Nils Schwartz är nästan f ö r bra för böckerna han skriver om

Jag sitter och lyssnar igenom hela Bob Dylan-katalogen – just nu är det hans enligt mitt förmenande bästa album, skilsmässoskivan »Blood On The Tracks«, med sådana nummer som »Simple Twist of Fate«, »You’re A Big Girl Now« och «Idiot Wind« — och det nästan bästa med att lyssna på musik är att man kan läsa — och för all del blogga — samtidigt.

Just nu befinner jag mig på Expressens kultursida och hamrar vid läsningen av recensionen av Peter Kihlgård nya roman »Kicki och Lasse« in det gamla djungelordspråket som säger att ingen bättre litteraturkritiker finns än Nils Schwartz. Det är nästan så att han är för bra för böckerna han pratar om, man bryr sig liksom mer om hur Nisse skriver än om boken.