Mannen i en Edward Hopper-målning

Skriva är det enda sätt jag känner till för att tänka koncentrerat. I min skalle pågår annars ett ständigt mentalt tjatter.
Skriva är också bästa sättet att vara ensam på. Jag har alltid varit ensam, och tyckt om det.
Jag är mannen – med ryggen till – i Edward Hoppers målning Night Hawks.

Redan när jag var liten – min morfar läste så mycket för mig att jag kunde läsa och skriva innan jag fyllt fem – tyckte jag om ensamheten i att ligga på mage i sängen med en grönryggad B. Wahlström-bok.
Eller på golvet med kaffeburken med färgkritor och en rulle papper som pappa hade tagit hem från Kvarnsvedens pappersbruk.
Jag rullade ut det där papperet över hela det långsmala HSB-köket och ritade oändligt långa seriestrippar inspirerade av det jag hade läst i de där äventyrsböckerna.

Jag har fortsatt med det, i stort sett så. Bara fortsatt och fortsatt med  det.
Det är inte så att jag har något emot vänner och bekanta. Tvärtom. Men jag behöver dem inte så ofta.
Jag sviker mina vänner, jag hör aldrig av mig, så varför skulle de höra av sig till mig?
Jag är en fullblodsegoist.

Jag tycker om mina vänner och bekanta men trivs allra bäst i min ensamhet, med mig själv och mina närmaste i närheten.
Det är den goda, självvalda ensamheten.
Inte den påtvingade.

* * *
Jag kör en lastbil med mina drömmar genom natten. Jag lyssnar på »Fisherman’s Blues« och har fötterna på ratten.

* * *
De buddistiska principerna om att släppa taget och acceptera allting som det är. Jag försöker leva efter dem. Mer eller mindre långa perioder går det.
Jag är inne i en sån lång lyckad period nu. Förbluffande lång.

* * *
Det där skrivandet, sa Ior. Pennor och jag vet inte vad. Överskattat, om jag får tycka.

* * *
Men under några dagar för nån vecka sen var jag gäst hos verkligheten. Då såg jag på det här bloggandet som en tvivelaktig syssla, ytterst tvivelaktig.
Fast det där var ju när allt kommer omkring bara ett gästspel.

* * *
Det som ligger bakom oss och det som ligger framför oss är småsaker jämfört med det som ligger inom oss.

* * *
Ernest Hemingways fyra favoritbarer i världen:
Sloppy Joe’s, Key West
La Floridita, Havanna
Ritz hotellbar, Paris
Harry’s Bar, Venedig

* * *
Jag ville bli en tuff cyniker. Men det föll på att jag tyckte om för många och avundades för få.

* * *
Vem är det jag som undrar vem jag är?

* * *
Det viktigaste är att marschera i takt med sin egen trumma.

* * *
Lev som om du levde för andra gången, och som om du första gången hade handlat så galet som du håller på att handla nu.

* * *
Vad är det som gör att folk som annars sällan eller aldrig äter popcorn gör det så fort de går på bio?

* * *
Det finns något jag mycket snart måste ta itu med och som borde ha tagits itu med för länge sedan.
Bara att tänka på det gör mig skräckslagen.
Men den som aldrig är rädd är aldrig modig.

* * *
Most likely you go your way and I’ll go mine.

* * *
(forts sid 87)