Hyllad debutroman med skitnödig ton

Nej, jag ger nog upp läsningen av Steve Toltz »En bråkdel av det hela« (Norstedts).
Det är en hyllad debutroman, den var med ända in till målkaklet i finalomgången av förra årets Bookerpris, den har lyriska citat på omslagsfliken från tunga amerikanska och engelska tidningar och jag såg i Aftonbladet att Fredrik Virtanen utnämnde den till den bästa bok han har läst på tio år.
Men jag vet inte.

Jag har läst 308 sidor, knappt halva boken, och känner läsmotståndet växa för varje sida.
Hade jag betalt för det skulle jag läsa vidare och klura ut exakt vad det är jag inte gillar med det här far och son-dramat.
Men nu har jag inte det så nu behöver jag inte vara tydligare än att säga att det är någonting med den skitnödiga tonen och den ofta krystade humorn i romanen som jag inte står ut med.

Och delar av dialogen. Jag menar, pratar en 15-åring så här:
»Om han inte vill tala med dig beror det på att han inte hyser några högra tankar om dig. Min närvaro kommer inte att förändra det«.
Nej, så pratar inte en 15-åring. Ingen av alla de tonåringar jag känner och har känt pratar så.

Så nej, jag ger upp nu. Viker in omslagsfliken på sidan 309, lägger »En bråkdel av det hela« åt sidan och börjar istället på Mons Kallentofts »Höstoffer« Natur & Kultur), tredje delen i serien om kriminspektör Malin Fors.
De två första delarna, »Midvinterblod« och »Sommardöden«, hoppas jag att ni har läst. Mons Kallentoft är något av det bästa som har hänt svensk kriminallitteratur.
Tro mig.