Liza Marklunds pr-tomte vill tysta folket
Jag fick gallfeber av ett debattinlägg på Newsmill av Liza Marklunds pr-tomte Niklas Lövkvist.
Jag fick ställa mig under en kall dusch. Länge.
Under tiden tog Mats Weman tag i saken. Han är i sitt livs form, Weman.
9 kommentarer
Kommentarer inaktiverade.












Tack, min vän. Det värmer att få sådana ord från någon som dig. Men vilken jävla knasboll, den där Lövkvist. Hur vågar han?
Arrogans heter det väl. Från någon som på ALLVAR tror att han stör över andra och att folk är dumma huvudet.
Men man får ju tack för att han nu hänger sig själv.
Nu är det ju kört för både honom och Marklund.
Fan hur man dräller med tangenterna. Blev så förbannad att duschen inte hjälpte.
hahahaha så roligt att ni män har tagit över debatten… hahahaha jag bara skrattar jag,för jag antar att jag är en av de där sammansvuna rättshaveristerna, som sägs ha fått hela Sveriges press på fötter..
ha det gott
De får passa sig väldigt noga nu för att inte sätta sina allra sista potatisar nu, de där från Piratförlaget. Den där von oben-tonen lär inte göra folk mera vänligt inställda. Men det är samma stil som Annika Bengtzon kör i senaste boken (som jag blev tvingad av läsa av en som påstod att hon hade blivit bättre sedan sist jag
Jag har initierat ett litet experiment. Om någon vill vara med så kolla min blogg:
http://ingrid-carlqvist.blogspot.com/
Sitter hemma med en deadline (skolarbete). Det går sådär eftersom trots att jag aldrig bloggat känner jag mig påhoppad den där Lövkvist. Så nu har jag börjat kommentera i Wemans blogg också. Undrar hur många journalister det är som skrivit bloggar om detta? Guillou och di andra kanske ska fundera på detta faktum.
Givetvis måste man ju också sålla agnarna från vetet när det gäller bloggarna liksom tidningsjournalismen. Nu kan jag gå tillbaks till mitt arbetet hoppas jag.
Är alldeles för dåligt insatt i denna debatt för att kommentera. Däremot hade jag väldigt roligt när jag läste Aftonbladet, där några författare fick kommentera Marklunds-frågan. Herr Författare och Poet Ernst Brunner tog liksom finkultur-drygheten till en helt ny nivå med nedanstående uttalande:
1 Anser du att Liza Marklund lurat sina läsare?
2 Har det påverkat förtroendet för henne som journalist/författare?
Ernst Brunner, författare och poet, 58
1 Ja, men Marklunds problem är inte fiktionskaraktären eller sanningshalten utan hennes oförmåga att skriva. Det är problematiskt att kalla det för en roman när det per definition är ett skönlitterärt arbete med en konstnärlig ambition och det har den boken absolut inte.
2 Säkert. Plötsligt så kommer det ett sådant besynnerligt krav från denna gigantiska grupp av läsare som har nöjt sig med en torftig sekundärtext som aldrig kommer att betyda något i svensk litteratur.
Jag säger som Weman: Låt tusen bloggar blogga… och ATT DÅ förhoppningsvis så´na med kvalitet som din Halvar, som Wemans, som Peter Englunds …följs och läses.
Blondinbella s blogg (som jag i och för sig inte läst men har mina fördomar om) och liknande andefattiga bloggar som speglar vår tid på jorden skall naturligtvis också få blomma därute i bloggvärlden. Smaken är som baken delad och visst är det fantastiskt att vi alla kan få ge uttryck för vad vi känner och tycker och tror på… och drömmer om….Demokrati ! (utropstecknet är här en glädjefylld markering att vi ändå lever i den bästa av världar)
ann helena rudberg – jag kan inte läsa av den eventuella graden av ironi där så jag … ja, säger inget mer så länge.
Ingrid – åtminstone pr-tomten har nog satt sin sista potatis. Kolla bara kommenterarna hos Newsmill på hans inlägg där. Hur fan tänkte han när han skrev i den där tonen?
Conny – varenda tänkande varelse måste ju känna sig påhoppade när de läser sånt där. Oavsett vad man tycker i sakfrågan. Guillou har ju ”barn” ihop med Marklund och Piratförlaget, så han går ju bort i den här debatten. Själv fattar jag inte ens att han har mage att lägga sig i den.
andyberger – i sak är jag beredd att hålla med Brunner på 1. Men vilken magnifik arrogans. Mästerprov i den genren.
Skatan – jag tackar med klädsamt rodnande kinder.