Mörkt som i garderoben hos Johnny Cash

Ute är det snö men ändå mörkt som i garderoben hos Johnny Cash, jag sitter med en av mina bästa vänner, Tony Joe White, och hyllar det klokaste av ordspråk.
Så ljuvt det är att göra ingenting och sedan vila.
Det är av spanskt ursprung. Naturligtvis. Alla vet hur spanjorer är.
När de inte hänger på bodegan och äter tapas och dricker vin från Valdepenas hasar de omkring under platanerna på torget i nedtrampade espadriller och säckiga linnebrallor och säger manana (nej, jag vet inte hur man får till ett sånt där n med en våg över) och tar sig sen i väntan på morgondagens slit och släp och nya manana en maratonsiesta.

Titta där på konsten att få mejlboxen full av ilsket röda flaggor från hårt jobbande spanjorer.
Och alla vet hur eldiga spanjorer är. Tjurfäktarämnen allihop. Utropstecknen kommer att stå som illa stakade slalompister genom alla blodiga redogörelser över vad de ska göra med mig och min morsa.
Om jag inte skriver en rättelse i bloggen. Senast manana.
Det skulle aldrig falla mig in.
Den här bloggen medverkar inte till att punktera sköna myter.
Den här bloggen vårdar ömt varje myt som sprider lättjans evangelium.
Jag har ingenting gjort på hela helgen. Enbart läst böcker och lyssnat på musik. Och nu vilar jag.
Jag och min vän Tony Joe White, som sjunger »Rainy Night in Georgia«.
Och ute är det mörkt. Svart. Som i garderoben hos Johnny Cash.

* * *

»Förr fanns det bara en tv-kanal och ingenting att se, nu finns det så många kanaler att man missar nästan allting.«
Kjell Swanberg

DAGENS FEL
»Alla vet vad som händer när artister slutar dricka och knarka. De blir fruktansvärt tråkiga. Popkonserter kan klara sig hyfsat utan sprit, men det är dumt att chansa.«
Expessens ledarskribent Karin »Jag är ingen spritromantiker« Olsson.

DAGENS RÄTT
I heard it trough the grapevine, jag menar jag läste det i en av kvällstidningarna, att musiken på Ulf Lundells kommande skiva Ohama sägs ha en liknande klang och värme som albumet I ett vinterland.

BOKSLÄPPET
Mannen med hatten och den lååånga halsduken, Aftonbladets Markus Larsson, skriver i sin annars briljanta söndagskrönika att »ingen läser« den amerikanske författaren Richard Yates.
Ingen läser?
Vi vet bättre.
Eller hur?
Vi vet en bloggare som har Yates debutroman »Revolutionary Road« från 1961 – som i dagarna släpps av Norstedts förlag – bland Huvudsaker just nu. Och som redan för en vecka sen beskrev den som en av de stora amerikanska 1900-talsromanerna, vid sidan av böcker som Fitzgeralds »Den store Gatsby«, Salingers »Räddaren i nöden« och Faulkners »Stormen och vreden«.
Samt skrev att »Revolutionary Road« nu också har blivit film. Av »American Beauty«-regissören Sam Mendes. Svensk premiär till våren.

DVDn
»The Big Lebowski – special edition«, Joel Cohen
Slackern The Dude Lebowski går klädd i tofflor, badrock och bermudashorts, spelar bowling och dricker White Russian. En dag får han besök av två torpeder som kräver att hans fru ska betala en skuld, pissar på hans matta och går. The Dude begriper ingenting, han har varken pengar eller fru.
Jeff Bridges, Steve Buscemi och John Turturro i den bröderna Joel och Ethan Cohen-mysare man kan se exakt 127 gånger utan att tröttna. Nu i nystajlad utgåva med vasst ljud och snygg bild som gör att man kan se den 127 gånger till.

* * *

Vet inte hur många miljoner gånger jag har lyssnat på John Prine. Men inte förrän i fredags kväll, när jag som ackompanjemang till läsningen av självbiografin »Saker och ting som barnbarnen borde veta« av Mark Oliver Everett, sångare och låtskrivare i rockbandet The Eeels – när jag till den boken, som vi ska prata mer om en annan dag, hade samlingen The John Prine Anthology Great Days (ett av världens bästa album, Rhino Records, 1993) i lurarna, inte förrän då, när Prine sjöng »The Oldest Baby in the World«, gick det upp för mig vems röst Prines röst liknar.

DAGENS RÄTT 2
Aftonbladets nya nöjessatsning. Inbladad bilaga fredag, lördag, söndag. Om den hade funnits när jag var ung, hade jag valt Expressen då?
Bär Carolina Gynning rekorderliga bomullstrosor?

KÄKDROPPET
»Husmanskonst«, Leif Mannerströms succékokbok som 2006 vann pris som Årets Svenska Måltidslitteratur – nu ute på banan i kartonnage. Färgprakt, dofter och smaker när kökets Paganini visar oss hur det riktiga käket ska lagas: fläsklägg och rotmos, bruna bönor och fläsk, kalops med rödbetor, isterband med dillstuvad potatis, stekfläsk med löksås …

LADDA NER
»Sam Stone«
John Prine

There’s a hole in daddy’s arm where all the money goes
Jesus Christ died for nothin’ I suppose
Little pitchers have big ears
Don’t stop to count the years
Sweet songs never last too long on broken radios

* * *

Jag tror att det är ett rent dödligt strupgrepp Aftonbladets nya helgnöjessatsning tar på Expressen.

* * *

Från årsskiftet höjs priserna på pocketböcker. Nya maxpriset blir 79 kronor.

* * *

Jag som hade bestämt mig för att inte köpa En Enda Skiva Till I År – ja, förutom Lundells, då – men när det i recensionerna droppas namn som Phil Spector … Så Frida Hyvönens »Silence Is Wild« gick inte att motstå. Album exakt lika bra som alla säger. Nej, bättre.

* * *

Bob Dylans röst, det är ju Bob Dylans röst John Prines röst liknar. Åtminstone väldigt ofta. Undra på att man är så förälskad i Prine.

* * *

Jag har ingenting gjort, och mojjat mig i det, men nog är det svårt med bloggfria helger. Jag gillar det här, jag är fast för det här. Blog ‘n’ roll.

* * *

Ni såg väl. Mannerströms kokbok. Både bokdropp och matdropp. Två Flugor I En Smäll.