Ställ Dan Brown vid skampålen plus Ps
november 9, 2009
Boxarn, inte nog med att han är den muskulösaste, hårdast tränade och konditionsstarkaste jycken på den här sidan om Ol’ Man River – nu kör vi också helt Utan Koppel, inte ens halsband, på våra expeditioner.
Hanhundar som man förr trodde att Boxarn, vilt krängande i kopplet, ville slita strupen av när vi mötte bryr han sig inte ens om. Vi bara knallar förbi, Boxarn lös och ledig med huvudet i höjd med mitt vänstra knä.
»Jag bryr mig väl inte ett skit om dig«, ser han ut att tyst säga till sina forna dödsfiender.
Otroligt, jag förstår inte hur det gick till och att det kunde vara så lätt. Och hundarna, de kopplade, som vi möter håller sig också lika lugna som Boxarn.
Deras mattar och hussar är lika häpna som jag. Minst lika häpna.
Fråga mig inte hur det gick till.
***
Har du läst »Da Vinci-koden« behöver du inte bry dig om att läsa uppföljaren »Den förlorade symbolen«. Det handlar om samma lika bok. Tom spänning och ideliga cliffhangers som får en att jaga vidare får att få veta hur det ska gå.
Vid jaktens slut sitter man där och känner sig lurad och bestulen på de timmar det tagit att läsa en bok fylld av pappfigurer, orimligheter och ett slut som Dan Brown borde stå vid skampålen för.
***
Det är tredje spåret, »Silly lover«, på Fibes, Oh Fibes! album 1987 som avslöjar Fibes, Oh Fibes! som Prefab Sprout light.
***
Massa böcker jag ville tipsa om blev det ju inga tips om när det lades sten istället för att blogga. Till exempel Marcus Grahns nya bok »Men det här är det väl dumt att slänga? Finfin krönikesamling som i slutänden visar sig blivit till en utvecklingsroman. Du kan läsa mer om den här.
***
En del av mig gillar inte att skriva det här, jag vill ju att skivbutikerna ska leva vidare, men faktum är att jag inte har köpt mer än ett par tre cd-skivor sedan jag för ett år sedan skaffade mig ett premiumkonto hos Spotify. Så gott som varenda ny skiva jag under den tiden har läst om eller på annat vis hört talas om och känt att jag ville skaffa har jag ju funnit att jag redan »har«.
Så jag tvekar inte ett ögonblick nu när det är dags att förnya abonnemanget, särskilt nu som ljudet är förbättrat, nya skivor finns innan de ens finns i handeln och det går att tanka ner sina spellistor i podden och spela offline.
Aldrig har väl nittionio spänn i månaden känts vettigare investerade.
Nu väntar jag bara på att den där spotifyvarianten för film, vad den nu heter, ska släppas. Själv har jag föranmält mitt intresse.
***
En av alla nya böcker jag har på nattygsbordet är Philip Normans biografi »John Lennon«. Att den har legat där några veckor nu utan att ännu vara utläst får ni tolka som ni vill.
***
Hur fan kan de skriva att Kents nya är bra?
***
Nu är Brage bara ett snäpp från där Brage hör hemma.
***
Sån halsduk som Erik Hamrén har hade jag redan för två år sen.
***
Ni som kommenterar såna här bloggposter på facebook – snälla, lägg kommentarerna här istället. Jag har nog dåligt samvete för att jag år dålig på att svara på kommentarer på ett ställe.
***
Lagd sten ligger.
***
Tror ni mig inte? Låt mig då påminna er om att det fanns en tid då även de skarpaste hjärnor ansåg att jorden var platt.
***
Häng on.
***
Ps: Visst ja, glömde spellistan jag lyssnar på just nu. Här är den. Från vissa håll och kanter underskattad och baktalad blåögd soulpop som dock alltid haft en hedersplats i den här bloggens skivhyllor.
Entry Filed under: Uncategorized. Etiketter: Brage, Da Vinci-koden, Dan Brown, Den förlorade symbolen, Erik H, Erik Hamrén, Fibes, John Lennon, Kent, Marcus Grahn, Men det här är det väl dumt att slänga?, Oh Fibes, Philip Norman, Prefab Sprout, Spotify.
10 Comments Add your own
Leave a Comment
Some HTML allowed:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <pre> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>
Trackback this post | Subscribe to the comments via RSS Feed














1.
Lasse W | november 9, 2009 at 11:50 e m
Jag är sådan att jag misstror hundar och katter och tror att dom bara väntar på ett tillfälle att hugga till. Därför misstror jag också okopplade dito. Men Boxarn är säkert en säker djävul, precis som husse.
Visst är Fibes Oh! Fibes ett Prefab Sprout lite, men som sådant rätt skönt.
Tyckte att jag skulle gynna Deportees, ett ungt band på väg upp och vilkas skiva Under the pavement, jag tycker är årets svenska topp. Tryckte på Buy-knappen i Spotten och betalade 79 kronor. Sedan hamnade den under Purchase-fliken och trycker man på Download-knappen vid någon av låtarna så visas ett felmeddelande. Men jag fick ju bidra lite iallafall!
2.
halvar | november 10, 2009 at 12:17 f m
Ah, Lasse, Deportees. Håller med dig. Nu fick du mig att spela spåret jag tycker är bäst på den. Sjätte låten. Årets bästa Waterboys?
3.
smyg | november 10, 2009 at 7:42 f m
Nämen, välkommen tillbaka! Och missa nu inte She’s gone när du njuter av Hall & Oates.
4.
andyberger | november 10, 2009 at 9:47 f m
Fibes, Deportees och Hall & Oates, finfina grejor alltihop minsann. Dan Brown vet jag dock inte, måste vara den enda i landet som inte läst Da Vinci-tjossan.
5.
Per Georg | november 10, 2009 at 6:48 e m
Precis. Brage har inlett resan hem.
6.
Skatan | november 10, 2009 at 10:08 e m
Du skulle inte kunna ge oss trogna Halvar- och Boxarnföljare ett litet tips … bara ett litet, om hur du bar dig åt. Det är ju nu en gång så att ”sådan husse sådan hund”. Att det är vi hundägare som skall lära oss kommunicera med våra jyckar har jag alltså förstått. Så, hur bar du dig åt?
7.
Per Georg | november 10, 2009 at 11:05 e m
By the way, betyder det här också att man i sommar kan komma och ta en kaffe på den där verandan utan att riskera att bli anfallen, och nerdreglad, av Boxarn?
8.
popgiss | november 10, 2009 at 11:26 e m
Det är väl annars vad som kännetecknar just boxare? Att de anfaller och dreglar på en… Noble art of self defence kan även innebära att man blir biten i örat.
Kul att se dig tillbaka, Halvar!
9.
popgiss | november 10, 2009 at 11:28 e m
Nuförtiden blir jag tydligen PopGiss, eftersom jag sköter den bloggen. Same shit, different name.
Tobbe
10.
halvar | november 11, 2009 at 2:20 e m
@Skatan: jag vet inte, faktiskt inte, hur det kunde börja gå så där välsignat bra. Jag bara antar att Boxarn tillbringar så mycket tid med mig i skog och mark att han bara en dag accepterade mig fullt ut som den vargflockens ledare man lyder.
@Per Georg: det blir ju spännande att se hur det kommer att gå. Andra hundar har vi ju övat på att nonchalera, men USA-korrar finns det inga här hemma i Borlänge.
@Alla andra: tack ska ni ha.