Hon får de hårdaste att vekna
november 18, 2008
Jag sitter i mörkret i natten, jag lyssnar på Townes Van Zandts tvillingsyster, jag läser en novell av Flannery O’ Connors tvillingsyster.
Det är Mary Gauthier jag har i hörlurarna, konstnärlig enäggstvilling till Townes och Flannery.
Nej, det v a r Mary Gauthier jag h a d e i hörlurarna. Härom natten.
Man kan inte skriva när man lyssnar på Mary Gauthier. Man kan inte läsa när man lyssnar på Mary Gauthier.
När man lyssnar på Mary Gauthier kan man inte göra någonting annat än lyssna på Mary Gauthier.
Man kommer inte undan, allt man kan göra är att lyssna på denna Texaskvinnas gotiska, smärtsamt vackra countryblues i kolsvarta mörkret, när barnen har gått och lagt sig och slutat leta efter spökena under sängen.
Mary Gauthier trycker på känsloknappar som får de hårdaste att vekna. Jag, som redan är en vekling – mig får hon att gråta. Det är ju ingen slump att ett av hennes sex album har titeln Mercy Now. Där, på fjärde spåret, »I Drink«, sjunger hon:
Fish swim
Birds fly
Daddies yell
Mamas cry
Old men
sit and think
(tyst paus)
I drink
Jag tror att jag skrev det då, jag gör det igen. Förra årets Mary Gauthier-album, Between Daylight And Dark, hade de sånger som sparkade mig hårdast i magen av alla sånger jag lyssnade på 2007.
Man säger ofta ordet äkta. Det är först när man lyssnar på Mary Gauthier som man inser hur ofta man inte vet vad man pratar om.
* * *
Nu ska Carolina Gynning skriva en bok igen. Vilket hon skyndar sig berätta för sin pr-byrå Aftonbladet. Vilket pr-byrån skyndar sig berätta på en helsida för en andlös omvärld. Fastän boken inte ens är påbörjad.
* * *
Man ligger dåligt till om också Spotify kan ställa till det så här för en.
* * *
Svenska Deckarakademins nomineringar till »Bästa svenska kriminalroman 2008«.
»Elva« av Arne Dahl.
»Varför dog Monica P?« av Elisabeth Gilek.
»Till dess din vrede upphör« av Åsa Larsson.
»Nattfåk» av Johan Theorin.
»Blot« av Håkan Östlundh.
Halvars kommentar: helt okej krim, jag håller på »Nattfåk«, men har de inte läst Åke Edwardsons »Den sista vintern«?
* * *
Amazon.com:s bestsellerlista över böcker
DVDn
The Three Burials of Melquiades Estrada ❘ Tommy Lee Jones ❘ med Tommy Lee Jones, Dwight Yoakam, Barry Pepper mfl
Var en Huvudsaker just nu för flera veckor sen, men jag ger mig fan på att ni fortfarande inte har sett den. Gör det. Modern westernsaga i Texasmiljö, majestätisk och sorglig, av och med Tommy Lee Jones. Släppt direkt på dvd. Sjyst soundtrack också, americana och country.
* * *
Huh – här känns det, här är det också Mary Gauthier-äkta.
* * *
Så här lyder de två senaste – och väldigt typiska – inläggen på den svenska WordPressblogg som har flest besökare. Denne bloggstjärna slår sina piruetter under artistnamnet Storstadspojken och ni får själva leta på honom.
1) »Jag sökte skydd mot regnet hos min syster, hon bjöd på fruktsallad, göttig!«
2) »Tog en pluggpause för en sväng på söder, vilket skitväder, ska det vara så här hela vintern?«
* * *
Svenska Deckarakademins nomineringar: »Bästa till svenska översatta kriminalroman – The Martin Beck Award 2008«
»Spökskrivaren« av Robert Harris.
»En eftersökt man« av John le Carré.
»Död i gryningen” av Deon Meyer.
»Mordbyn« av Andrea Maria Schenkel.
»Mörk kust« av Peter Temple.
Halvars kommentar: gudibrallan – Ian Rankin, James Crumley, Dennis Lehane, Jim Thompson, George P Pelecanos, Ian Banks, Michael Connelly, Daniel Woodrell … Jajaja, som vanligt. De läser inte crime noir i Deckarakademin. Behövs nytt blod i det där trötta gänget.
* * *
Förlåt tjatet, jag vill tömma de där kartongerna och ge ut en ny bok, jag vill påminna om att ni kan hitta en julklapp här.
* * *
Klart Aftonbladet promotar Carolina Gynning för allt vad hängslena håller. En Gynninggrej i nätbladet – ni vill inte veta hur många läsarklick den grejen får.
Jag vet att tunga Warren Zevon-fans häckar här. Ni bör klicka här.
* * *
Bloggstjärnan kan vara Carl Bildts grabb Nils. Pappa hör ju också till storfräsarna här på WordPress. Calle länkar säkert till grabben sin.
NY CD
Do-Wah-Diddy: Words & Music By Ellie Greenwich & Jeff Barry ❘ Beach Boys, Drifters, Shangri-Las mfl ❘ Rhino records
Det legendariska låtskrivarparet Ellie Greenwich och Jeff Barry skrev tillsammans med Phil Spector The Ronettes »Be My Baby«. Första gången Brian Wilson hörde Hal Blaines trummor inleda låten satt han i bilen. Han tvingades svänga in på en parkeringsplats för att inte köra av vägen. Två minuter och trettioåtta sekunder senare utnämnde han »Be My Baby« till den mest perfekta poplåten i historien.
Behöver det sägas att det är en oumbärlig samling med pophistoria? Tänkte väl det.
* * *
GO-shay, så uttalas Mary Gauthiers efternamn. Så du vet, när du frågar efter henne hos skivnasarn.
* * *
Själv ligger jag lååångt efter Storstadspojken. Men – jag svär på min pappas grav – jag behåller hellre mina läsare än byter mot ALLA dom som hämtar sin själsliga och intellektuella stimulans i slikt bloggeri.
Entry Filed under: Uncategorized. Etiketter: Andrea Maria Schenkel, Arne Dahl, Åke Edwardson, Åsa Larsson, Barry Pepper, Beach Boys, Brian Wilson, Carl Bildt, Carolina Gynning, Daniel Woodrell, Dennis Lehane, Deon Meyer, Drifters, Dwight Yoakam, Elisabeth Gilek, Ellie Greenwich, Flannery O' Connor, George P Pelecanos, Hal Blaine, Håkan Östlundh, Ian Banks, Ian Rankin, James Crumley, Jeff Barry, Jim Thompson, Johan Theorin, John Le Carré, Mary Gauthier, Michael Connelly, Peter Temple, Phil Spector, Robert Harris, Shangri-Las, The Martin Beck Award, The Ronettes, Tommy Lee Jones, Townes Van Zandt, Warren Zevon.
18 Comments Add your own
Leave a Comment
Some HTML allowed:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <pre> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>
Trackback this post | Subscribe to the comments via RSS Feed
1.
Blomman | november 18, 2008 at 9:57 e m
Dagens rätt: Pagnaius file med persiljesås och ris
Dagens cd: Calvin Russell – Sam
Just nu: I´m Not Angry – The Everly Brothers
2.
Cee-Jay | november 18, 2008 at 11:38 e m
Jag är förmodligen den sista att upptäcka det (som alltid), men det är först nu som jag fattar att sommarens bilåkartungviktare All Summer Long, Kid Rock-dängan, är en sampling av Warren Zevons Werewolves of London. Hur jag kom på det? Spotify, så klart, och random-funktionen.
3.
Nonsensakuten | november 18, 2008 at 11:56 e m
Håller med om den vittomtalade bloggosfären. Det är lätt att gå vilse bland skitbloggar som informerar om ett liv som bärs upp av inslag likt detta: ”kaviarmacka till frukost, skitväder, ska nog kolla fotboll ikväll…”
Man borde bygga en portal där man samlar svenska bloggar i två kategorier: ”läsvärda” och ”rent dravel”.
Vilka bloggar som skulle hamna var i dessa kategorier skulle en jury bestående av goda publicister (och Jan Myrdal) få bestämma…
4.
halvar | november 19, 2008 at 8:02 f m
Blomman – jag får hälsa på hos dig i Uppsala och gå till den där Thomas och käka nån gång. Hemma hos mig är det bara jag som älskar fisk. Så det blir nästan aldrig fisk.
Cee-Jay – näst sist var du. Jag visste det inte heller, förrän nu.
Nonsensakuten – själv menade jag inte riktigt så med det jag skrev. Folk får läsa och skriva vad de vill för mig. Vad jag ville åt är att jag inte vill ha läsarna hos den där sortens bloggare. Jag har ju läst en och annan bloggkommentar hos sådana, och de ligger på typ samma nivå som bloggarens inlägg.
5.
Conny Thunders | november 19, 2008 at 8:45 f m
Vaddå random funktion? Försöker hitta den men går bet. Kanske det beror på att jag kör med gratisversionen?
6.
Blomman | november 19, 2008 at 9:17 f m
Ja du Halvar du få komma ner till torsdag och kolla in steve forbert och käka en lunch.
7.
halvar | november 19, 2008 at 9:33 f m
Just det, Cee-Jay – titta vad Conny Åska säger, var hittar man random?
Blomman – jag försökte komma loss till Forbert, men det sket sig. Vi räknar med rapporter här ändå…
8.
Annika | november 19, 2008 at 9:53 f m
Angående deckare: jag blev, som enda (?) läsare och recensent, väldigt besviken på Johan Theorins Nattfåk. Kanske var det för att jag tyckte så mycket om Skumtimmen. Nattfåk kändes som en tråkig upprepning. Och så har jag lite svårt att hetsa upp mig när det vimlar av spöken. Beträffande de utländska deckarna tyckte jag om Mörk kust medan Mordbyn kändes rätt lam även om den hade goda intentioner. Men Mörk kust kan jag verkligen rekommendera. Mest för allt som inte har med deckarintrigen att göra. Huvudpersonens promenader med hundar och hans näst intill hopplösa husrenovering.
9.
Agneta | november 19, 2008 at 10:36 f m
Hmm hur kan Ian Rankins ”Rebus sista fall” inte vara nominerad? Obegripligt! Reginald Hills ”Främlingars hus” saknar jag också. Den skrevs visserligen 2005 men kom i svensk översättning först i år. Vad ÄR det med den svenska utgivningen av böcker,årets Peter Robinson var gammal och Lehanes böcker har getts ut i bakvänd ordning.Strange indeed!
För övrigt anser jag att Åsa Larsson skriver fantastiskt,jag har alltid en klump i magen när jag läser henne.det finns ett vemod i hennes böcker som jag tycker mycket om.
”Den sista vintern”tycker jag är den bästa i serien om Erik Winter.
Klart slut!
10.
Cee-Jay | november 19, 2008 at 11:44 f m
Halvar och Conny Thunder, jag var nog lite för snabb där. Jag klickade bara på första bästa sång, så det var nog jag som var random, sorry.
Nu har jag kollat runt en smula i programmet och har inte lyckats hitta funktionen. Fast ni som är duktiga på slikt kan ju kolla vad jag har missat på hemsidans FAQ, okej?
11.
Weman | november 19, 2008 at 12:17 e m
Jag gissar att Halvar slängde bollen åt det här hållet. Steve Forbert-bollen. Och han var helt okej. Även om det vi mest funderade på under kvällen var vad han ”går på”.
Orbit var rätt speedad, kort sagt. Föredrog därför upptempogrejer, som han spottade fram i ursinnigt tempo med den akustiska guran och munspelet.
Rösten inte på långa vägar så bedårande som den brukade vara. Bäst var ”Isn’t gonna be that way” (som han spelar sällan, enligt den skotske skivförsäljaren jag handlade av) och ”Mexico”.
Ron Sexsmith var bedårande, men det enahanda uttrycket, den förtjusande gossopranen, kan ha en något sövande effekt. Men med spåren från ”Other songs”-plattan lyfte det.
Och, om ni undrar, så nej, Forbert spelade inte ”Tonight I Feel So Far Away From Home”.
12.
halvar | november 19, 2008 at 2:31 e m
Annika – missade ju Skumtimmen, så Nattfåk kändes som nytt och fräscht för mig.
Agneta – håller med dig i allt, åtminstone nästan i Åsa Larssons fall. Det är nåt där, vet inte vad, som jag hakar upp mig på. Fast bara liiite.
Cee-Jay – vi överlåter slikt till er ungdomar.
Weman – tack så mycket för recension. Skåningar kan man lita på. Sjöng han ”Sadly Sorta Like a Soap Opera”?
13.
Conny Thunders | november 19, 2008 at 7:15 e m
Lite Spotify tips som vissa kanske redan kan. skriv genre:soul då kommer bara soul låtar upp
går bra med vilken genre som helst. Man kan även skriva artist:, track; album: eller year på samma sätt man kan även blanda dessa för bättre träffar. Det finns 33000 soullåtar och 1999000 låtar sammanlagt. Jag antar att det finns fler sökvägar än dessa.
14.
Lasse W | november 19, 2008 at 7:39 e m
Nej Cee-Jay, det man fastnar för är ju Lynyrd Skynyrd-riffen. Inte konstigt med tanke på Kid Rocks förflutna som sångare i LS.
Sweet home Alabama är alltid förknippad med vilda strandpartyn i Dammsjön. Öl med sand i, slipade tänderna mjuka och fina.
Hela Internet är väl en slump-generator. Därav de sena nätterna.
Jul och nyår blir i år en långledighet med lyssna och läs.
15.
Nonsensakuten | november 19, 2008 at 10:41 e m
Halvar: Jag tycker också att folk skall få skriva vad de vill och jag förstår precis din tanke. Min idé om jury var självfallet ironi. Det jag har lite problem med är att hitta de där bra, intellektuella bloggarna som man vill läsa. De finns ju där ute, det vet vi alla.
Får kanske börja googla på ”Billie Holiday”, ”semantik” och ”regalskeppet Vasa”.
Storstadspojken och hans anhang brukar inte skriva så ofta om detta.
16.
halvar | november 19, 2008 at 11:17 e m
Jag såg ironin, jag var bara rädd för att någon skulle tro att jag är avundsjuk på de där kändisbloggarnas besökssiffror.
17.
skatan | november 20, 2008 at 8:11 f m
..”.här är det också Mary Gauthier-äkta.”
Det var som ett slag i mellangärdet att läsa om Mymlans pappa… det var som att träffa brorsan igen med alla hans brustna drömmar. .. Alkohol, droger och alla brustna drömmar tog livet av honom. Han blev bara 36 år.. lika gammal som min älsta dotter snart är… Tål att tänka på.
18.
Weman | november 20, 2008 at 11:53 f m
@Halvar: Svår fråga. Jag kan ju inte hela Forberts låtskatt utantill. Så din undran får hänga i luften. Ett tag, i alla fall.