Smal av diet på semlor

Mysko det här med dieter. GI och LCHF och fan och hans faster. Men ingen tipsar om semmeldieten.
Själv har jag för mina magbesvär fått en diet att följa som innebär att jag under en månads tid ska äta allt utom sådant med hög fiberhalt. Vitt bröd är alltså okej, till och med sockerbomber som kaffebröd och semlor; jag äter då förstås en mest varje dag.

Halvtid nu och resultat på vågen: minus 3 kg.
Förklara det den som kan.
Heja semmeldieten.

Inställd fredagsblogg

Nej, det passade mig inget vidare det där med att uppdatera huvudsakerna en gång i veckan.
Jag vill ju skriva bara när jag har lust (eller när jag får betalt för det), och någon sådan lust har jag inte känt på länge.
Vi säger så tills vidare.

Vinterblues a`la Bjurre

Av PER BJURMAN, New York

Inspirerad av de vemodiga stämningar bloggaren gjutit i sina senaste inlägg har jag satt samman en liten vinterblues-samling till Bjurres hörna.
Jag tror den talar för sig själv.
Men det är en särskild förhoppning att bloggaren själv har de här låtarna i lurarna de närmaste dagarna. Det är så de ska avnjutas. I lurar. I synnerhet kanske det avslutande mästerverket från Miles.
Att jag fuskat och plockat två spår från soundtracket till ”Up in the air” får ni ta – både filmen och soundtracket är ju så satans bra.
Så småningom kommer det en partysamling också, men såna är fan svåra att sätta ihop i januari.

Winter Blues 2010

Om att bli en Ol’ 55 och få vinterblues

Titta på stjärnhimlen och femtiofem år är ingenting.
Titta i spegeln och femtiofem år är nästan allting.
Jag fyllde själv femtiofem, blev en Ol’ 55, den här vintern. Det innebär inte bara att man har nått den åldern då man för varje dag blir mer och mer maläten. Det bär också med sig insikter som att man måste släppa taget om tidigare versioner av sin egen självbild, och att man måste ta avsked från alla gamla föreställningar om sin egen betydelse.
Det där vill man smita undan men det går inte. Det vore förödande att kliva in i övre medelåldern och spegla sig i försvunna ideal av sig själv – den unge; den attraktive; den starke; den efterfrågade; den framgångsrike…

Det kan vara det här. Det kan också vara min gamla vanliga vinterblues.
Hur det än är så har jag den senaste tiden inte mått bra (och nu syftar jag inte på en nyss genomliden vinterkräksjuka).
Jag vill helst stanna kvar i sängen om morgnarna, jag känner mig var dag som i Bob Dylan-sången på Time Out Of Mind.

When you think that you’ve lost everything
You find out you can always lose a little more
I’m just going down the road feeling bad
Trying to get to heaven before they close the door

Det har inte funnits mer än som små vindpustar i tankarna förr, men jag blev en Ol’ 55 den här vintern och nu tänker jag varje dag på att det ju är att börja bli gammal på riktigt.
Den växer, den skugga av vemod som ligger över människans liv – insikten om livets förgänglighet. Memento mori – medvetandet om att människan en gång skall bli jord.
Eller också är det något så ofilosofiskt som vanlig vinterblues.

På väg till Bjusansjön högt uppe i Tjärnaberget ser Boxarn och jag en lördag förmiddag de från norr kommande rådjuren.
* * *
Efter en tids uppehåll har jag skaffat årskort på gymet igen. Och jag är nu lika normal med det som med allt annat jag ger mig in på. Alltså är jag där varje dag.
* * *
Det är säkert allvarligare fel på mig än lite vinterblues. Bland det bästa jag vet är när det har snöat och man får gå ut och skotta.
* * *
»Det har tagit mig ett liv att nå så långt att jag kan måla som ett barn.«
- Pablo Picasso
* * *
Har någon annan varit snäll och hjälpsam och redan skottat medan Boxarn och jag har varit ute och pulsat i snön … ja, då hycklar jag tacksamhet men är inombords besviken och förbannad.
* * *
När Halvars Huvudsaker vann den där bloggtävlingen var det visst också en expertjury med i avgörandet. Enligt samma princip som i Melodifestivalen vägde juryns röster lika tungt som folkets röster.
Jag fanns inte på plats vid prisutdelningen så det är först nu, via snigelpost, som jag har fått ta del av juryns vinnarmotivering. Den är fin, tycker jag, så finfin att jag ska låta rama in diplomet där motiveringen nedan finns med.
»Om skrivande, böcker, film, musik och andra viktigheter. En kulturell blogg i dess rätta bemärkelse av en bloggare med stort hjärta för språk.«
* * *
Det om gymet, jag gled lite på sanningen. Tre dagar i veckan lubbar jag, men duschar och bastar och ångbadar och bubbelbadar och dricker gratisespresso och har mig i gymets nya relaxavdelning efteråt.
* * *
Falling Down A Mountain, Tindersticks splitter nya album är årets hittills bästa skiva. Tredje spåret, »Harmony Around My Table«, har en så poppig, medryckande la-lala-nana-nanana-refräng att den kommer att få Cee-Jay Bergman att ta buggsteg hela vägen från Dalarnas Tidningars sportredaktion hem till Örnnästet.
* * *
Fast än är jag blyg av mig de dagar det är mixat med damer och herrar i relaxen.

Blir det be-bop-a-lula hela jävla dan nu?

Hjälp – hur funkar Voddler med Mac?

Tänker jag skriva nåt här nu då, den häringa veckan?
Det vete fan.
Jag sitter mest här och är förbannat frustrerad. Jag vill se på en massa filmer men kan inte.

Jag fick i present av Michaela en invite till Voddler, ni vet typ Spotify för film, och själva programmet är hemladdat enligt konstens alla regler men sen kommer jag inte längre, inte ens fram till menyn (som på bilden ovan) där man kan se filmutbudet.

Jag anar att det kan ha någonting att göra med att jag har Mac. Om någon av er andra Macanvändare därute har lyckats få Voddler att fungera, var snälla och hjälp mig.

Tomten känns som far till alla barnen

Morfar och jag julstökar

* * *
Fotnot: Läs gärna också julberättelsen »Det snöar på morfars hatt«

Ångest är inte gratisbloggarens arvedel

När solen finns, Gud är god igen och tystnaden smyger som en katt

Ur Borlänges bästa tidning i dag

Långsamhetens lov

Jag har grunnat och grunnar vidare på bloggandet och dess form.
Just nu lutar det åt att jag kommer att hylla långsamhetens lov och uppdatera Halvars huvudsaker en gång i veckan.
Vilken veckodag?
Det återstår att grunna på. Kom gärna med önskemål.

Tack alla som röstade

Jag är en sån som bara vill ligga med dej

Om november har varit
alldeles för länge
och allting känns tröstlöst
kan man ur bokhyllan
plocka fram Fredrik Lindströms
»Jag är en sån som bara vill ligga med dej«
och i lampskenet,
som är det enda
som skiner i november,
sitta inne och läsa
kortprosan i den boken

En obetydlig dag
utan särskilda
kännetecken,
omöjlig att skilja
från andra
känns det,
blir jag stående
i tvättstugan
och vill rulla ihop
och vika in
mitt liv i ditt
som man gör med ett
par strumpor.

 

Man glömmer då under 139
pocketsidor november,
och låter sig av
författaren inspireras till
att själv skriva prosadikter,
som ju egentligen,
när allt kommer omkring,
det visste de kloka
gamla kineserna,
är det enda man borde
syssla med i skrivarväg

Och ibland
en och annan
liten haikudikt

Bjurres Texas

Kan man göra comeback i Bjurres hörna?
I så fall:
Listan med de bästa artisterna från, och låtarna om, Texas.
Jag råkar vara där just nu och blev så inspirerad att jag bara måste smälla ihop den.
J.R Ewing och Punk Anderson hälsar.

- Per Bjurman

Böckerna räddar en från att deppa ihop

Det är böckerna som räddar en från en regelrätt novemberdepression.
Jag orkar inte blogga, jag vet inte om jag någonsin mer kommer att orka blogga, jag orkar inte ens besvara kommentarer.
Jag läser istället Joseph Wambaughs »Hollywood Station«, i översättning av Mats Olsson (Ordupplaget).

Come back efter tjugo års tystnad av en av de bästa författarna av den sortens crime som brukar kallas kollektiva polisromaner och som inspirerade bland andra Maj Sjöwall och Per Wahlöö till Martin Beck-serien.  Sådana som Leif GW Persson, Michael Connelly och James Ellroy har också Joseph Wambaugh som en favorit.

Årets julklapp till alla som gillade tv-serien »Spanarna på Hill Street«.

Vilka har nuppat till Bee Gees?

Antingen är det här, Saturday Night Fever, med Bee Gees, tidernas mest underskattade och bespotttade skiva.
Eller också är det bara en själv som önskar att man stod där igen på discogolvet med skjortan uppknäppt ner till naveln och det är »Baby Jane« med Roddan, »How Can You Mend A Broken Heart« med Al Green, »I Gave You My Heart« med Hot Chocolate, » Who’s Zoomin’ Who« med Aretha Franklin, »Working My Way Back To You« med The Spinners, »More Than A Woman« med Bee Gees och sen, till sist, allra sist, före allting annat, nånting med Barry kåtbocken White.

Så alla som har nuppat till »Saturday Night Fever«-albumet och eller någon av låtarna ovan – räck upp en hand.

Bodil vinner bloggtävlingen

»Jag vill skämmas ihjäl men så lätt slipper jag inte undan.«

Jag menar, hur ska man ha en chans mot en som hittar sådana uttryck, kommer upp med slika oneliners.
Den som ovan citeras är Bodil Malmsten, och hon råkar ju vara en av Halvars huvudsakers fyra konkurrenter i den häringa bloggtävlingen.
Så tro mig, när jag säger att Bodil kommer att vinna. Jag har själv röstat på henne,

Inga kåta katter i mörkret och blötan

Utbränd eller uttråkad

Jag har ingen sparlåga, och har aldrig haft.
Antingen är det för stark låga, som bränner ut mig.
Eller ingen låga alls, som tråkar ut mig.

Svart på vitt

Jag tankar över sådant jag genom åren har skrivit till en lagringsplats på nätet. Av det kan man konstatera att jag inte är författare.
Tusentals texter finns som bevis på det.

Röstning pågår

Jag är ju tyvärr inte befriad från fåfänga och andra synonyma laster. Så jag måste få påminna om den häringa bloggtävlingen där Halvars huvudsaker ju är en av finalisterna. Man kan visst rösta en gång om dagen fram till den 22 november.

Till minnet av Totta

En enda gång, jag tror att det var tack vare Blues-Ola, träffade jag Totta Näslund. Jag blev rätt full, men glömmer det aldrig ändå.
Vi pratade om livet och hade en gemensam favoritcountrysång.
Gordon Lightfoots »Early Morning Rain«.

………………….

Breaking news: nu finns David Johansen

Ja, Halvars huvudsaker skrev ju det för ett år sen: att Spotify inte går att ta riktigt på allvar förrän David Johansens album finns där.
Nu finns David Johansens album där.
Lyssna, ungdomar, lyssna på två av 1970-talets bästa skivor alla kategorier.

***
Update: på Spotify finns ännu inte livealbumet »Live It Up«, som Tobbe, aka popgiss, pratar om i en kommentar till det här inlägget. Dock finns det Animals-medley han nämner på Youtube:

Dagens skiva till kaffet

I det sista, allra sista, mejlet jag fick från Lennart Persson – salig i åminnelse – pratade han varmt om den här skivan. Och åtminstone för den som varit med ett tag i det här livet är det fina och sanna sånger. Själv är jag svagast för spår sex, den bitterljuva »I’ve Done Everything I Can«, på Rodney Crowells senaste.