Bjurre träffar Rock’n'roll Animal

Per Bjurman uppdaterar sin hörna. I dag handlar det om soul, och ett möte med Rock’n'roll Animal. I texten nedan presenterar han själv sin »Bjurres soul vol 1«. Ni hittar den som vanligt i Bjurres hörna här uppe till höger.

Av Per Bjurman

Det har varit lite dåligt med pigment på de första listorna, tycker jag.
Så här kommer 20 fina soulfavoriter.
Några korta kommentarer:

• Al Green är det sorglig Spotify-brist på. Det finns i princip bara sentida, och inte så roliga, nummer med honom. Varför? Man vill ju ha med The Reverend på sina soullistor.

• Motown är det inte mycket av. Kommer på en separat lista, är det tänkt.

• Aretha- och Otis-låtarna kan kännas lite uttjatade. men det struntar jag i. De är ju så jävla bra.

• Fattar ni hur hårt Curtis öppning svänger?

• Synkop-breaket i Johnny Bristol-låten…det var själva navet kring vilket det äktenskap jag en gång levde i kretsade.

• Underskattade Clarence Carter såg jag och Virtanen live i New Orleans en gång. Han var otroligt snuskig. Och rolig.

• Med Bill Withers är det ju egentligen ”Live at Carnegie Hall” – världens bästa livskiva – man ska hämta låtar från, men den finns inte heller.

• Lorraine Ellison-dramat är den självklara avslutningen – här såväl som på klubbar med självaktning.
Jag hade aldrig hört talas om den förrän jag gjorde en underbar intervju med Lou Reed i New York 1995.
Jag hade läst hela biografier om hur mycket Rock ’n’ Roll Animal hatar journalister och var livrädd när jag  klev in på Sister Ray Management-kontoret.

Men jag tror han tyckte synd om mig, jag stakade mig som en tredjeklassare under  första engelskalektionen under de första frågorna, och efter ett tag blev det supertrevligt.
Bland annat berättade han om Lorraine Ellisons ”Stay with me”.
– Gå och köp den nu efter intervjun, beordrade Lou, det är den bästa låt som någonsin spelats in.