Konsten att sluta som Papa

Hos de amerikanska novellisterna Richard Ford, Raymond Carver och Tobias Wolff finns inte skymten av vad som är så förödande för alla bloggare därute som leker Ernest Hemingway och Joyce Carol Oates.
Konstruerade slutknorrar.
Papa hade ju till och med som sin viktigaste skrivregel att alltid stryka sista meningen.
»Därför att den alltid är konstruerad«, förklarade han. »Alltid en konstruktion som inte har med berättelsen att göra.«
Undra sen på att Papa var förebild och läromästare för Ford, Carver och Wolff.

Och själv är man ju en fegis som inte vågar låta provokationer löpa linan ut. Så för att inte få kommentarsfältet fulltjofsat av ilskna bloggare:
Det är lika illa ställt på slutfronten bland sportjournalister, krönikörer och kåsörer.

Berättelserna hos Ford, Carver och Wolff slutar vidöppna, mitt i steget. Där Zlatan överraskande skjuter på mål sätter Ford, Carver och Wolff punkt.
Eller som Ingemar Unge skriver om Slas i förordet till dennes kåserisamling »Årstider och åsikter«.
»Han slutar när han är klar. Det är inte alla som gör det.«

Jag läste i går kväll om Wolffs »Jägare i snön och andra berättelser«. Som alla tidigare gånger jag har läst den låg jag länge vaken och grubblade på vad som egentligen hände och hur det gick för Frank, Tub och Kenny – de tre kamraterna som i bokens ödesmättade titelnovell en snöstormig morgon ger sig av för att jaga hjort i Spokane.

I slutscenen har det blivit sen kväll. Sanningar har den här dagen sagts, mellan raderna, outtalade, antydda. Läsaren förstår ändå. Inte riktigt vad. Men att.
Att någonting avgörande den här dagen har hänt med vänskapen mellan Frank, Tub och Kenny.
Hjortjägarnas lilla lastbil, med nu krossad vindruta, är på väg hem i snöstormen. Insvepta i en filt i förarsätet sitter Tub och Frank. Kenny ligger på flaket utan filt, stelfrusen och skottskadad i magen, och mumlar som ett mantra mot stjärnorna: »Jag är på väg till sjukhuset.«

Tobias Wolff låter den infernaliska novellen sluta så här:
»Jag är på väg till sjukhuset«, sa Kenny. Men han bedrog sig. De hade tagit av åt ett annat håll för länge sedan.