Kanske låter det i inlägget nedan lite njuggt när det gäller Åke Edwardsons nya, och sista, titel i polisromanserien om Erik Winter. När den där raden skrevs hade jag inte läst mer än några få sidor i ”Den sista vintern”.
Nu, när den är utläst, med en slutscen som för tankarna till sista scenen i Sopranos, kan det konstateras att det handlar om ett av de allra bästa numren i serien. Men trots att jag är av den åsikten att Åke Edwardson i dessa sina bästa stunder skriver Sveriges bästa kriminalprosa, är jag glad åt att Erik Winter nu har fimpat sin sista Corpscigarill.
Edwardson är ju ännu bättre när han lämnar Göteborgs mean streets och skriver ”vanliga” romaner. Titta b
ara på ”Jukebox” från 2003. En bättre bok än den gavs det inte ur det året, om ni frågar mig. 
Överhuvudtaget känner jag mig mätt på crime för tillfället. I väntan på att Amazon ska leverera Erik Ohlsson-tipset ”American Wife” av Curtis Sittenfeld, hoppar jag så länge över Peter Robinsons nya i Alan Banks-serien,”Kall som graven”, och ger jag mig på Majgull Axelssons nyutkomna roman ”Is och vatten, vatten och is”.
Tufft och hårdkokt gjort av mig, ety Alan Banks hör till husgudarna bland boksnutar. Meddelas endast på detta sätt och vis.
För övrigt passar det mig utmärkt att se på mig själv som ”bloggarnas James Dean”.
HURRA! Han lever! Halvar alltså ;-) utropstecken
Peter Robinsons Alan Banks är en favorit här också. Men nyupptäckt (har bara läst två av böckerna än), så blogga gärna om vad du tyckte om den nya när du har läst den.
Blogg on!
Fast ”nya” Peter Robinson är inte ny,den skrevs år 2000.Banks bor kvar i sin stuga,han har ingen CD-spelare i bilen och piratkopiering är något ganska nytt.En bra bok är det förstås iallafall!