Somliga blir bjudna på nobelfesten, andra väljs in i rock’n’ roll hall of fame.
Själv har jag förärats en egen liten hörna på Halvars formidabla hemsida.
Äran är minst lika stor.
Här är det meningen att jag regelbundet ska publicera en egen liten spotifylista.
Det blir enda stället där jag gör det.
Kanonkul.
Jag är alltså Per Georg, som ibland också uppträder under namnet Per Bjurman. Liksom centralgestalten i den här bloggen kommer jag från Borlänge och där hade jag Halvar som mentor – och kär vän – på Borlänge Tidning och Falu-Kuriren under ett decennium.
Sedan flyttade jag till Stockholm och blev musiktyckare åt Aftonbladet. Numer återfinns jag i New York, som korrespondent åt samma tidning.
Men nog om det.
Let’s rock.
* * *
BJURRES BIG EASY, VOL. 1
Första listan – om vi nu ska bortse från uppvärmningsförsök som publicerats på annan plats i den här bloggen, och det ska vi – är en liten New Orleans-historia.
Jag var just där för första gången på två år och insåg återigen att det nog är min favoritplats på hela jordklotet.
Så här låter den, vill jag påstå.
Några korta saker om några av låtarna:
• Louis Armstrong ligger inte först av någon tillfällighet. Jag är, främst på grund av det där nyliga Big Easy- besöket, inne i en tung Satcmho-period. Och det här är nationalsången just nu.
• Aaron Nevilles insjungning av Randy Newmans ”Louisiana 1927” handlar om de svåra översvämningarna på 20-talet, men kom att bli ett slags soundtrack till Katrina-tragedin också. Det är den ni ska tänka på när ni hör Aarons änglalika röst.
• Anders Osbourne är en svensk musiker, låtskrivare och skivartist som bott i New Orleans i över 20 år och blivit en av tungviktarna på den lokala musikscenen. Ni borde förstå varför när ni hör den här Big Easy-färgade Van The Man-parafrasen.
• Det är en Aaron Neville-sång på slutet också. Jag tycker egentligen att man ska inskränka sig till en låt per artist på såna här listor, men Aaron Neville är Aaron Neville. Versionen av ”Ave Maria” kan med fördel spelas tunga söndagsförmiddagar. Då blir ni alldeles andliga, tror mig.
Och, vi hörs inom kort.
* * *
Jaha, söndag förmiddag.
Jag vet inte riktigt vad jag menar med det – annat än att det här är låtar jag lyssnar på då. Men man måste inte alls vara bakfull, man måste bara vara i ett tillstånd av…ja, söndag förmiddag liksom. Det är nåt slags hybrid av vemod och andlighet jag är ute efter. Tror jag.
Några kommentarer till låtarna har jag inte. Annat än att Van The Man-låten förstås är tillägnad Halvar. Ingen guru, Thomas. Ingen metod. Ingen lärare. Bara du och jag i trägårn. Typ. Jag vill också ha sagt att man lätt kan glömma hur jävla bra Tom Waits är. Och att det är svårt att begränsa de här låtlistorna när det inte finns nåt riktigt stopp. Så volym 2 kan komma när som helst.
P.S ”Sunday Morning coming down”…visst. Men den har blivit så oerhört uttjatad i de här sammanhangen. Då tycker jag Big Kris kan få vara representerad av annat istället. Fast han måste förstås vara representerad. Han ÄR söndag förmiddag. D.S
* * *
BJURRES SOUL VOL 1
Det har varit lite dåligt med pigment på de första listorna, tycker jag.
Så här kommer 20 fina soulfavoriter.
Några korta kommentarer:
• Al Green är det sorglig Spotify-brist på. Det finns i princip bara sentida, och inte så roliga, nummer med honom. Varför? Man vill ju ha med The Reverend på sina soullistor.
• Motown är det inte mycket av. Kommer på en separat lista, är det tänkt.
• Aretha- och Otis-låtarna kan kännas lite uttjatade. men det struntar jag i. De är ju så jävla bra.
• Fattar ni hur hårt Curtis öppning svänger?
• Synkop-breaket i Johnny Bristol-låten…det var själva navet kring vilket det äktenskap jag en gång levde i kretsade.
• Underskattade Clarence Carter såg jag och Virtanen live i New Orleans en gång. Han var otroligt snuskig. Och rolig.
• Med Bill Withers är det ju egentligen ”Live at Carnegie Hall” – världens bästa livskiva – man ska hämta låtar från, men den finns inte heller.
• Lorraine Ellison-dramat är den självklara avslutningen – här såväl som på klubbar med självaktning.
Jag hade aldrig hört talas om den förrän jag gjorde en underbar intervju med Lou Reed i New York 1995.
Jag hade läst hela biografier om hur mycket Rock ’n’ Roll Animal hatar journalister och var livrädd när jag klev in på Sister Ray Management-kontoret.
Men jag tror han tyckte synd om mig, jag stakade mig som en tredjeklassare under första engelskalektionen under de första frågorna, och efter ett tag blev det supertrevligt.
Bland annat berättade han om Lorraine Ellisons ”Stay with me”.
– Gå och köp den nu efter intervjun, beordrade Lou, det är den bästa låt som någonsin spelats in.
* * *
Den här listan har publicerats tidigare, i en första-version, på annan plats i Halvar-bloggen. Men jag tycker den är så bra att jag drar av den igen – i lätt uppdaterat skick.
Som jag sa redan då är öppningen kanske lite…lång. Men den måste vara med, det är ju öppningen i Woodys ”Manhattan”. Lyssna ett par minuter och hoppa sen direkt till Joey och pojkarna, det är mitt förslag.
För övrigt är det en skandal att Jonathan Richmans ”Springtime in New York” inte finns på Spotify. Men leta på annat håll, den är HELT essentiell den här tiden på året.
* * *
Här kommer ett blågult påskägg från Manhattan.
Bara svenska artister – som sjunger på svenska.
Inget hippt, inget märkvärdigt – bara väldigt bra. Tycker jag.
Några saker:
• Det är chockerande att Barbro Högbergs ”Med ögon känsliga för grönt” inte finns på Spotify. Fixa, för satan.
• Och inget med bob hund annat än senaste…vad är dealen med det?
• Jakob Hellman?
• Vi har Thåström i tre olika inkarnationer. Ingen tillfällighet förstås. Och den sista, Bibel…hur kan den vara så bortglömd? Makalös låt, ju.
• Versen i Tomas Anderssons Wijs Blues om en liten bar är Och stora havet på Folkhemmet. Där bodde jag några år och därför förekommer jag i texten också. Ni kan ju försöka lista ut på vilket sätt.
• Vi har Olle Ljungström i två olika versioner också. Ingen tillfällighet det heller.
• Mikael Wiehe har aldrig varit bättre än i avslutningen – som säger alldeles för mycket om hur jag allt oftare känner mig.
Rock on!
* * *
I senaste Rolling Stone berättar Kris Kristoferson för Ethan Hawke vad Waylon Jennings en gång sa om en countrysångare han tyckte hade smörat till hela genren nåt för jävligt:
– Han har gjort för country vad strumpbyxan gjorde för fingerpullningen.
När jag läser det inser jag att jag måste snabba på med min fina countrysamling och, well, här är den nu.
Bäst hittills, om ni frågar mig. Visserligen innefattar den några nummer Waylon säkert skulle förknippa med petting-svårigheter, men likafullt…så jävla bra är det.
Ett par saker, som vanligt:
• Två Louvin’ Brothers? Ja, givetvis. Det är ju Louvin’ Brothers.
• Du måste lyssna noga på Brad Paisleys ”Alcohol”. Det är alltså alkoholen som är ”jaget” i sången och jag vet fan inte om jag nånsin hört nåt fyndigare .
Ah, för ordningens skull, så ni inte missar nåt… här är den:
”I can make anybody pretty
I can make you believe any lie
I can make you pick a fight
with somebody twice
your size. . .
Well I’ve been known to cause a few breakups
and I’ve been known to cause a few births
I can make you new friends
Or get you fired from work.
(Chorus)
And since the day I left Milwaukee
Lynchburg, Bordeaux, France
Been makin the bars
With lots of big money
and helpin white people dance
I got you in trouble in high school
and college now that was a ball
you had some of the best times
you’ll never remember with me
Alcohol, Alcohol
I got blamed at your wedding reception
for your best man’s emberrasing speech
and also for those naked pictures of you at the beach
I’ve influenced kings and world leaders
I helped Hemingway write like he did
and I`ll bet you a drink or two that I can make you
put that lampshade on your head . .
And since the day I left Milwaukee
Lynchburg, Bordeaux, France
Been makin a fool out of folks
just like you
and helpin white people dance
I am medicine and I am poison
I can help you up or make you fall
you had some of the best times
you’ll never remember with me
Alcohol
And since the day I left Milwaukee
Lynchburg, Bordeaux, France
Been makin the bars
With lots of big money
(crowd:) and helpin white people dance
I got you in trouble in high school
and college now that was a ball
you had some of the best times
you’ll never remember with me
Alcohol, Alcohol”
I Milwaukee gör dom, om någon undrar, öl – och i Lynchburg gör dom Jack Daniel’s.
Så var det med det.
Och om någon känner sig brydd har det alltid varit den stora styrkan i den hutlöst underskattade countryn.
Texterna.
Sättet de bästa av dem med de mest besjälade av röster berättar historier om alldeles vanliga människors liv och vardag.
Äh, lyssna så fattar ni.
* * *
Ledsen att det varit så tyst i Bjurres hörna, men Stanley Cup-slutspelet pågår och för att citera Tony Soprano:
It’s my busy season.
Nu har jag dock satt ihop en liten Lundell-samling.
Jag vet inte riktigt varför.
Kanske är det för att jag blev så jävla glad över att jag såg att han ska komma till Borlänge på Peace & Love, när jag är hemma, men hur som helst…här är den.
Det handlar inte om hans ”bästa” låtar, bara de som av olika anledningar råkar vara mina personliga favoriter.
Har bara en låtkommentar.
Avslutingen, ”Connemara”, är antagligen det mest magnifika han någonsin gjort. Att inte fler insett det – ja, att den inte resulterat i statyer – beror, tror jag, på att inte tillräckligt många orkat lyssna på hela.
Det ska ni göra nu dock.
* * *
Det har varit väldig stiltje i Bjurres hörna, jag vet – och jag ber om ursäkt. Men först blev det intensivt Stanley Cup-slutspel, sen semester och…ja, några fler ursäkter kommer jag inte på.
Men nu kommer ändå en liten lista, Summer of 09, med sångerna som av olika anledningar utgjort mitt soundtrack denna både heta och kyliga sommar.
Några ord om låtarna:
• King-Size Papa
– Blev påmind när ljuva Elena plockade fram sången på en magisk efterfest i Stockholm i förra månadsskiftet. Det var en nationalsång under mitt äktenskap. Handlar ju om mig. Tolka det som ni vill…
• You can call me Al
– Ett av numren som gjorde sista efterfesten på Peace & Love till en av sommarens stora höjdpunkter.
• Cruisin with Cab
– Mer Elena-förknippat. Hon gjorde intryck…
• If you ever go to Houston.
– Jag tycker nya Dylan är svinaktigt bra. Och det här är toppnumret. Los Lobos-Hidalgos dragspel…ah.
• Långbort
– Bästa låten på senaste Thåström. Var fantastisk på Peace & Love också. Det är något oroande i den här. Nåt sorgligt. Nåt otäckt. Och ohyggligt vacker..
• I’d rather drink than talk
– Nationalsång efter några dagar på Sverige-semester, tro mig. Och ja, den var ju också finemang på Peace & Love.
• They don’t care about us
– Min absoluta MJ-favorit.
• Just to walk that little girl home
– Fick just den bedrövliga nyheten att Minken ligger för döden. För jävligt. Hade helst velat hylla honom med nåt från Le Chat Bleu, eftersom det är ett av rockhistoriens mest bortglömda mästerverk, men den finns inte i Spotify-biblioteket, så den här romantiska saken får duga som surrogat.
• Nu kan du få mig så lätt
– Minnen av P&L igen. Den där ljusa natten när Håkan avslutade…fan, det hör till det finaste jag upplevt som vuxen.
• Convoy
– Väldigt tuff bilåkarlåt, i största allmänhet. Jag vill också vara med i en konvoj.
• En gång i Stockholm.
– En gång i Stockholm var det…
• (She’s so) Untouchable
– Och när jag hörde om Minkens sjukdom började tänka på en annan som aldrig fick det erkännande han förtjänade. Som av en händelse var det Minken som hittade Johnny efter överdosen på det där skithotellet i New Orleans. Fina, fina Johnny. Som jag älskat det sjaviga hänget i det här gitarrspelet, när det hela tiden låter som att allt ska gå sönder men inte gör det. Halvar-kommentatorn Conny Thunders vet definitivt vad jag talar om.
• Stick å brinn
– Såg aldrig Strängens nya band på P&L, men jag hörde så mycket om en tydligen förträfflig spelning att jag var tvungen att skaffa plattan. Och den visade sig ju vara kanon.
• Mary Jane’s last dance
– Plöjde just Bogdanovichs Petty-dokumentär. Då får man Petty-feber.
• Bröder
– Träffade Sticko Per på…just det, P&L. Han var så trevlig att jag var tvungen att kolla upp musiken. Så här bra lät den.
• Straight to you
– Har ett längre tag varit inne på Cave-ballader. Det här är ju en av de mest monumentala.
• Why can’t I touch it?
– Hade helt glömt hur lysande den här är. Så dök den upp i ett av de första ”Entourage”-avsnitten för säsongen. Då mindes jag.
• Closing time
– Fint fynd hos Ingemar på Folk & Rock.
• I don’t wanna go there
– J. Mascis, en av de senaste decenniernas stora gitarrhjältar, larmar inspirerat igen.
• Didn’t you know how much I loved you
– Pickler är ett av sommarens finaste countryfynd.
• Chuco’s Cumbia
– Såg Los Lobos på en båt som gick runt Manhattan förra fredagen. Magiskt.
• The more you ignore me, the closer I get
– En kommentar stammisarna kan rikta till Halvar nästa gång han har långt blogguppehåll…
• Summer breeze
– Alltid en av alla somrars stora hits.
* * *
Nja, när vi ändå är på gång – här kommer det en Tom Waits-compilation. Har haft svår feber på honom ändå sedan i våras och…well, här är de nummer jag tycker bäst om.
* * *
Kan man göra comeback i Bjurres hörna?
I så fall:
Listan med de bästa artisterna från, och låtarna om, Texas.
Jag råkar vara där just nu och blev så inspirerad att jag bara måste smälla ihop den.
J.R Ewing och Punk Anderson hälsar.
* * *
Winter Blues 2010
Inspirerad av de vemodiga stämningar bloggaren gjutit i sina senaste inlägg har jag satt samman en liten vinterblues-samling.
Jag tror den talar för sig själv.
Men det är en särskild förhoppning att bloggaren själv har de här låtarna i lurarna de närmaste dagarna. Det är så de ska avnjutas. I lurar. I synnerhet kanske det avslutande mästerverket från Miles.
Att jag fuskat och plockat två spår får soundtracket till ”Up in the air” får ni ta – både filmen och soundtracket är ju så satans bra.
Så småningom kommer det en partysamling också, men såna är fan svåra att sätta ihop i januari.
Lovar gott, detta. Kommer givetvis att tjata om teman. Det får du stå ut med.
Mycket trevligt initiativ! Ska bli ett sant nöje att följa den här hörnan.
Välkommen in på redaktionen. Hoppas du skall trivas i din hörna. Lite trångt blir det. Vi har ju lagt på oss en del erfarenhet och pondus de senaste åren.
Det är bara att hojta om det fattas något. Heineken finns det dock inte.
Första listan rullar ut ur högtalarna…
Conny, det handlar inte om att stå ut. Det är en önskan! Ge mig utmaningar, jag önskar det hett!
Din önskan är uppfylld. Dina 10 bästa covers på Bob Dylan hade varit skoj att få se/lyssna på.
Mycket Dylan i mitt huvud nu. Det är förstås ditt fel Weman. ;)
Listan din var härlig. Skulle vara otroligt kul att åka till den amerikanska Södern, äta kräftor på upponervända bensinfat med tidningspapper, gumbo, jambalaya…lyssna på jazz och blues på nån cool klubb eller i nåt gathörn. Åka båt i månskenet i träskmarkerna och dansa till ett cajunband till morgonen, kanske ta en tur med en gammal fin ångbåt på Mississippi…Japp, nån gång i livet ska jag göra det.
Instämmer, fin lista. Det var till och med trevligt att en måndag stå och diska i ett grått Uppsala under tiden man lyssnade.
Per.
Gimme Powerpop. Helst 70- och 80-tal.
Upp till bevis nu.
Är det bara jag som får felmeddelande i Spotify? ”Playlist not found” står det.
Sedan skulle jag gärna se en spellista på temat ”Musik att spela i flyktbilen efter ett bankrån”. Där har du något att bita i!
Never mind, nu fungerar det fint. Härlig lista!
Ser ut att vara en förnämlig lista detta oxå. Kanske den kommer att passa sent ikväll när man söker tröst. Leksand ligger för tillfället under, skam på torra land.
Om bloggredaktörn – själva inkarnationen av ”andlighet och vemod” – får lägga sig i här: ”Söndag förmiddag, volume 1″ ska man lyssna på sju dagar i veckan.
Man tackar allra ödmjukast för två fantastiska listor.
Henry Hill, din gamla tjallare, jag gjorde ju en powerpop-lista för nån månad sen. Den är fortfarande ok, men inte tillnärmelsevisvis så bra som den var. Av HELT obegriplig skäl försvann några av de bästa samlingarna med obskyr powerpop – inklusive ultimata mästerverket ”Back of my hand” med The Jags, given öppning – när Spotify fick rensa. Som om dom bolagen, de flesta icke-existerande längre, skulle ha nåt emot det här streamandet. Så jag vetifan, det GÅR inte att göra den underbara genren rättvisa längre.
Söndagslistan passar utmärkt att trösta sig med dagen efter en trist match på Hovet.
Den är fortfarande ok säger du.
Vart är den? säger jag.
Back of my hand är förresten en alldeles lysande låt. Walter Clevenger (Har du hört honom? Om inte – kolla genast upp!) har gjort en likaledes lysande cover.
Mer New Orleans! Grym spellista! :)
Okej, en Springsteen-lista pronto!
Lista med Kapten Haddock-uttryck?
Nykomling på Spotify… igen. Kommer inte in från Österrike… Har inte lyssnat och känner inte alla men Louisiana 1927… just nu… Nu kommer jag bli en trägen gäst här. :-) Skatan
Tack för fina listor, har själv lagt ut några
big up!
Väldigt fina listor! Tack för det.
De som önskar Springsteen-lista, en sådan går väl knappast att göra utan bootleg-upptagningar? Personligen önskar jag en maffia-lista. Skulle kunna gå att göra mycket fint på en sådan.
Varför är det inte en enda som kommenterat countrylistan? Ingen som gillar så bra musik? Conny, du måste väl förstå?
Ursäkta per-georg har varit upptagen. Kollade snabbt igenom den och man kan inte annat än att bli glad när en man som Johnny Paycheck är med på listan. Det finns en til,l mig veterligen som haft med Mr Paycheck på en halvarlista Guess Who? Jag återkommer med rapport om listan när den är genomlyssnad och analyserad
Den kom väldigt tätt efter svensktoppen.
Man måste vara på lite C&W-humör också för att kunna uppskatta en sådan lista. Men jag tar fram den då och då och diggar (vilket gammalt ord).
Nu måste jag hålla koll på vad dom har för sej i Lost.
Countrylistan hade jag missat. Men nu så. Låter fint så här i det bleka halvdana Uppsala-solskenet.
Sant, LAsse. Det blev nog lite tätt på given där.
Du är ursäktad, Conny. Och jag är inte förvånad över att du är Paycheck-fan. Men till nästa gång behöver jag din hjälp. Fatasin tryter, så förslag på tema vore väldigt välkommet.
Per Georg- Det skulle vara kalas med en lista med låtar som handlar om verkliga (kända) personer.
Till Figge. En lista artister som sjunger om andra artister:
http://open.spotify.com/user/stuhre/playlist/71lRPTvkMg1w0jNouNlGXq
Vassego.
Tackar tackar Tobbe
Per-George, redaktören på denna sida är ju begiven på tjejpop.
Själv har jag snöat in på covers, vad tror du om en battle på covers. Punk är ju oxå ett område som är sorgligt eftersatt på denna sida. Liksom garagerocken. Det är dagens tips, fler kommer var så säker. Man måste ju hjälpa lillgrabben.
Punk-lista tänkte jag också skriva. Backa några år och sätt ihop en arg och larmande lista.
Visst är Paisleys låt fyndig.
Men att påstå att dom brygger öl i Milwaukee, är väl något av en överdrift. Älska i kanot…
Men det har väl poppat upp några mikrobryggerier även där.
Mera punk åt folket..
Alla pratat svenska…..så mycket bra musik det finns….
Jag både tror och tycker att Per Georg kan sätta ihop en skön duett-lista.
Eller kanske comebackskivor. Är alltid lite svag för gamla fallna hjältar som kommer tillbaka med bravur.
Håller med Åke!
En lista med covers som slår, eller åtminstone tangerar orginalen?
Den där listan med artister som sjunger om andra artister var en killer.
Don Henley must die med Mojo Nixon var ny för mig, kanonlåt.
Apropå Don Henley, the Eagles har ju gjort en fantastisk låt om Gram Parsons – My man.
Ikväll på TV4 skall Carina Berg flytta in hos Marcus Schinkenberg i New York. Dom skall styrketräna, mata duvorna och kolla nattlivet.
Det hade ju blivit ett fan så mycket bättre program om Carina flyttat in hos Per Georg!
kanonbra country-lista! men jag saknade faktiskt den så underskattade Toby Keith…
@ 43, Henry:
Från Wikipedia on Mojo Nixon och Don Henley.
…The following year Nixon recorded a solo album on Engima called Otis. On this album Nixon continued his assault on pop culture, most notably in the song ”Don Henley Must Die.” Several years after its release, Henley jumped onstage with Nixon at The Hole in the Wall in Austin, Texas, to perform the song. When Henley jumped out of the crowd, the dumbfounded Mojo immediately asked ”Is Debbie Gibson here too?” Nixon later praised Henley thusly: ”He has balls the size of church bells!”
@ 46, That is fan rockenroll.
Jaha du, Lasse W. Och smeknamnet ”Beer capitol of the world” har dom bara tagit ur tomma luften då?
Det är ju bland annat Millers hemort.
Läs här:
http://www.beerhistory.com/library/holdings/milwaukee.shtml
I sammanhanget tål det ju att påminnas även om Jerry Lee Lewis ”What made Milwaukee famous” också,
Amen, nu menar jag ÖL. Kvalite inte kvantitet.
Hur går det med punklistan?
Här är vi i koma allihop pga vårtrötthet.
För Per Georg
Skulle gärna se en komplettering av den fina country-spellistan innehållande de finaste pedal steel-balladerna.
ola magnells nya perspektiv är ju en supernostalgiker,fan va bra
en annan bra countrylåt om alkohol är:
Blake Shelton ”The More I Drink”
men Brad Paisleys var faktiskt grym.
”Bjurres klassiker”! Ett väldigt saknat inslag som skulle sitta fint i den här hörnan.
Får man be om en Elvis-lista också?
Elvis tips till Cee-Jay http://open.spotify.com/album/16zTeth7ZyzDS7qGH4NNca
Lyssna på cd 2 Las Vegas slutet 60 -talet svänger som 17.
Det finns ju en del plattor att välja på, men denna år min favve denna vecka.
@Conny Thunders: Den ska jag, när Bobo Karlssons Urban Safari (utmärkt påminnelse, Halvar!) påbörjas i kväll, lyssna på, tack!
En utmaning till Hr Bjurman: 15 sånger om Stockholm
Till Dizzy, lite sent påkommet (hittat)
Har du sökt själv, hittade du förmodligen:
http://home.swipnet.se/brell/haddock.html
Själv är jag amatör i ämnet och försöker desperat hitta på egna, var gång jag blir förbannad. Du vet, i trappan – på väg hem.
Men, mästaren (och hans översättare) är mig överlägsna. Utom i det där ”anamma”, som betyder motsatsen. Där sprack yrkeshedern.
Anfäkta & Förbanna! borde det väl heta?
Die Übersetzern sind Verlor’n!
Ja,, va var det jag sa…. Nu är dom ihop igen!! Trots all skit som passerat mellan dom!
Men Ola, vad kul att se att du är här!
:-)
Vid alla långsvansade skeppskatter….tack KenNet, din gamla sötvattenspirat,den var bra, mycket användbar!!
Countrylista! Tack för det Per!
Buzzcocks i ”Entourage”….så jävla bra
När kommer nästa lista bjurre? har snart lyssnat sönder alla dina tidigare listor :)
Undrar hur det är med den gamle rockern Bjurre… Svansar han bara som en mops efter Madde nu för tiden och har helt glömt sina åtaganden på denna sida?
Äntligen en ny lista. Men jag måste erkänna att den kommande partylistan lockar ännu mer eftersom jag själv har så svårt att sätta ihop sådana.
PS jag röstade på dig som bäste sportbloggare också för ditt sköna sätt att skildra NHL-hockeyn
A fascinating discussion is worth comment. I think that you need to
write more about this subject, it might not be a taboo matter but usually people do not talk about these subjects.
To the next! Best wishes!!
Thank you for the good writeup. It in fact was a amusement account it.
Look advanced to far added agreeable from you! However, how could we communicate?