Halvars huvudsaker

I natt svensk tid var Per Georg Bjurman som vanligt på någon ishockeytävling i New York. Och innan korrespondenten förmodligen tog en sådan där gul taxi – som vi andra bara får se på film – bort till Elaine’s för att smörja kråset med kalvfilé och pinot noir-viner med Woody Allen och grabbarna skrev han så här på Aftonbladets NHL-blogg:

»Författaren som skrev om Anders Hedbergs målerektion i boken ”Thin ice: A season in hell with The New York Rangers” heter Larry ”Ratso” Sloman och han är på plats i omklädningsrummet nu också.
Den här aftonen har en storrutig kostym.
Samt solbrillor.
Vilken artist.
När jag fyllt 60 ska jag också knalla omkring i sådan outfit på idrottsevenemang.«

Jag svimmade – jag lovar – när jag läste det.
Larry »Ratso« Sloman. UTROPSTECKEN. Nej, tre utropstecken.
Det är ju han som är den skönaste av karaktärerna (de är på riktigt) i Kinky Friedmans deckare.
Den minnesgoda bloggläsaren erinrar sig att jag skrev så här när vi pratade om Kinky och hans böcker och då framförallt hans kultstämplade genombrottsroman »Elvis, Jesus och Coca-cola«:

Den av vännerna som får störst utrymme i böckerna är Larry »Ratso« Sloman, journalist och författare. Privatdetektiven Kinky »Big Dick« Friedman använder »Ratso« som sin Dr Watson.
»Ratso« har som vana att bära döda mäns kläder och har nördens fascination för Elvis, Jesus, Hitler och Dylan.
Hela tiden stör han Kinkys Sherlock Holmeska funderingar med nyupptäckt bakgrundsinformation om sina husgudar. Som när han upphetsad meddelar att han hittat receptet på en av Elvis favoriträtter: coca-colasallad.

Men det är inte nog med det. Det är långt ifrån nog med det.
Larry »Ratso« Sloman är också den som skrev boken »On The Road With Bob Dylan». Den berättar om när Larry Sloman som ung journalist på Rolling Stone hängde med på Dylans klassiska turné The Rolling Thunder Revue.
Den där Dylan 1975, inför de glimrande albumen »Blood on the Tracks« och »Desire«, samlade ihop ett av det mest stjärnsprakande resande cirkussällskapen i rockhistorien, en ensemble som inkluderade sådana som Joan Baez, Robbie Robertson, Joni Michell, Mick Ronson, Allen Ginsberg, Ramblin’ Jack Elliot samt, för att citera ur Slomans bok, »a wild entourage of groupies, misfits, sinners and saints who trailed along for the ride«.

Det var Joan Baez som under turnén döpte Larry Sloman till »Ratso« och det var Dylan själv som bad honom att hänga med. »On The Road With Bob Dylan« gavs ut i original 1978 och kom i en uppdaterad utgåva 2002, med ett förord av – just det – Kinky Friedman.
Gonzorockjournalistik av yppersta snitt som bör finnas i varje Dylanväns bokhylla.
Jag har bett Per Georg skaka »Ratsos« hand från mig nästa gång de ses.