar allt.

* * *
»/ … / tror jag inte på Kleerup och alla andra posörer som säger att riktig konst skapas genom droger. Jag tror inte att förutsättningarna för god konst är en lina kokain – jag tror att det är hårt arbete och en smula begåvning.«
- Alex Schulman ger emellanåt prov på att han när han vill kan vara annat än en nätmobbare.

* * *
Livet pågår på sitt sensationellt stillsamma vis.

* * *
Jag har 256 sidor kvar (tack för det), men vågar redan efter 101 sidor sätta min Van Morrison-samling på att Junot Díaz »Oscar Waos korta förunderliga liv« (Albert Bonniers) blir en av årets kioskvältarromaner.
Jag läser den så där som man läste äventyrsböcker när man var elva tolv år. Jävlaranamma så den killen kan berätta.

* * *
Jag har sagt det förr och måste nog säga det igen. Ta inte det jag säger på sånt blodigt allvar. Det räcker gott att jag själv tar mig själv på sånt Förbannat Allvar. Det räcker gott och väl. Jag vill inte ha på mitt samvete att någon blir medberoende i mina sjukor.

* * *
När Papa hjälpte James Joyce hem om kvällarna brukade hans hustru Nora öppna dörren och säga:
»Jaha, här kommer författaren James Joyce full igen med Ernest Hemingway.«

* * *
»All intellektuell utveckling har sina rötter i overksamhet.«
- Samuel Johnsson

* * *
Håkan Hellström gör en enda spelning i sommar. Självfallet väljer han att göra den på Sveriges bästa festival. Peace & Love. I Borlänge. 22-27 juni. Come on.

* * *
Häng on.

En onödig bok – men någon måste skriva den

Jag skriver i lugn och ro på en bok, sakta men säkert, nån timme varje dag, låter det ta den tid det tar, gör det av lust och inte plikt och nödvändighet.
En onödig bok, om man så vill. Men någon måste skriva den.
Upplägget är rätt flummigt; jag vill ha det så, vidöppet för infall och hugskott: korta texter som gör nedslag i ett jags liv. Jaget kan vara jag; det är det bara jag själv som vet.
Det mesta tycks mig dock based on true story.
Misstankar om att somligt är based on a false story kommer varken att bekräftas eller dementeras.

Varje text är en självständig liten berättelse, prosadikt, aforism eller betraktelse.
Själv ser jag den röda tråden. Om än ljusröd. Väldigt ljust röd.
Arbetstitel finns men är just vad den är: en arbetstitel.
Och det lutar åt att jag formger och ger ut den själv som originalpocket. Väntetiden bara på ett ja eller nej från bokförlagen är så lång som ett år.
Sådant pallar inte mina extremt franska nerver.

* * *
Det stramar i ljumsken i dag. Den lömska halkan finns alltid där så här års och får lubbaren att spänna sig.

* * *
Alkohol är för mig vad kryptonit är för Stålmannen.

* * *
Jag hann igår kväll läsa 77 sidor i Johans Klings debutroman »Människor helt utan betydelse«. Betydelsen av den uppgiften är att boken håller.

* * *
Ni hittar den unge skrivarfantomen här uppe i vännerluckan.
Nu släpps 24-årige Marcus Grahns debutroman »Picasso valde också Kristinehamn« i pocket (Månpocket). Jag läste ett signerat ex i inbundet original och kan gå i god för det sanna i förlagstexten.
En bok om att tappa bort sin fru och försöka hitta henne. En bok om att ha tappat bort sig själv och tvingas börja leta. En bok om två veckor på värmländska landsvägar, om tanter och transvestiter, Bob Dylan och Tommy Blom, och Den Helvetes Jävligt Stora Kärleken.
Halvar says: En bok som bör finnas i varje anständig bokhylla.

* * *
Aksel Sandemose skriver på ett ställe att det är styrkan och arten av koncentrationsförmåga som är den absolut avgörande faktorn i ett människoöde. Stackars mig.

* * *
»För hans kraftfulla och inom nutida berättarkonst stilbildande mästerskap. Senast ådagalagt i The Old Man and the Sea.«
- Svenska Akademiens motivering vid tillkännagivandet av att 1954 års Nobelpris i litteratur gick till Ernest Hemingway.

* * *
Bortsett från att jag har svårt för humorböcker överhuvudtaget blir det sällan eller aldrig lyckat att göra bok av radio- och tv-komik. Aktuellt exempel på det är »Mia & Klara – ska vi skratta eller gråta?« (Frank förlag).
Här finns ingenting av den gestaltning komikerduon Mia Skäringer och Klara Zimmergren med hjälp av grepp som dialektik och minspel och andra teatrala pricksäkerheter ger karaktärer som Tabita och Gulletussan.
Vad som kan vara hysteriskt roligt i tv och radio blir mellan bokpärmar mest tröttsamt och krampaktigt. Som utropstecknets uppmaning: ni såg väl hur roligt det här var, så skratta nu då!

* * *
»En författare bör skriva vad han har att säga och inte prata«.
- Hemingways avslutning på sitt skrivna tacktal för Nobelpriset. Som USA:s ambassadör fick läsa upp, då pristagaren inte inställde sig personligt, förebärande sina skador från flygolyckan i Afrika året innan.

* * *
Jag pratade för nån månad sen om de sex och en halv kartongerna som stod i garaget och utgjorde restupplagan av min bok »Där Ol’ Man River gör en krök«.
Vad jag då inte kände till respektive hade glömt var att A, på hennes ordningssamma vis, redan när boken kom från trycket hade stuvat undan tvenne bokkartonger i ett källarförråd och att ytterligare ett parti böcker av okänt antal finns hos en viss skivnasare här i Borlänge. Alltså finns något hundratal ex kvar.
Vilket känns bara bra. Faktiskt. Någon brådska med att få en ny bok på banan behövs inte.

* * *
Drickandet är inte problemet. Man själv är problemet – så länge som egot styr. Ta bort tiden från drickandet. Ge det inte något förflutet eller någon framtid. Lev i en intensiv närvaro i det icke drickande nuet  – och upptäck vad som händer.

* * *
Det ska betalas räkningar och skrivas fakturor nu igen och jag avskyr det. Magnifikt intensivt. Likt Ingmar Bergman har jag nog hela livet lidit av dyskalkyli, en motsvarighet till dyslexi som innebär att man har svårt att räkna och inte minns siffror.

* * *
Jag praktiserade tänket ovan, det stämde, själva drickandet var inte problemet – och jag fick svart bälte i vardagsenergi.

* * *
Häng on.