Alla vill ta en öl med psykopaten som ser ut som en kondom proppfull med valnötter

Lee Child skriver infernaliskt spännande, täta och så knallhårda thrillers att allt annat som kallas hårdkokt framstår som fjolligt.
Hans hjälte, den före detta militärpolisen Jack Reacher, lemlästar och avrättar under det godas flagg – och älskas av tjugo miljoner läsare i trettiofem länder.
Basfakta om Jack Reacher:
Utseende: som en kondom proppfull med valnötter.
Bor: diverse billiga motell runtom i USA.
Favoritlåt: ”Killing Floor” med Howlin’ Wolf.
Favoritbok: ”Brott och straff” av Dostojevskij.
Favoritkonstnär: Piet Mondrian.
Yrke: vagabond och frilansande hjälte i böckerna ”Dollar”, ”Gisslan”,” Bränd”, ”Besökaren”, ”Hetta”, ”Livvakten”, ”Dubbelspel” och ”Fienden”. (övers Anders Bellis; B. Wahlströms). Alla utom den sistnämnda finns i pocket, och alla som inte ställer så mycket högre krav på en spänningsroman än några timmars gastkramande underhållning i vattenrutchbanetempo bör ta det som ett tips inför höstens sittningar i läsfåtöljen.

Jack Reacher föddes på en militärbas och har aldrig bott i ett hus, bara i en massa armébaracker över hela världen. Han är ett ufo på drift i en värld han aldrig tidigare levt i. Helt ensam i livet. Mamma, pappa, bror är döda. Allt han har är en hopfällbar tandborste och en rulle dollarsedlar i fickan. När kläderna blir skitiga slänger han dem och köper nya.
Han är tränad av experter, killar som fått sin utbildning i andra världskriget, Korea, Vietnam. De lärde honom döda, snabbt, med fula knep. Han säger:
”De gentlemän som uppför sig anständigt var inte där och utbildade någon. De var döda.”

Som civilist kliver han i första boken, ”Dollar”,  av bussen i en håla i Georgia för att leta efter bluesgitarristen Blind Blakes grav och dras in i en thrillerhistoria hård som ett på spisen bortglömt knäckkok. Och i den stilen har Reachers liv rullat på i hela romanserien.
Reacher är den ensamme hämnaren som vi ser honom i den gamla amerikanska vilda västern-mytologin. Främlingen hos Sergio Leone som till Ennio Morricones musik rider in i stan i gryningen, rensar upp och rider bort mot solnedgången igen. I enlighet med den traditionen löser han alla problem med våld, fullt beredd att avrätta folk för att skipa rättvisa.

Reacher har sin egen moralkodex. Gammaltestamentlig öga för öga-moral. Han är åklagare, domare, jury och bödel – allt i ett. Starka som terroriserar de svaga på hans planhalva har sig själva att skylla.
I ”Hetta” – med vilda västern-temat fullt utbyggt i lysande miljöskildringar – letar Reacher upp revolvermannen Clay Allisons viloplats i Pecos, Texas. Gravstenen har en inskription:
”Han dödade aldrig någon som inte förtjänade att dö.”
”Jag tycker att det är en utmärkt inskription”, säger Reacher.
Lee Child – själv en fridsam tweedklädd englishman in New York – gör det inte lätt för läsaren att här hålla sig på den politiskt korrekta linjen.

För det första är de som Reacher bekämpar genuint onda och slemmiga typer som opererar i en närmast darwinistisk våldskultur, psykopatiska mordmaskiner utan sociala aspekter att relatera ondskan till.
För det andra är Childs thrillerhistorier variationer på de eviga legenderna. Den lille mannen mot den store, fattiga mot rika, Robin Hood, Zorro, samurajen. Den mystiske hårdingen som dyker upp från ingenstans och ställer allt till rätta.
En av oss, som ser till att det goda segrar över det onda.
Det är därför tjugo miljoner människor vill gå ut och ta en öl med psykopaten Jack Reacher, i stället för att spärra in honom på livstid och slänga bort nyckeln.