Halvars huvudsaker

Kanske är det för att jag är för otålig. Kanske är det för att jag är för grund och inte klarar av att tänka stora, komplicerade tankar.
Jag vet inte.
Hur det än är med den saken så tycker jag om att skriva korta texter, texter utan inbördes sammanhang, texter med karaktären av dagboksnoteringar.
Oftast är texterna också just det, texter från en anteckningsbok.
Innan jag för snart ett år sedan blev med blogg stannade det mesta jag skrev i mina Moleskines just där, där mellan dess svarta pärmar och kom inte längre.

Det var lite som i följande citat, som jag hittar när jag i en av mina anteckningsböcker letar efter en helt annan notering.
»Under mina utfärder fyller jag dem ständigt med delar av meningar och lösryckta ord, aforismer och tankar, iakttagelser och olika fraser, som jag i allmänhet aldrig använder mig av.
När jag ibland bläddrar igenom dem, dessa hastigt nedskrivna idéer, som hade tyckts mig så lysande när de dykt upp för mig, består de bara av snustorrt bläck som gör ett mycket blekt och doftlöst intryck.«
Som så ofta har jag glömt att ange källan. Min huvudmisstänkte är Paul Auster. Men vem som sa nedanstående — till tröst för den som skriver korta, osammanhängande texter — vet jag, det var Imre Kertèsz.
»Livet består inte av sammanhängande händelser där det ena leder till det andra. Livet är osammanhängande; brottstycken, absurditeter, lögner.«

✔ Det är exakt just nu, den här isiga, sörjiga, djävliga månaden, som det avgörs om man ska förbli en springare eller om man om ett halvår ska tvingas börja om från början, från noll, igen.
Själv har jag i källaren ett löpband och kan således inte ens skylla på vädret.
■■■ 50 000 ord motsvarar cirka 175 boksidor.
✔ Tror nog att jag passar när det snart släpps ännu ett mastodontiskt Ulf Lundell-verk. »Under vulkanen 1972-2007« består enligt DN av fjorton cd, fyllda av demos, outgivna låtar, b-sidor och annat obskyrt. Boxen innehåller förutom cd-skivorna två dvd:er och en 118-sidig bok.
Å andra sidan har jag samlat på mig allt annat av och om Lundell, så jag vet inte. Jultomten kan ha andra planer än de jag har just nu.
■■■ A fyller inom kort jämna år. Jag tänker inte göra någon större affär av det. Kvinnor får så lätt vanor.
✔ Nu har jag kommit så långt i planerna på min nya bok att jag bestämt mig för att arbeta på den under två morgontimmar varje dag.
Det är ett lika lustfyllt arbete som att skriva blogg, även om det som affärsidé betraktat är ungefär lika smart som att hyra ut slalomskidor i Visby.
■■■ »Killen är så stel att han skulle kunna vikariera som hörnpelare i ett bankpalats.«
Lotta Olsson om Alan Banks i DNs recension av Peter Robinsons senaste polisroman i Banksserien, »I djävulens sällskap«.
✔ Nästa gång jag sommarsemestrar på Österlen slipper jag leta efter badhotellet där fiskaren Dan Holten, Doktorn och Jobs sitter och super i Klas Östergrens roman »Handelsmän och partisaner«.
I »Östergren om Östergren« (jag tänker fortsätta tjata om den) avslöjar Stephen Farran-Lee att det har många likheter med badhotellet i Vitemölla, som det såg ut före renoveringen.
Det förklarar varför jag på mina spaningar aldrig har lyckats hitta det.
■■■ Var det vinterns influensavirus som däckade mig, ja, då är mitt råd att ni vaccinerar er. Det var något av det värsta jag har varit med om.
✔ Vad man berättar om är egentligen oväsentligt. De som når fram är de som skriver bäst. Några har flytet, rytmen, musiken i sitt tilltal och når fram, lyser. Andra har det inte.
■■■ Det fanns inget samband, men en ny Dennis Lehane kom ut på banan samma dag som jag gick i däck. »Ingenting är heligt« är den femte och sista översatta delen om detektivparet Kenzie och Gennaro.
Bra det, tycker jag, som anser att Lehane är klassen bättre när han skriver fristående thrillers som »Rött regn« och »Patient 67«.