Alla barn håller med om att det är RÄTT att leva nykter

Den hade legat ett tag bland de olästa boktravarna som omger mig i läsfåtöljen. De senaste nio nyktra åren – okej, ta bort några gånger av vackel, men så korta och onödiga att de går under rubriken lärpengar, så grattis till nio nyktra år, Halvar – under de där nyktra åren har jag läst så mycket i ämnet att jag skulle kunna doktorera.
Så den låg där och riskerade att förbli oläst.
Vad kunde skådisen Benny Haag ha att säga mig som jag inte redan visste?
Men efter Mats Olssons makalösa spritkrönika i förra söndagens Expressen – han uppger själv att den fick en »sanslös läsarrespons« – läste jag i går kväll och i natt äntligen »Makt, mod och motstånd«.

Det är omtumlande läsning, ett frustande manifest för en nyktrare värld, en rasande uppgörelse med spritromantiken och ett svidande piskrapp på alla som tror att spriten bara berör ett fåtal.
Den som läser den boken – man behöver inte ha problem, eller tro sig om att inte ha problem, som jag gick och inbillade mig då för nio år sen – kommer i fortsättningen att få jävligt svårt att upprätthålla en hö-hö-hö-attityd till nubben och biran, maltwhiskyn och lådvinet eller finvinet eller vad det nu är som man föredrar att koppla av med när äntligen fredag eftermiddag kommer ner.
Och har man barn … ja, då behöver man vara en av stöttepelarna i IOGT för att inte skruva sig av olust i läsfåtöljen.

Benny Haag, som i sanning vet vad han pratar om, punkterar effektivt varenda en av de vanligaste myterna om alkoholproblem. Som den kanske vanligaste: att man inte kan vara alkoholist om man bara dricker på helgerna.
Sanningen: det allra v a n l i g a s t e är att alkoholberoende sköter sitt jobb och dricker på helgerna. Exakt som jag gjorde. En alkoholberoende tror varje helg att han eller hon ska kunna dricka normalt, ett par tre glas, men misslyckas med den föresatsen nästan varje gång. Exakt som jag gjorde.

Jag var själv en gång i tiden en av de magnifikaste av alkoholromantiker – jag brinner upp av skam när jag läser en del gamla tidningskrönikor – men började efter några år av nykterhet känna en avsky för alkohol som efter läsningen av Benny Haags bok har vuxit till hat. Från och med klockan kvart över tre i natt, då jag slog ihop boken, kallar jag mig inte längre för nykter alkoholist. Likt PO Enquist i självbiografin »Ett annat liv« kallar jag mig för nykterist.
Böcker som Enquists och Haags och Åsa Linderborgs »Mig äger ingen« och tidningskrönikor och bloggtexter som Marcus Birros styrker mig.
Det är fint att leva nykter.
Det är skönt att leva nykter, jag har aldrig mått bättre.
Så har jag känt länge.
Nu vet jag att det också är RÄTT att leva nykter.

Man kan faktiskt skaffa sig ovänner för det jag nu skriver. Så laddat är ämnet. Tro mig. Men jag bryr mig inte längre. Andra tycker annat än jag. Jag tycker som jag tycker. Jag tänker inte ens ge mig in i någon debatt om saken. Det går inte att diskutera. Okunskapen är häpnadsväckande. Jag var likadan innan jag vågade lyssna och ta in den kunskap som finns.
Jag har tjafsat med folk i nio år, tro mig. Exempel: nio av tio tycks tro att man måste ta återställare om morgnarna och dricka i princip varje dag för att ha problem. Så gjorde aldrig jag; jag var inte ens i närheten av sådant. Men problem fick jag ändå av drickandet. Och då har man ju enligt mitt sätt att se på saken alkoholproblem. Förnekelsen är häpnadsväckande. Jag var likadan innan jag vågade lyssna och ta in den kunskap som finns.
Alla dom som jag nu vet anser att jag är en moralkärring och idiot kan ju läsa Benny Haags »Makt, mod och motstånd« och komma och snacka sen.

Problem eller inte, det är inte vad det här handlar om. Vad det här handlar om är att alkohol ställer till med så mycket skit och elände att jag numera hatar alkohol. Kanske var jag inte ens – i klinisk mening – alkoholist, inte beroende, utan »bara« storkonsument.
Jag – Benny Haag gör likadant – anser att det är hårklyverier.
Och att som så kallad storkonsument gå omkring och slå sig för bröstet …
Fy fan, tycker jag numera, där gör man ju ett eget val, där blir man full av vett och vilja fastän man är en vuxen och tänkande människa.
Det är rätt att inte dricka.
Det kan aldrig vara fel att spola kröken.
Det dricks i det här landet som på Carl Michael Bellmans tid. Mår folk i det här landet så förfärligt dåligt att alkohol är det enda sättet att varva ner och koppla av?

Jag har alla barn på min sida. Varenda unge som finns. Visa mig det barn som tycker att det är fel att mamma och pappa inte dricker. Om så mamma och pappa har problem med drickandet eller inte. De där röda ansiktena, de där glansiga ögonen, de där fuktiga hårfästena, de där höga skratten, det där flabbiga tramset, det där »se upp där nere och hej tomtegubbar«, det där höhöhöandet …

Det är det värsta barn vet. Jag vet, och inte bara för att jag själv har varit barn.